Vi över 30 som längtar efter första barnet

Hej! Här är en kvinna på snart 31 år som nu försökt få barn i nästan 4 år. Vi har genomgått 4 ivf behandlingar och alla med negativ utgång. Nu har vi valt att köra på vanligt med ägglossningstester och sedan i höst vända oss till den alternativa medicinen. Är det ok att hoppa in här?

Tänk att vi är uppe i över 8500 inlägg i den här tråden tjejer! Jag har varit med nästan från början och jag följer både denna tråd med alla försökande, och fortsättningstråden med de härifrån tråden som blivit gravida. I fortsättningstråden börjar ju en del nå BF-datumet och trådstartaren har ju redan fått sin bebis. Det är ganska fantastiskt ändå, att man fått följa många personer under månader av försök, sen lycka över plus på stickan, ibland besvikelse över missfall, sen plus på stickan igen, och sen följa alla graviditetskrämpor och nu till slut förlossning. Även om jag själv inte lyckats bli gravid ännu så är det ändå kul att följa med hela vägen. Det är peppande trots allt! Kram på er, FL-vänner! :)

Förstår hur du känner... Jag och en annan tjej är de enda i vårt gäng som inte har barn. Vi pratade just om det härom dagen, tänk om någon av oss inte KAN få barn, hur står man ut då? Hela släkten och vänkretsen nedlusad med bebisar och där står man själv, helt utanför.

Nej hemska tanke, jag håller tummarna för dig! Nästa ÄL, då jäklar!

Jag är helt ny här - mitt första inlägg -  hej alla! 

Jag och min sambo är 31 respektive 32 och har försökt sen årsskiftet.. men hittills utan framgång.
Jag försöker tänka positivt, men har väldigt lätt att halka in i 'det här kommer aldrig att gå...' när månaderna bara går.

Jag hade ett tidigt mf i november (innan vi börjat försöka) så jag vet att det i alla fall är möjligt för oss att bli gravida men nu när vi faktiskt försöker händer bara ingenting.

Den här månaden känns dock helt annorlunda. Jag har bim imorgon och har mått fruktansvärt illa de senaste tre dagarna, jag har lätt molvärk i nedre delen av magen och dessutom är jag kissnödig j ä m t. Kan inte låta bli att hoppas lite extra (även om jag eg inte vågar) - har inte haft tillstymmelse till symtom på någon sätt någon gång, så detta är första månaden något avviker ens lite..

Bägge mina närmsta vänninor är väldigt gravida med förlossningar inom 2 månader för bägge, så det känns lite ensamt att bara gå och längta..

Hoppas det är ok att göra er sällskap här och dela lite sällskap med andra i samma/liknande läge? :)

välkommen Altheah!

Lite äckelvarning men det är vi ju vana vid här inne, eller hur?!
Dramatiken fortsätter... Har  haft trosskydd idag bara för att vara på den säkre sidan. 
När jag kom hem nu så hade jag lite rosa flytning i skyddet. Torkar mig efter kisseriet och förväntar mig mer på pappret. Men nej!!!
Varning!! för upp ett finger för att kolla om det är på gång men nej igen! Så här brukar det inte vara!
Jag behöver alla tummarna ni kan avvara!! 

BIM om två dagar!

(Har inga test hemma eftersom jag glömde dem på svärfars båt, annars vet ni vad jag hade gjort) 

Jag är ju inte vad vid detta med ÄL så jag måste bara fråga. Enligt mina beräkningar bör ÄL inträffat i måndags men jag har sådana stora känningar fortfarande att jag blir lite nyfiken/orolig. Det spänner som bara den i livmodertrakten och igår kväll höll jag på att få spader. Det kändes nästan som...i brist på bättre uttryck... som om min livmoder var bajsnödig! Ursäkta, men jag kan nog inte förklara på ett bättre sätt Är det normalt att man har så stora känningar dagarna efter ÄL?

Jaha, då kom hon.... Nya tag om någon dag. Bryt ihop och kom igen. Känns ok denna gång faktiskt..

Upp med humöret nu tjejer! Ser att det är mycket depp, men någongång är det er tur också!!!

Här misströstar vi om att bebis inte vill komma ut...