Vi över 30 som längtar efter första barnet

Lycka till Smiley!! Spännande.

Råttentottan, skönt att det såg bra ut  :) 

Ville bara flika in nyheten att Ceke fått sin son...

Supergrattis Saftis och Marsflickan! 
Kul med plus i tråden!

Hoppas på dig nu NICU.

Trist att det blev ett mf till maria, men desto bättre att ni ska bli utredda nu!

Håller tummarna för er som håller på med IVF!

Råttentottan: Jag gick till sophiahemmet för pergobehandling. Tyckte min gyn där var super!

Pepp till er som fått mens!

Apropå klumpiga kommentarer så känner jag verkligen igen det där. Fick också höra att man inte ska vänta för länge etc.. såå störigt! Själv är jag väldigt försiktig när jag umgås med barnlösa vänner, man vet aldrig vem som försöker, vem som fått mf och vem som det är känsligt för. Med de som jag vet att det är känsligt för så försöker jag inte "rub it in their face" att jag själv är glad för min graviditet, utan vara lite mer finkänslig.

Och det där med manligt engagemang känner jag igen! Jag som tempade, gick till gyn, åt pergo, ÄL-testade, läste på etc etc.. Och tyvärr har det inte blivit bättre nu. Jag som läser om graviditet, förlossningar, föräldrapenning, ser till att vi köper det vi behöver osv. Hur mycket han än vill ha barn så tror jag lite undermedvetet att han tycker att det där är min avdelning (skulle han aldrig erkänna såklart!) Visst, jag ska inte klaga, jag är gravid och förberedelserna är mycket roligare än de för att bli gravid, men ibland är det lite segt när det känns som om man ska skaffa barn med sig själv...

GOD JUL tjejer!!!

Ser att ni pratar om hantering av mf..
När jag fick mitt MA så var det ju lite utdraget. Jag var på inskrivning och bad om ett dateringsVUL så vi skulle kunna boka in KUB. Då allting var jättesmått så förstod jag att det skitit sig även om BM och läkaren försäkrade mig om att jag förmodligen gått kortare än vad jag trodde och jag fick ny tid 2v senare för VUL.

Eftersom jag åkt iväg kring lunch från jobbet till inskrivningen så fanns det ju ingen möjlighet att plötsligt gå hem, så jag åkte tillbaka till jobbet. Sen gick det två låånga veckor till nästa VUL. Var en fredag och de såg att det hade avstannat. Jag fick rådet att åka till gynakuten och be om tabletter (finns bara på sjukhus). Så först tillbaka till jobbet på fredag em, sen till sjukhuset fredag kväll och fredag natt tog jag tabletterna... Tillbaka på jobbet på måndag igen.

Nu i efterhand kanske det var lite väl "duktigt" att inte vara hemma, jag bearbetade inte riktigt utan var väl mer eller mindre deprimerad över detta i 6 månader, fram till våren då jag fick mina pergotabletter. När jag plussade på andra kuren hade jag faktiskt mått ganska bra ett litet tag. Jag tror jag kanske mått bättre snabbare om jag bearbetat mer där och då, men det är ju också svårt att veta.

Hej gris, kul att se dig igen! Hoppas på riktigt plus!!!

Apropå gynekologer så var jag superrädd för båda när jag var yngre, hatade att gå till BM för att få p-piller.
Men sen så klantade jag mig och blev gravid. Första gången jag kände att besöken bidrog till någo för mig, var så glad att någon kunde hjälpa mig! Fick en manlig läkare och kände enbart tacksamhet, var inte så nogräknad längre.
Efter det botades min gynekologskräck, vara sig det var manliga eller kvinnliga. Och nu efter alla kontroller och VUL med pergo etc så är jag än mer luttrad