Vi över 30 som längtar efter första barnet

Uppsala är en bra stad!!!

Liten uppdatering. Sprayen har funkat, så jag är nedreglerad. Sprayar fortfarande, men äter nu också östrogentabl för att bygga upp mig. Snart dags för VUL för att kolla slemhinnor. Mår halvbra. Är lite nere och livet känns tungt, igen. Men, men, skam den som ger sig.

Alltid runt juletid som vi håller på med allt sånt här. Känns tufft. På julafton är det två år sen vårt missfall...

Trevlig helg till er alla!

Irmeline: Som du kanske gissat så bor jag i Uppsala. Du kommer nog att trivas!

God fortsättning tjejer!!

Uppdatering med positiv touch Vi har en donator på g. Nu närmar det sig. Snart kan det hända. Mörker blir till ljus och jag känner att jag kan andas igen

Nu är jag igång med hormonbehandling. Mår bra än så länge och hoppas att det fortsätter så. Nu har startskottet gått och känslorna är "all over the place" som prins Daniel sa...

Glad påsk till er alla

Här är jag nedreglerad, d v s, satt i klimakteriet. Väldigt kul. Not. Men, det är ju trots allt bra att må dåligt i det här sammanhanget, för då svarar ju kroppen som den ska. Men, efter att ha blivit satt i klimakteriet två gånger nu, så är det inget jag längtar till, den dagen då det kommer naturligt 

Hej alla! Äntligen kan jag komma med lite positiva nyheter. Ruvar just nu på ett ägg och har fått ägg till frysen. Det är långt kvar än, men tack vare ÄD kunde vi i alla fall få en chans!!! Jag lever nu på hoppet och NU SKA DET GÅ!!!

Det är också vanligare med blödningar i början av ÄD har jag fått veta. Kliniken säger bara att jag ska avvakta till VUL om en dryg vecka. Jag har inte ont och det är ju inte färskt blod. Illamående och ömma bröst och svullen mage, ser det som något gott. Tar en timme i taget och hoppas på det bästa. 

Ett litet hjärta pickade fint för oss idag Obeskrivlig lycka!

Hej på er! Hoppas ni mår bra! Jag är fortfarande gravid, låter ju knäppt att skriva så, men så känns det Magen växer och jag mår bättre. Lite mer energi börjar komma tillbaka, illamåendet kommer då och då.

Hej alla!

Länge sen jag hade en avstämning. Mår okej, eller ja, upp och ner som sig bör :-P

Över halva tiden har gått och jag växer så det knakar. Det sägs att vi väntar en liten tös och hon verkar må bra, hon sprattlar och lever rövare mest hela tiden. Trodde väl aldrig att JAG skulle få vara med om detta! Är så tacksam och lycklig för varje dag jag får små buffar. Fullkomligt älskar min stora mage, men skulle klara mig utan ryggont, flås och trötthet, hahaha!

Kram på er!

Vilken härlig läsning Jojjo! Önskar ett stort lycka till

Irmelie: Vad kul att läsa att ni ska ha barn igen. Vet ni vad det blir, eller är det en överraskning?

Och här sitter man då med två små barn, en dotter på 22 månader och en son på 7 månader. Vad tusan hände ;) Efter så många år av kämpande har jag nu min familj.

Tack tjejer för att ni har funnit där (eller här) när det varit tufft och att man inte varit ensam när det har känts tungt. All kärlek till er! ??

Har det kommit nån liten?

OJ vilken nostalgi att hitta den här tråden igen! Jag hängde här nästan ett år för fyra år sen, har bytt konto sen dess men då hette jag Essalady. Jag känner igen flera av er andra här. :) Hur har det gått för er?

När jag skrev mitt första inlägg i den här tråden skulle vi precis göra vårt andra försök att få barn. När jag lämnade tråden hade vi försökt drygt ett år utan tillstymmelse till plus. Sen dess har jag hunnit med att ha en väldigt svajig relation som sen ordnat upp sig, jag har blivit utbränd på jobbet och är nästan återställd, vi har gjort utredning som inte visade några fel utan vi fick titeln "oförklarligt barnlösa".

Vi har gjort 4 väldigt påfrestande och jobbiga IVF-försök varav de två första ledde till kemiska graviditeter (supertidigt missfall), det tredje blev ingenting, och nu - efter det fjärde ivf-försöket och efter drygt 4 års försök så är jag äntligen gravid! Är bara i vecka 5 och jätterädd för missfall, men såhär långt har vi aldrig kommit förut.

Känns jättekonstigt att läsa igenom sina egna inlägg från det första året av försök. Tänk om jag hade vetat då hur lång och plågsam resan skulle bli. Nu får vi se hur det går, men har man riktig tur så har vi uppnått drömmen i juni, nästan 5 år efter att resan startade.