.
Nej, så jobbigt! Man vill ju verkligen ha positiva besked vid VUL, inga sådär vaga kommentarer.
Nu minns jag inte riktigt om du är i samma situation, men jag har för mig det. Hur som helst så har jag funderat över en sak... Om man som jag har längre cykler än 28 dagar och barnmorskan räknar från sista mensens första dag istället för ägglossningen, då kommer väl alltid fostret att vara lite "för litet" för hur de tycker att det ska vara eftersom befruktningen i själva verket var senare? Och foster växer väl periodvis ganska så snabbt om jag förstått det rätt? I mitt fall diffar det på 4-5 dagar, så det kanske inte blir så stor skillnad i praktiken, men det är ändå nästan en vecka.
Nu har jag inte varit inne i den här svängen så länge ännu, men jag tycker redan att det är lite frustrerande att de förutsätter att man har en cykel på 28 dagar. När jag var inne på VUL efter att jag avslutade senaste pergokuren fick jag träffa en annan läkare än min vanliga. Hon konstaterade barkst att "det här bli inget" och sa att äggblåsan bara var 12 mm vilket är alldeles för litet för dag 12. Sedan gick hon direkt på att planera att jag skulle in på ny provtagning för att kontrollera om jag har ägglossning och sedan skulle vi öka pergokuren och börja med den tidigare än dag 5. Jag blev alldeles modfälld, hon sa ju att det var kört den månaden redan innan vi fått en chans att testa. Jag försökte argumentera att jag väl borde kunna få ägglossning några dagar senare, men det gick inte hem.
När jag sa något om att det var tråkigt att inte äggblåsan var större passade hon också på att klämma ur sig att jag inte skulle fokusera så mycket på att bli gravid, jag skulle åka på semester och koppla av istället... Men om man ätit pergo och stått ut med biverkningar så måste man väl ändå få hoppas att det ger något resultat??
Hur som helst, jag funderade kring det när jag kom hem och konstaterade att så länge det finns en äggblåsa så måste den ju kunna växa till sig och släppa även om det inte är dag 14, så det kan helt enkelt inte vara helt kört. Sambon och jag bestämde oss för att strunta i vad hon sagt och jodå, två och en halv vecka senare visade testet två streck. Utöver att jag är otroligt glad över att vara gravid så ska jag erkänna att det är lite av en triumf i sig att läkaren sa att det inte skulle gå den månaden. =)
Men vi fick te det iaf! Lite too much info kanske men tyckte det bara var så roligt!
Hej på er! Nu har jag läst ikapp i tråden och här har det som vanligt hänt massor. Välkomna alla nya, ni har hittat en bra tråd! Det är skönt att kunna älta lite med folk i samma situation. Till er som brukar vara här men av olika anledningar väljer att ta en paus, jag tror att det är sunt att göra det när det känns som att det blir för mycket fokus på barnverkstaden. Ha en riktigt skön sommar och välkomna åter om ni får lust.
EGO: Jag är i sjätte veckan (v5+4) och kan bara konstatera att det är mycket jag inte tänkt på innan... Som till exempel att magen plötsligt kan svälla upp redan strax efter BIM så att vissa kläder inte passar längre. Tydligen kan kroppen få för sig att göra så för att sedan gå ner till nästan vanlig igen innan "gravidmagen" börjar växa. Det resulterade i att jag såg gravid ut redan från början och det var en utmaning att dölja magen när det var riktigt varmt och man inte ville ha så mycket kläder på sig. Dessutom var jag inte beredd på att växtvärken skulle sätta in redan veckan efter BIM, med kortvariga men kraftiga "hugg" på höger sida. Av någon anledning hade jag tänkt mig att man först får reda på att man är gravid och sedan kan man börja vänta på att symptomen ska komma smygande så småningom. FEL. =)
De senaste dagarna har jag börjat känna mig illamående och just nu förstår jag inte hur jag ska kunna dölja det på jobbet i flera veckor innan jag kan berätta. Jag känner mig grön i ansiktet och tänker att det bara måste synas att jag inte mår bra. Ett knep ska tydligen vara att småäta, så jag får testa det tror jag. Som tur är går jag på semester så småningom och efter den ska den mest kritiska perioden vara över och jag ska förhoppningsvis få berätta för chefen. Jag håller tummarna för att allt ska gå bra så långt.
Nu är det dags för en kväll i soffan. Jag är trött efter en lång vecka och kanske påverkar kroppens omställningar lite också.
Ha en skön helg allihopa!
En liten fråga till er som käkat Pergo. Har er mens också blivit mycket rikligare? Jag kan ha ganska riklig mens de två-tre första dagarna annars, men detta känns ju löjligt! Fick ta två Cyklo-F och hoppas att de inte påverkar bebisverkstaden...stod inget om det i bipacksedeln eftersom man ju ska ta dem när man har mens och då brukar man ju inte vara gravid...
Jag känner mig inte så särskilt orolig, men det ska ändå bli skönt att ha klarat av de första kritiska veckorna. Är på v.6+3 idag och har en och en halv vecka till första mötet med barnmorskan.
God morgon, igår kväll kunde jag inte hålla mig så jag gjorde ett clearblue test och jag tyckte att det såg ut att vara ett plus. Imorse så testade jag digitalt, och till min stora lycka så stod det gravid 1-2 veckor.
Hoppas verkligen att pyret får stanna kvar.
Och så illamåendet på det. Och mycket att göra på jobbet, men jag ska erkänna att jag är lite ofokuserad och inte ens orkar stressa upp mig över det. Jag har inte berättat på jobbet ännu så jag har fullt upp med att försöka dölja att jag är spyfärdig större delen av dagen. Men snart är det semester!
Till och med den där gynläkaren jag träffade när min ordinarie inte var tillgänglig verkar ha köpt den myten... Hon tyckte att jag inte skulle tänka så mycket utan ta det lugnt och åka på semester så skulle jag nog bli gravid. Men vi här ju redan konstaterat att hon inte vet vad hon pratar om.
Är datorlös över semestern men testar att skriva med mobilen för att kunna svara hoppas på plus. Jag ringde till vårdcentralen som har mvc i samma lokaler. Verkar funkar olika på olika ställen dock. Jag fick en tid två veckor senare, träffade en jättebra läkare, tog tester, fick pergo och på andra försöket blev jag gravid. Tror det tog ca tre månader från första samtalet och jag är så glad att jag ringde efter över ett år av försök. Kan verkligen rekommendera er som försökt ett tag att söka hjälp!
Hej allihopa!
Har inte haft möjlighet att vara så aktiv i tråden på sistone, det har varit fullt upp med annat. Har läst om många sorgliga och jobbiga saker som hänt er och jag hoppas verkligen att saker och ting ordnar sig till det bästa för alla er som har det tungt just nu.
Det gläder mig att höra att flera av er börjar närma sig tid för utredning, jag håller tummarna för att ni snart ska få era efterlängtade plus! Som jag sagt tidigare så måste jag ha haft en väldig tur, jag fick ju komma till läkaren bara några veckor efter att jag kontaktat dem för utredning. Och därefter gick allting väldigt snabbt, ett par månader senare var jag gravid. Förhoppningsvis går det lika lätt för er när ni väl får hjälp.
Vi hann försöka i över ett och år innan vi sökte hjälp, och jag är också rejält trött på att det är tabubelagt att prata om att man har svårt att bli gravid. Det är ett vanligt problem och någon måste ju prata om det för att det ska bli tydligt. Jag har tagit för vana att berätta för dem som undrar att vi försökt ett tag och att barn inte kommer på beställning som vissa verkar tro. För många berättar jag också att vi fick ta hjälp av mediciner, men det beror lite på hur samtalet ser ut.
Jag såg att någon undrade över det här med att planera en semesterresa när man hoppas på att bli gravid, och funderade över hur länge man kan orka åka skidor. I min bekantskapskrets har det varit väldigt varierande, vissa har bara varit lite extra trötta och sovit mer, medan jag själv mådde riktigt uselt mellan v. 6 och v. 14. Jag mådde illa hela dagarna och var samtidigt helt slut i kroppen. En kort promenad på några hundra meter räckte för att jag skulle bli darrig och tvungen att vila. Blev yr titt som tätt och fick hjärtklappning av att gå uppför en trappa. Inget drömläge direkt och jag fick ställa in mina semesterplaner. Ca v. 13 började det bli bättre och efter v. 14 har jag fått energin tillbaka. Nu är jag på väg in i v.18 och mår riktigt bra! Det är med andra ord väldigt individuellt.
Må så gott allihopa och jag håller tummarna för fler plus i tråden!