Samarbetssamtal

Är det någon som har bra erfarenhet av samarbetssamtal? Själv tycker jag det är ganska värdelöst så här efter tre gånger. Pappan till min son har ingen intention att "lära" sig prata med mig utanför detta forum - vilket var hela idén. "Vi är ju så olika....". *Suck*, snart är min föräldraledighet slut och han hotar med än det ena än det andra om inte jag uppför mig som han anser vara rätt (han känner sig trampad på tårna - men det är väl inte så konstigt när jag varit hemma med pyret i snart ett år och känner honom bäst). Nu är jag orolig att han ska göra slag i saken och avbryta sin föräldraledighet om det inte passar honom. Han har också förelagit att jag ska ha ensam vårdnad sen och att han kommer att finnas tillgänglig varannan vecka när pojken börjar på dagis (1½ år är han då) - punkt slut. Jag blir galen! Vad ska jag göra?

Tack Simons mamma! Jag tycker att hon vi har pratat med är lite "mesig" och låter honom hållas. Han pratar alldeles för mycket och om orelevanta saker. Vi har inte direkt problem att prata om rent praktiska saker, men när det kommer till att umgås (som vi gör ganska mycket eftersom vår pojke är så liten och bor hos mig) så är det HELT kört. Vad jag är orolig för är att pojken ska känna vibbarna och att mamma och pappa inte kommer överens och må dåligt av det. Vi är ju för tusan vuxna människor och måste kunna sätta vår sons behov först. Tyvärr så är hans pappa så otroligt ego och omogen. Därtill konflikträdd. Vi var hos familjerätten nyss (eftersom jag är orolig vill jag dra upp mesta mesta skriftligt) och där var allt helt plötsligt så HIMLA bra och okej. Totalt opålitlig och nyckfull.
Happiness10 - vad är problemet i ditt fall och vad ska ni komma fram till i TR?
Kram

Samarbetssamtal

INNEHÅLL