Jämlikt?Kontrollbehov?
Låter som att en vän till mig hade kunnat skriva detta... jag har gett honom många råd genom åren, och jag vet inte om det är dem eller någit annat som gjort det, men det har faktiskt blivit mycket bättre för hans/deras del. Jag skulle vilja skriva så mycket till dig, men har inte riktigt tid nu... vill bara säga att jag tror det helt enkelt är viktigt att hon måste få komma ut i arbetslivet eller en i allmänhet meningsfull sysselsättning. Hon har hamnat i en ond cirkel som är extremt destruktiv, och därför är hon också alltid trött, irriterad och arg. Kan hon tänka sig att börja någon arbetspraktik? Eller att plugga?
Flera av tipsen här tycker jag är jättebra, kommer hon alls ut på dagarna? Finns det ingen affär nära där ni bor så att hon själv kan gå och handla? Så har jag alltid gjort då jag varit hemma med våra barn, men vi har ju haft gångavstånd till affären (och sen har jag körkort också så jag har ju kunnat ta med barnen om vi ska göra annat). Annars så måste ni faktiskt börja planera tror jag. Lägg upp ett veckoschema för vad ni ska äta till middag, åtminstone på ett ungefär. Och handla sedan tillsammans under helgen så att allt finns hemma.
Tycker också det är en bra idé att testa föregå henne genom att själv ringa från jobbet. Och även om det är svårt kan det hjälpa att visa din uppskattning, kanske bara för det lilla... försök hitta något som du kan ge henne positiv uppmärksamhet för.
Slutligen vill jag säga att problemet här finns ju egentligen inte hos dig, utan det är ju hon som måste rycka tag i sitt liv. Då kanske det inte spelar någon roll alls hur många råd vi än ger till dig, om hon inte vill/kan/orkar få till en förändring själv. Hon mår ju givetvis fruktansvärt dåligt, men om hon (ni) inte själv lyckas med att komma ur den här onda cirkeln, så krävs det ju helt enkelt experthjälp. Och då kan familjeterapi vara ett sätt, men lider hon av en depression kan det ju vara bättre att hon får hjälp på egen hand. Själv kan jag ju inte låta bli att ställa mig frågan hur hon har kommit att bli så här, hon verkar ju även vara folkskygg och rädd för lite allt möjligt. Kanske finns det något betydligt djupare här som hon behöver bearbeta, innan det alls kan börja bli bra? Men som sagt, en början kan ju vara att med lite enkla knep försöka få henne att "leva" igen, tex genom helghandling, uppmuntra henne att laga mat eller delta genom att hjälpa dig så att ni lagar tillsammans, föregå henne med telefonsamtal och försöka uppmärksamma så fort hon är glad eller gör något positivt som du tycker om. Ett enkelt konstaterande att du gillar när hon är glad kan göra mycket.
När det gäller kontrollbehovet så tror jag det ger med sig om/när hon börjar må bättre i sig själv. Hon behöver helt enkelt ett "liv" och när hon har det så tror jag det blir mindre viktigt att kontrollera ditt...