Änka- Saknar närhet
Jag känner verkligen igen mig. För cirka ett halvår sedan förlorade jag min man i cancer, det var verkligen ett hemskt kämparår.
Jag har nu i någon vecka börjat träffa en annan kille, och det känns väldigt bra! Men jag vågar inte säga till mina föräldrar osv att jag "träffar" någon.
Jag och den här killen tar det väldigt lugnt, vi får se vad som händer i framtiden. För cirka två månader sedan kunde jag se jättesnygga killar utan att ens bry mig, då hade jag inga sådana "tankar" åt det hållet alls. Men sen helt plötsligt har det vänt. Och jag känner att varför vänta om det inte känns fel?! Man vet aldrig vad som händer imorgon.