Hej Anne!
Åh vad roligt att få kontakt med någon med liknande upplevelser som mig, även om jag givetvis tycker det är tråkigt att du har kronisk smärta.
Jag gick hos en privat tandläkare och bytte en amalgamfyllning (på hans inrådan, nu vet jag bättre, jag skulle aldrig byta en fyllning som inte var till besvär idag), vilket ledde till en spricka i tanden som då rotfylldes. Den rotfyllda tanden sprack kort därefter och jag fick sätta på en krona i stället. Sedan kom smärtan.
Jag har nu skickat efter information om min tandläkare från socialstyrelsen och HSAN och vet idag att han fått två varningar och en erinran med sin legitimation på prov i tre år. Han är dock fortfarande verksam som tandläkare. När jag kom till honom med min smärta menade han att det bästa var att dra ut hela tanden så då gjorde vi det. Smärtan kom tillbaka men han menade att det var normalt att ha ont i tre månader efter en tandutdragning så till sist remitterade jag mig själv till tandkirurgiska enheten på MAS (malmö allmänna sjukhus). När jag väl kom dit hade jag haft ont i över fem månader och trodde att jag höll på att bli tokig på riktigt.
På tandkirurgen menade de att tandbenet kunde vara oregelbundet efter utdragningen så de skar upp tandköttet och slipade tandbenet och sydde ihop igen. Smärtan kvarstod. Jag gjorde en skallröntgen, men inget syntes. Av och till blev det bättre, men sedan kom alltid smärtan tillbaka. Efter ett och ett halvt år menade de på tandkirurgen att tanden bakom min utdragna hade dött och behövde rotfyllas så då gjorde jag det. Smärtan kvarstod. Jag fick en remiss till oro-faciala smärtenheten på tandvårdshögskolan. Efter nio månaders vänta fick jag komma dit, då hade jag haft ont i nästan två och ett halvt år, av och till.
På oro-facial smärtenheten gjorde de några mindre undersökningar, men framför allt pratade vi. De förklarade för mig vad neuropatisk smärta var etc.
Nu i somras kom min smärta tillbaka efter att ha varit borta ganska länge. Då sökte jag för första gången sjukvård (till skillnad från tandvård) och på akuten fick jag utskrivet Tryptizol. Efter en vecka hade smärtan försvunnit, jag trodde inte det var sant. OK, att jag blev jättesömning av tabletterna, muntorr etc, men jag hade ju inte ont längre.
Efter två månader slutade jag med tabletterna (trappade långsamt ner) men smärtan kom tillbaka så nu går jag på låg låg dos och tänkte se om det kanske räcker.
Den här resan som jag gjort, och du, har varit den svåraste jag gjort i mitt liv. Det som varit allra svårast har varit dels den konstant smärtan som inte har gått att lindra överhuvudtaget och smärtans karaktär att den sitter i huvudet och ansiktet så den är svår att tänka bort. Men också den oförståelse jag blivit bemött av i vården. Många frågor har det varit om min mentala hälsa, hur jag har det på jobbet egentligen, man får bita iohp och gå vidare etc etc. Eller, nä det där har jag aldrig stött på förr, det verkar väldigt atypiskt.
Jag har alltid varit mentalt stark, jag har gått igenom några svåra saker i mitt liv, men kämpat på. Jag har inte varit sjukskriven en dag för det här och är, när jag inte har ont, en normallycklig människa, så att bli bemött på det viset känns så orättvist.
När jag har surfat runt har jag sett att det finns smärtforum, kanske några olika kommer inte ihop, men det finns aldrig med någon information om AO eller atypisk ansiktssmärta. Varför inte?
Studien som jag var med i gick ut på att hitta instrument för att undersöka patienter med misstänkt AO. Man tror att vi som lider av detta har skador på olika nerver så genom att undersöka på det ställe i munnen där man har ont med värme, kyla, tryck, stick etc och sedan på ett annat ställe i munnen och ett på handen, så ska man kunna upptäcka känselrubbningar och sedan kunna då använda något av dessa för att diagnostisera AO. Om jag minns rätt så stod det i den informationen jag fick att så många som 10% av Sveriges befolkning lider av någon typ av smärtor relaterade till tänder, käkar eller ansikte!!
Funderar vidare på mötesplatsen, men är glad att jag funnit dig! Skriv gärna och berätta om vad din neurolog säger, om du har fått någon medicin, om det hjälpt etc.