Dö av sorg?
Jag vet att tråden är gammal men jag känner igen mig så mycket i det som ts skriver.
Jag har precis förlorat min älskade pappa pga cancer i levern :(
Allt gick så fort, ingen har förstått vad som hände.
Han var min bästa vän, hjälpte mig med precis allt. Jag har mått psykiskt dåligt sen jag var 14 år och han fanns alltid för mig. Tröstade, stöttade och peppade.
Det finns så mycket som jag vill prata med honom om, saker som jag aldrig hann säga.
Pappa var allt för mig! Och jag orkar inte leva i en värld där han inte andas :(
Jag skulle verkligen behöva prata med någon som förstår.