Har väntat på resebesked nu i snart 10 veckor som känns som en evighet.
Har mått dåligt sedan flera veckor tillbaka o längtar något oerhört efter vår kille.
Hur kan man längta så efter bara ha sett ett kort på killen??
Är det någon som vet något om en studie eller liknande som är gjord på detta ämne- hur hormonerna påverkar en i samband med väntan på barnet? Detta kan ju inte vara normalt???
Det är klart att du känner dig lite ur balans. Det gör jag också! Vi har i och för sig bara ännu så väntat två veckor sedan barnbesked, men jag får symtom som pirr i huvudet (fick det förra gången också, gick över efter ett tag), sömnlöshet (förberedelse för nattvak??) och allmänt resfebrig. Jag älskar redan vår son så högt, trots att vi bara har några få foton och en kort rapport på honom. Han har vi väntat på i fyra år, klart det påverkar en.
Om du har möjlighet, ta någon extra dag ledigt i samband med helg och ta hand om dig själv. Massage, bad vad vet jag.
Hoppas snart resebeskedet kommer!
Jag tror att man mår dåligt för att vissa hormoner i kroppen har frigjorts och du inte får dina känslor vare realiserade eller tillgodosedda via ett barn rent fysiskt. Även jag mådde så. Jag vet, det är jättetungt. Den absolut värsta väntan. Håller tummarna för att ni får ett besked snart!
Jag kände framförallt överbeskyddande känslor och kunde gå omkring och känna mig arg eller gjorde av betong, känslan av att "ingen ska någonsin få göra mitt barn något illa", och att då inte finns där hos honom var jättejobbigt.
På något sätt läggs ju ett ansvar på oss, "varsågod, du har blivit mamma, här är ditt barn" och sen befinner sig barnet i fråga så oerhört långt ifrån dig och du kan inte ge det allt det där som en mamma ska ge sitt barn. Så kände iaf jag.
TS: Jag tror du är totalt hormonpåverkad. Jag är övertygad om att hormonet Oxytocin, frigörs på samma sätt i kroppen när du blir mamma via adoption, som när du blir mamma biologiskt. Jag tror t o m att detta hormon kan börja utsöndras redan vid väntan på barn genom adoption - det är en helt naturlig mekanism när man ska bli mamma.
Själv har jag inte fått barnbesked via adoption ännu, men redan nu så är jag helt klart en väntande mamma (väntar bb). Rent psykiskt så är jag lika påverkad som när jag väntade barn i magen (har en biologisk dotter). Vid bb så förväntar jag mig inte annat än att jag kommer att vara en hormonstinn fräsande lejonmamma, ända till den dagen jag håller vår lillebror/lillasyster i famnen och kan varav hans/hennes för alltid.
Grattis TS till att du redan nu är en mamma i själ och hjärta till din lille son. Han är ditt allt, förstås! 
Jag tror också på hormoner men jag vet inte om det gjorts några studier på det? För jag har då inte varit "normal" när jag väntat barn och det blev verligen bara miljoner gånger värre efter barnbesked 
Den där pendlingen mellan den mest högflygande glädjen över att vi fått världens finaste son- till den skärande längtan efter att få hålla den lille i famnen - till den djupaste sorg där jag varit övertygad om att något kommer att hända och vi kommer inte att få vårt barn... Jag som liksom haft föreställningen att jag skulle mysa, boa och njuta efter att vi skickat papperen och sen verkligen festat loss i shoppandet av babykläder och babyleksaker etc i väntan på resa - har blivit som helt handlingsförlamad! Allt sånt har bara känts så oändligt meningslöst när det enda jag velat har varit att ha min son i famnen, älska honom och skydda honom och ta hand om honom och bara vara hans mamma...
Jag hoppas verkligen att ni får åka till lillebror snart! *kram*
Jag vet inte om det är hormoner MEN när vi väntade på dottern så var jag helt ur balans! Det första och sista jag gjorde på dagen var att gråta ögonen ur mig och jag var sönderstressad.
Väntan på RB var det vidrigaste jag varit med om inte ens min graviditet som var från helvetet var så jobbigt som väntan på att få hämta hem min tös.
Vi fick vänta i 5 månader på att hämta hem henne,istället för de vanliga 2 veckorna.
P.S och jag menar inte att jag älskar eller längtade mer efter dottern än sonen!!!!!!
För mig var känslan av att inte ha kontroll värst. Jag sa ett par veckor innan resebesked att du orkar jag inte längre. Jag fick t.o.m vara hemma från jobbet en vecka pga att jag var ur balans. Gick och la saker på fel ställen (tappade bort) och på så sätt förlorade min chef pengar 
Min syster sa att jag lät som hennes gnälliga höggravida arbetskollega 
Så helt olikt från att vänta barn magvägen är det ju inte rent mentalt.
Och jag blev väldigt sugen på bakelser som jag har väldigt svårt för i vanliga fall....
= jag frossade bakelser för att glömma väntan. Och jag är ingen som någonsin frossar........jag är precis som min dotter som äter mig precis så jag är mätt, sedan är det bra.
Tack för era svar.
Ja, jag känner nog igen som du skriver Mamma till V08.
Det med att inte ha kontroll! Om jag så fått veta dagen efter BB att vi skulle åka om tre månader hade det varit med ok än denna ovissa väntan.
Jag är en person med kontrollbehov ibland o då känns detta extra jobbigt just för att jag inte kan ha den kontroll jag vill. Kan inte göra något för att få kontroll utan får förlita mig på andra hela tiden för att det ska fungera.
Många tankar snurrar runt i huvudet när tiden drar ut. Är vår kille sjuk, har våra papper kommit bort, har någon annan fått honom???
Ja, det måste ha med hormoner att göra detta. Oxytocin är jag dock lite tveksam till. Det är ju ett "må bra" hormon och som gör en lugn o avslappnad. INGET av det stämmer på mig just nu!
Funderar faktiskt på en omgång Thai massage för att gå igenom hela kroppen.
Känner igen mig i det du skriver Nimbus! Exakt så är det för mig. Man kan gå genom eld o vatten får en liten bebis man aldrig har träffat!
Idag-9/9 låter som en BRA dag för ett RB!
Enligt AC:s info om Sydkorea hade en familj av 14 fått RB och de som hade väntat längst fick BB den 1:a juli, fick inte ni det datumet? Jag undrar vad det är som tar sån tid. Vi har fått veta att vår lille kille fick byta familj för två veckor sedan pga en händelse i den "första", det känns ju lite synd, hade de inte kunnat ge han en flygbiljett till oss istället Vi har även fått lite nya kort på honom och det syns ju att han blir äldre, vi vill hämta honom nuuuuuuu...
Kram C
Vi har även fått lite nya kort på honom och det syns ju att han blir äldre, vi vill hämta honom nuuuuuuu... Hoppas,hoppas att de är rätt!
De ringde till oss för två veckor sedan och berättade att han fått byta familj (blev ju jättenervös och trodde det gällde RB när jag såg på telefonen vem det var ) Först hade de på morgonen fått ett brev med en liten uppföljning med ny längd och vikt plus en del annan info från en kontroll och då också nya foton. Senare på dagen hade de fått ett fax att han hade fått byta familj.
Det var hon på AC som sa att de som väntat längst hade fått BB den 1:a juli, men det stämde ju inte då, men det kanske var er hon menade.
Vi fick vårat BB den 6:e juli. Kanske att vi och ni får ett samtal denna veckan :)
/C
Ja, tänk om våra samtal kommer denna vecka! Håller tummar o tår stenhårt för det...
Hade varit kul att åka med någon i samma ärende.
Har ni funderat på hotell?
) Först hade de på morgonen fått ett brev med en liten uppföljning med ny längd och vikt plus en del annan info från en kontroll och då också nya foton. Senare på dagen hade de fått ett fax att han hade fått byta familj.
Vi väljer antagligen det rekommenderade hotellet "President", ni då?
Vi har inga barn sen innan och vår lille kille är född i januari i år, det var väl er också?
/C
Kvinnor som väntat barn via adoption har bl a fått igång sin mjölkproduktion, och då utan att brösten stimulerats på nåt medvetet sätt. Hormoner låter som en rimlig förklaring då...
Kul att "se" dig här igen Jennie- det var ett tag sedan va?
Ja, jag tror också på hormoner. Tyvärr tror inte min man på det utan tycker bara jag ska lugna ner mig 