4 missfall.. Finns det hopp?

Det finns hopp!

Så här har det varit för mig:

mf v 5
son, nu 2,5 år
mf v 7
mf v 9
mf v 6
mf v 11
Gravid, nu i vecka 21. Allt ser bra ut, har varit på kubtest och vanligt ultraljud

Alltså 5 missfall, varav 4 på rad under ett år. Jag har inte gjort någon utredning (blev erbjuden men ville ej) och inte ätit några mediciner eller tillskott.

Det som varit påfrestande för mig är att jag haft sådant illamående i varje graviditet. Därför har jag tänkt "det är inte värt det, jag försöker inte bli gravid igen" efter varje gång, men så tar det ett tag och jag ändrar mig.

Nu kräks jag fortfarande varje morgon, annars mår jag någorlunda bra. Det känns lättare att stå ut nu när jag känner sparkar och allt verkar gå bra.

Jag var 38 när jag blev gravid men har nu fyllt 39.

Nej, vad tråkigt!

Idé är det förstås att försöka efter 5 missfall. Jag har haft 5 missfall (och fött ett barn, nu 3 åring), är nu gravid i vecka 35.

Sedan är det en annan sak om man orkar bli gravid en gång till med allt det innebär. Det kan ju bara du avgöra om du vill. För mig var denna graviditet (7:e) "sista försöket" hade jag bestämt, någonstans tar orken slut. 

Jag tycker det är jobbigt att vara gravid även fysiskt med illamående och besvärlig foglossning. Så nu ser jag fram emot att det snart är slut för min del och att jag aldrig mer ska vara gravid.

Jag längtar efter gravad lax och brieost. För mig har det varit en tröst vid mina missfall att jag plötsligt "fick" äta det igen, och att jag blev av med illamående, obehagliga gravidhormoner osv. Det gav som sagt mig lite tröst men det är ju olika för alla människor vad som lindrar. Att glädjas åt/umgås med sitt barn kanske?

Hej alla!

Jag har skrivit här förut. Har förutom min son, som nu är drygt 3 år, haft 5 missfall. Nu har jag fått en dotter. Hon har hunnit bli 7 veckor. Innan jag blev gravid med henne hade jag "gett upp" men bestämde ändå att ge det en chans till och det gick som sagt bra.

Hoppas det går lika bra för er! Det var ju så jobbigt medan det pågick, graviditeter och missfall fram och tillbaka. Nu är det så skönt att allt är över och klart. Önskar er andra också den lättnaden. (Nu är min högsta önskan i och för sig en hel natts ostörd sömn. Alla perioder har ju sina besvärligheter)

Hoppas jag inte får någon att må sämre genom detta inlägg. Vill bara inge lite hopp.

Tack för gratulationerna!

Nej, det är verkligen inte positivt med missfall. Ytterst påfrestande!

Jag kan inte direkt se skillnad på mina graviditeter. Några av graviditeterna som slutade med missfall inleddes med minimala blödningar, så jag först trodde jag inte var gravid. I något fall tog jag då treo eftersom jag inte visste om graviditeten - det kan man ju ta när man inte är gravid. Så i efterhand anklagade jag mig själv för att jag kanske orsakat det missfallet själv men egentligen tror jag inte det.

Det enda positiva jag kan se mede missfallen är att om jag inte fått dem hade jag inte fått min dotter (som förstås känns helt rätt, kan inte tänka mig någon annan) utan ett annat barn. Men då hade väl det känts rätt.

Det enda jag gjorde själv som skillnad var att jag denna gång undvek treo redan någon vecka innan möjlig befruktning (och givitvis tills barnet var fött) för säkerhets skull. Annars tar jag tyvärr det en del då jag får huvudvärk som inga andra tabletter hjälper mot.

Annars har jag inte gjort på något annat sätt.