4 missfall.. Finns det hopp?

Hej,
 jag hakar på här med likasinnade. Har äntligen plussat och är i v 7+4,det är dessvärre 9:e graviditeten men ev bara 2:a barnet så jag kan inte hoppas eller vara glad. Jag känner mig tom maktlös och bara väntar på att dagarna ska flytaa förbi...

Jag behöver tips om hur jag ska kunna tackla denna förbannade oro, nu glädjs jag åt att ha 1 underbar kille på 4 men samtidigt så vet jag att det är nu eller aldrig, jag har bestämt mig. Jag orkar inte en resa igenom hopp och förtvivlan igen. Hur finner man styrka?

Jag hoppas verkligen att Trombyl och Progesteron är lösningen. Någon som har samma erfarenhet och kan ge mig lite postiva kickar inför VUL för 2:a gången på torsdag. Jag är inte troende men jag ber till högre makter att jag ska få se det lilla hjärtat pickande då...

ÅÅÅÅååååå stort lycka till till alla er andra som är i liknande situationer.

Tack Annica,
 det är så sant, jag har ju en och är i förövrigt frisk så egentligen så ska jag inte klaga, men oj vad jag hoppas på ett pickande hjärta idag.

Det funkade 2:a grav efter ett x som upptäcktes i v 12 och som medförde att ena äggledare försvann... Så nu är det min tur vill jag iaf tro :)

Kram

ett litet litet hjärta pickade för fullt!

vecka 9 imorgon, håll tummarna....

Hej igen,

ja de flesta missfall runt v 6-7 men även 10,11 och 12 så det är en bit kvar, kommer nog inte var lycklig förrän magen syns och sparkar känns och det var seeeent när jag vänta lillkillen...

Återbesök och nytt VUL samt KUB om 2 veckor, bara att härda...

Lycka till alla andra och verkligen tack för att detta forum finns, det är ett så tyst ämne i samhället och vi är så många som kämpar. Vore skönt om det pratades om det för den värsta frågan som man får titt som tätt är:

"jaha ska inte lille killen få ett syskon, börjar väl bli dags...)

och ingen har en aning om vad som sker bakom kulisserna och säger man något så blir man ett offer... Hmmm.

Nåväl alla kämpar håll ut, tryggheten just nu är vetskapen om att man inte är ensam!

Trevlig helg.