4 missfall.. Finns det hopp?

Jaha nu sitter jag här mitt i natten efter att fått mitt sjätte misslyckande konstaterat. Har fem missfall och ett utomkvedshavandeskap bakom mig. De första 4 missfallen har varit så pass tidigt att jag inte hunnit så något tickande hjärta. Jag vände mig till en privatläkare som jag hört mycket gott om. Fick hjälp med progesteron och trombyl i den här graviditeten. Jag fick äntligen se ett hjärta ticka. Men tyvärr orkade den bara till vecka 9. Jag hade den här gången fått upp hoppet ordentligt eftersom vi lyckats komma förbi de där första veckorna där de jävlats förut. Jag trodde verkligen att de var vår tur den här gången. Men tyvärr :( Känner mig så uppgiven och har absolut ingen tro på framtiden och att jag någonsin kommer att få uppleva att bli mamma. Känns som vi provat allt (fast de har vi ju inte)

Jag har rätt lätt att bli gravid. Hade inte ens någon mens mellan dessa två missfall. Fast de betyder ju också att man ofta får uppleva hela helvetesproceduren flera gånger på väldigt kort tid. Det tär på psyket. Men man vill inte vänta heller pga ålder (32 år)

Nu ska detta läka, sen är de bara att köra igång med verkstaden igen. Den biten är inte alltid så romantisk...men men. Sen är det tid för den låååååånga väntan på om det blev något. Man inbillar sig symtom och räknar dagar. Antingen möts man av viss besvikelse i att cykeln kommer igång eller av ett pluss som visserligen alltid är efterlängtat men betyder också starten på en evig oro och tanken "hur långt klarar jag mig den här gången"

Jag behöver det här forumet. De hjälper mig att hantera sorgen och jag får nytt hopp av alla fantastiska människor där ute som berättar solskenshistorier. Det har fungerat till slut för andra så varför skulle de inte fungera för mig? Det är synd att man inte kan vara lycklig under sin graviditet utan hela tiden vaksam på om symtomen är kvar och man vågar knappt gå på toaletten för risk för att hitta blod.

Tack igen alla ni som hjälper oss som tappat allt hopp.

Har precis insett att mina läkare inte gjorde några kromosomprov för att se att jag och min sambo är kompatibla. Om vi inte är det alls så betyder det att vi aldrig kommer att kunna få barn :( Kommer att vänta nervöst på svar. Önskar så att det inte är det som är problemet för då är hoppet ute. Jag trodde att det var så att man inte blev med barn alls om inte är kompatibla, men jag har nog förstått fel.

Vad roligt med alla er som lyckats till slut :)

Och vad tungt med 16 missfall. Men man kan ju liksom inte sluta försöka. Vi kommer nog inte sluta försöka även om proverna visar att det egentligen är omöjligt. Vi SKA bara lyckas till slut, även om det kräver 20 missfall.

Tak för allt stöd!