4 missfall.. Finns det hopp?

marieh:

Hej! Har också hört att ivf inte skulle göra någon skillnad för missfall.

Men däremot tänker såsom du att gå till en ivf klinik kan vara bra för att man får mer hjälp och kanske att dom är mer öppna för att prova olika allternativ än vanliga gyn?

Skulle denna gång inte gå vägen för oss så tänker jag mig något privat allternativ, då vill jag testa prednisolon och kanske fragmin sprutor och allt vad det pratas om. Allt kan jag tänka mig. Just nu lever dock hoppet med rejält ömma bröst och blödning som håller sig undan *peppar peppar'

Känner verkligen igen mig i det där att man vill ha en doktor som stöttar en hela vägen, tycker jag haft bra doktorer i min resa men samtidigt är det inga som går att ringa till direkt eller att träffa varje gång. (har gått på ett större sjukhus ´s gyn.) Nu sist när jag pratade med doktorn blev jag också lite besviken när han tyckte jag skulle be vanliga mvc om ultraljud. Hade hoppats på nån slags special mvc - doktors stöttning i början?
Min mvc kan ingenting om missfall och har dessutom inget ultraljud, så får se vart jag hamnar =)

Hej.. Igår började jag blöda och eftersom det inte slutade åkte jag till akuten idag, och det ser tyvärr inte bra ut.
Jag är 6+2 idag så är svårt att se och kan vara för tidigt och allt det där men jag har blod i livmodern och blöder rikligt så jag orkar inte hålla hoppet uppe. Slutar med medicinerna nu och om det skulle vara något som lever på återkontroll om en vecka får jag väll börja igen med dom men just nu så orkar jag inte hålla hoppet
uppe. Dessutom ska man inte äta medicinerna innan ifall att det blir skrapning.

Mår så fruktansvärt dåligt så vet inte vad jag ska ta mig till. Min ork är slut nu känner jag bara.

Hej igen.... Ja, det gick inge bra det här... Igen.

Hade blödningar nästan från början av graviditeten, var på ett ultraljud och fick dåliga besked att det inte såg bra ut för jag hade en stor blödning inne i livmodern, slutade med progestronet då för mådde hiskligt dåligt av dom (eller om det bara var så att jag psykiskt mådde dåligt i övrigt vet inte) och även med trombylen som kunde göra så att jag blödde mer. Levaxinet äter jag ju jämt så det fortsatte jag med. Mådde sjukt dåligt psykiskt av att inte veta så åkte på ett till ultraljud igen efter några dagar och få fick jag se ett fint litet hjärta som pickade på, även om blödningen var kvar. Hoppet fanns lite där då men blödningarna fortsatte, och så en vecka senare helt stilla där inne. Avstannat igen i vecka .

Skrapades igen, så vårt 5 missfall är ett faktum.

Avstannat igen i vecka 9 ska det stå.

Tack snälla alla!!

Det värsta är ju det här psykiska, att man efter ett tag börjar må så jäkla dåligt av alla sina försök som inte leder någon vart.

Annica P:  Ja vi har ju väldigt liknande historia, hade verkligen hoppats på operationen jag gjorde men tyvärr inte =(  Jag vet inte om det är något mer med livmodern, läkaren jag träffade på akuten sa att den var hjärtformad, och jag vet inte om det spelar någon roll, dom har pratat om det förut.

stumpan01: Hej! Beklagar =( Ja, jag tror det kan ha att göra med det, jag har ju en underfunktion av sköldkörteln och antikroppar i den och det hade jag utslag på när jag gjorde missfallsutredningen men sköldkörteldoktorn(eller vad det nu heter) säger att det inte spelar någon roll. Men det jag inte förstår är att jag har en son sedan tidigare som kom till lekande lätt och EFTER honom fick jag det här med sköldkörteln och att antikroppar angrep den, tyvärr har vi inte pengar eller möjligheter att söka oss utomlands men jag funderar mycket över den här medicinen prednisolon om det kan vara något för oss?
Vad gör ni för att avhjälpa dina problem? Har du fått någon förklaring över det här med att hjärtat kommer igång och sedan bara slutar?

timoa: Ja, gick ju upp i vikt såklart som vanligt... Samlar på mig och sen efteråt så går man ju inte ner heller för då sitter jag och tröstäter. Borde gå ner minst 5 kg iallafall, helst skulle jag vilja tillbaks till det jag vägde innan alla graviditeter men det är nog en omöjlighet. Det är så svårt att ställa om sig, idag åt jag parmaskinka och tänkte "men nej det kan jag ju inte" men sen kom jag ju på att det kan jag ju visst.. Suck. Psyket är inte på topp kan jag säga.

Men som alla säger man rycker upp sig, jag har ju en 3 åring här hemma med som är min solstråle. Annars vet jag inte vad jag hade gjort ska jag säga.

 

1. marieh (TS) - 39 år, 1 barn född -01, 5 MF (Ofostrig, MA, MF, MF, MA).
- Har sedan februari (sista skrapningen) försökt att ta hand om min kropp genom TCM, akupressur, vitaminer mm mm.
Men kommit på att allt bara stressat mig mer, allt har nog handlat om ett kontrollbehov och ett sätt
att vägra inse min maktlöshet... Har släppt det nu och går hos en akupunktör i syfte att få ner min stress/oro (plus att hon sätter för fertilitet). Äter även vissa vitaminer som jag läst ska vara bra att stötta kroppen med.
Kommer vid nästa försök äta prednisolon & trombyl (utan läkares ord) samt progesteron & fragmin (läkares ordination).

Flawless" 37år,
ett barn född -94.
Försökt få ett till i ca 5år men bara fått 3 mf, senaste i sep-10.
Har inte mycket hopp men ger ändå inte upp det.

Uppdaterade listan med mitt nya.

Ninnin82: Ja, det är för jävligt deppigt =(  Och tiden bara rullar på, för oss har det redan gått 2 år sedan vi började försöka. Ens planer har verkligen gått omkull.
Vad är din plan nu? Fick du prednisolon?

Jag ska tillbaks till min läkare i veckan och diskutera vidare planer. Jag vill testa prednisolon i första hand, men har inte fått något gehör för det ännu. Kanske blir det att vi betalar och söker oss privat, läste om någon strandklinik? Eller om vi kan få nån remiss.

Förra veckan känndes det som att jag bara ville ge upp allting, men nu är jag igång igen och letar nya vägar. Hoppet är det väll sista som överger en.