4 missfall.. Finns det hopp?

AnnicaP.
Min egna gyn sa att det inte fanns bevis för att det ska vara anledningen till att graviditeten lyckas.
Men min gyn som jag uppsökte själv och som skrev ut från ÄL trodde benhårt på detta eftersom jag hade kort lutealfas och mina celler inte hinner dela sig och sätta sig om jag inte skjuter upp mensen. Så det var den största anledningen till att jag skulle ta Progesteron från ÄL, för att skjuta på min mens - så att graviditeten hinner sätta sig.
Och det gjorde den nog då eftersom jag tom fick en liten nidblödning (aldrig haft förut)..

Om man inte blir gravid så har man ju skjutit på mensen, men när du slutar ta proggisarna så får du mens inom ett par dagar, så det har ingen betydelse tycker jag. Jag blev gravid i 2.a cykeln med den metoden.

Men ni aaaaaaaanar inte hur orolig jag är varje dag, det här är sjukt drygt!!
Kan inte glädjas över huvud taget..
Uppmärksammar varenda liten sak som händer i kroppen och tror att "nu" händer det nåt..

Jag är i v 8 nu och symtomen avtar och jag är livrädd, nästa inplanerade VUL är i v 11 och det är en evighet!!

Ja ja, jag kan inte kontrollera utgången alls och det är bara att släppa taget om det lilla livet inom mig och be om att allt går som det ska...

Tjing.

Tack Hannnnah, hoppas verkligen det går vägen - hela vägen fram.. en dag i taget!

Annica P, hoppas hoppas på pergo och att det funkar för dig nästa gång!

Jag är inte så aktiv här innen nu pga att jag blir så besatt i min graviditet.. jag försöker släppa det så mycket det går.. sen är jag så trött så jag orkar inte sitta vid datorn, vilket är positivt =)

Zammi, hejja hejja och grattis!!!
Härligt att höra. det kanske är år 2011 som det händer =)

Jag har tagit upp huvudet ur sanden och bokat in ett KUB test, jag har fortfarande inte skrivit in mig på MVC..
Undrar hur länge man kan vänta med det?

Känns som att det kanske kanske kanske kommer gå denna gång.. och det är så jobbigt att få det där hoppet.. finns så mycket ångest i det också..

Försöker ta det med ro, en dag i taget... Jag är maktlös om det skulle gå åt pepparn ändå.. oavsett hur mycket jag med tanken försöker kontrollera och känna efter.. så kan jag inte göra ett drit åt det.

Så jag knäpper mina händer och tar ett djupt andetag..

Vi hörs snart!

Grattis Timoa =)) Å jag känner väl igen din ångest, fy va drygt det är..
man kan lixom inte glädja sig..

Idag börjar min mage synas och jag vågar inte knappt visa mig för jag vill inte
att folk ska se att jag är gravid.. det blir ännu jobbigare då vid ev missfall..

Fan, jag som bara vill vara stolt och lycklig och våga tro på att det är vår tur nu..

Varje dag hinner jag känna förtvivlan och hopp hundra gånger.. 
tur jag jobbar så jag hinner tänka på annat..

Men jag tror själv att jag förnekar kraftigt att jag är gravid..

Men som ngn skrev, man är inte mer än människa..

Är 9+3 idag och nästa vul inbokad om 2 veckor.

Kram  

Timoa föresten.

Jag vet inte säkert men jag tror att jag kommit så här långt tack vare progesteronet och fragminet.
Jag ska fortsätta med progesteronet länge länge fick jag veta...

Ville bara skriva det..

hur som haver så är det vår tur nu =))

Nej det gick inte den här gången heller!

Jag åkte in på ett privat VUL igår för att jag ville kolla så att allt var bra.
V 10+4..

Jag såg direkt att något var fel, livmodern var lika stor som v10 men embryot endast 6 mm, inget hjärta...
Det var tomt tomt tomt i den stora ytan som fanns där..

Nu vet jag att den smärta  jag kände i ljumskarna för några veckor sedan INTE var växtvärk..
Jag "borde" åkt upp och kollat redan då.. Men jag hade just gjort ett VUL i v6 och såg ett hjärta...

Nu har jag gått 4 veckor med ett dött embryo i magen.. 4 veckor är lång tid i en graviditet...

Nu är allt hopplöst igen och jag tror inte jag orkar fler gånger nu...

Tack snälla ni, era skrivna ord värmer och mina ögon tåras.. bara för att jag vet att NI vet vad jag går igenom...

Jag ska upp till en undersökning nu och hoppas få komma in på en skrapning i morgon tisdag.
Jag vill få det avklarat så min kropp och själ kan återhämta sig..

En sak ´har jag bestämt mig för. Jag ska genomföra myom-operationen nu. Jag sa ju att jag ville testa en gång till innan den operationen blir av.. nu har jag gjort det...

Även om jag har fått mycket vaga förhoppningar från läkarna att myomet är orsaken till missfallen så vågar jag inte, att inte, operera mig..

Tror ni att det är någon idé att försöka igen efter 5 missfall?