Sinni skrev 2013-08-10 11:10:41 följande:
Jag har lärt mig under resans gång att man inte kommer undan momentet "oro". Jag har varit/är orolig för det mesta.... Men jag försöker hantera det, vilket går ganska bra. Ibland får man säga till sig själv att "skärpa sig lite" =) Jag gör det ofta. Ibland hjälper det, ibland inte. Det gäller nog att hitta någon slags balans så gott man kan. Nej - det är inte så länge sen vi förlorade barnet. Det var i början av året. Så det känns ganska färskt ännu, på många sätt. Sorgen är där. Och tankarna "undra hur det hade blivit"....."tänk om vi gjorde fel".......tja du vet - alla nojjor. Jag är trygg med att vi gjorde rätt, han var så sjuk. Men jag kommer aldrig att komma ifrån tvivel, sorg och tankar om "hur han skulle varit". Men som sagt - alla har inte sådan otur. Ganska få faktiskt. I min kommun är det hittills iår, bara vi, som råkat ut för den diagnosen. Alla andra har det gått bra för. Och då har det varit flera som har haft mycket sämre siffror än vad jag hade på kub-testet =). Och denna gången är mitt barn friskt. Så - var inte för orolig!! Ta inte ut för mycket nojja i förskott =). Tänk istället - att så länge du inte fått några dåliga besked, så är allting bra =). Jag ska tänka på dig på tisdag och hålla tummarna för dig. Var i landet gör du testet? (ursäkta avsaknaden av styckeindelning, men det blir så på mobil....)
Jag ska göra mitt test i Stockholm. Hoppas få svar snabbt, men det kan visst ta ett tag. Förstår att sorgen efter din sjuke son finns kvar och det kommer den nog att göra. Om än lättare att bära om ett tag. Men vilken lycka att barnet ni väntar nu är frisk! Det var alltså inte Downs din pojke hade utan en annan kromosomförändring?
Tack så hemskt mycket för ditt svar. Det hjälper mig jättemycket att höra andras lite mer klarsynta tankar istället för att lyssna på de mörka tankarna i mitt huvud. Tack!