Fortsättning - Hjälp, var går egentligen gränsen?
Hej Gerd,
Tack för ditt tidigare svar under rubriken "Hjälp, var går egentligen gränsen" som jag skrev 2/8.
Du undrar lite över hur länge vi haft dessa problem och de började när vi fick vårt gemensamma barn och förvärrades i samband med att jag började jobba efter föräldraledigheten. Jag började då på ett nytt jobb i samma veva som vårt barn började på dagis vilket jag upplevde som väldigt stressande (samma morgon som jag skulle börja på mitt nya jobb var första gången min sambo kallade mig för hora vilket jag upplevde som väldigt kränkande, men han avskyr som han brukar säga stressade småbarnsföräldrar).
Andra påfrestningar som skedde i samband med att vi fick barn var att sambons pappa dog. Sambon hade ingen kontakt med sin pappa under sin barndom utan de fick först kontakt när sambon var ca 37 år och efter några år så dog pappan. Sambon har också ett barn sedan ett tidigare förhållande som fram till att vårt gemensamma barn föddes, bodde hos oss varannan vecka, men när vi fick vårt gemensamma barn så valde barnet som då var 12 år att enbart bo hos sin mamma vilket min sambo tog mycket hårt.
Anledningen till att jag hör av mig till dig igen är ytterligare en oroande sak har hänt. Jag reste utomlands med mitt jobb på en kickoff och var bortrest 3 dagar. Sambon gillade inte alls att jag skulle resa bort, men jag anser att det ingår i jobbet att man bör följa med på sådant (skulle jag vara den enda som inte följde med?). Annars reser sambon mycket mer i tjänsten än vad jag gör, men det anser han ingå i jobbet.
Jag ringde hem varje dag jag var bortrest mest för att höra hur det gick med vårt barn etc. Fast sambon frågade mest om ifall jag varit ute och festat, vilken tid jag gått och lagt mig etc. Han bad också om att jag skulle ringa senare samma kväll, vilket jag också gjorde. Han SMS: ade också och bad att jag skulle ringa upp en exakt tid, vilket jag också gjorde. Dagen innan vi reste hem så sa jag att jag skulle ringa när jag hade landat. Planet var ca 15 minuter sent och när jag satt i bilen på väg hem plockar jag upp telefonen och ska ringa hem.
Då ringer sambon precis och är jätteupprörd och ifrågasätter varför jag inte ringt för och säger kommentarer som att är du på väg till jobbet eller, du tänker bara på ditt jobb etc. Jag försökte lugna honom med att jag precis satt mig i bilen och var på väg. Jag upplevde det som väldigt kränkande eftersom jag delade bil med 3 kollegor som kanske hörde vad han gapade om i telefonen. När jag kom hem var sambon på ett uruselt humör vilket gick ut över både mig och vårt barn. Han var sur och känslokall hela helgen och fick olika utbrott och nedvärderade mig totalt. När jag frågade varför han var så himla arg hela tiden så gapade han om att det är ju självklart med tanke på vad jag gjort mot honom (dvs, åkt i väg utomlands med jobbet) och att jag knappt hört av mig (fast jag ringt ca 5ggr). Han gapade om att jag är värdelös, att mitt jobb är totalt värdelöst, jag kunde dra hem till min kompis (som han även alltid påstår är lesbisk när han är arg trots att hon både är gift med en man som hon har barn med). Att mina föräldrar är totalt dumma i huvudet. Att det inte var konstigt att mitt ex. var otrogen eftersom jag är så himla värdelös. Att jag är ett dåligt ligg osv.osv. Tillslut sa jag att han kanske inte borde vara tillsammans med mig då eftersom han avskyr mig så mycket och då måttade han slag i luften och hotade med : ”djävlar vad du ska få”……...
Nu efter några dagar har han lugnat ner sig och växlat totalt. Han försöker vara jättesnäll och gullig. Erbjuder sig att han ska hjälpa min syster att flytta etc. Det är bara det att jag fortfarande har en stor klump i magen och har svårt att känna någon som helst kärlek till min sambo. Främst av allt är jag väldigt orolig för vårt barn som får uppleva alla dessa uppträden. Förstår att vi borde gå i familjeterapi igen, men jag tror det är helt hopplöst att få med sambon dit igen. Själv känner jag mig ambivalent och varje gång det händer så tänker jag aldrig mer, men så lugnar det ner sig och jag återfår hoppet igen.
Hjälp, vad är det som händer?
