Snälla hjälp mig att sluta hetsäta

Gå och prata med någon om du inte redan gör det. För mig var det inget annat som hjälpte riktigt. 

Ätstörningskliniken har rätt när det gäller regelbundna måltider, tyvärr är det ju dock så att man gärna hänger kvar i sin ätstörning även efter man blivit frisk. Jag VET att min kropp mår som bäst och ser som bäst ut när jag äter ordentlig mat regelbundet, samt tränar regelbundet. Ändå faller man tillbaka emellanåt och kör svält/hetsätning. Det gäller ju att hitta sin motivation. För mig vände det när vi började prata om att skaffa barn. En kropp som svälts har svårare att bli gravid, helt enkelt. Nu är jag gravid och pinas igenom, pga viktuppgången. Men min längtan efter barn är större än längtan efter "den perfekta kroppen".

Jag var också på väg att förlora min man när jag mådde som sämst och jag vill aldrig mer utsätta honom för det han fick genomgå som "medberoende". 

Jag hade det som dig mellan 15-21 års ålder.
Hetsåt i perioder, svalt mig sedan och gick ner 18kg på två månader, vilket resulterade i att jag var så slut i kroppen att jag inte ens orkade gå.
Det jag gjorde var att börja träna seriöst. Först skämdes jag på gymmet för hur jag såg ut. Men snart började jag se att träningen gav resultat även på mig.
Jag ville bli vältränad och fast i kroppen. Fortsatte med hetsätning osv. i början, men märkte rätt snabbt att om jag åt regelbundet och rätt, så orkade jag träna. Man riskerar att gå upp i vikt av att hetsäta och svälta sig i perioder eftersom ämnesomsättningen blir rubbad. När man ätit regelbundet och rätt ett tag, så normaliseras den, så då går du inte upp i vikt.
Jag började träna 4 dagar/vecka, och fick den kropp jag eftersträvade. Blev sedan gravid, blev nojjig över viktuppgång då, men hade "tur" och gick bara upp 6kg trots att jag åt som vanligt.
Det finns inga genvägar till att gå ner i vikt. Banta är bland det sämsta man kan göra. Att äta bra mat, regelbundet, och flera mellanmål och sedan motionera fungerar däremot.
Du har ingen kompis du kan börja ta promenader med?

Jag har hetsätit godis i hela mitt liv, nästan iaf. Ostbågar, chips och popcorn i mängder (en och en halv - två påsar per dag ungefär). Har ckså haft svårt att sluta äta mat när jag blivit mätt, det är ju fortfarande gott och så har jag tagit ytterligare en portion mat fast det inte behövs.

För mig var räddningen att jag träffade på en man (vän) som fick mig att inse vad jag gör. Jag har alltid gömt att jag har ätit. Alltid varit den "duktiga" som inte tagit fikabröd när jag varit ute med vänner, blivit bjuden av familjen/på jobbet. Och sen på vägen hem köpt på mig godis och fikabröd för hundralappar och tryckt i mig allt när jag kommit hem. Nu skulle jag plötsligt bo ihop med någon och kunde inte gömma vad jag gjorde. Jag mådde dåligt när han såg vad jag gjorde. Det tog mig 1.5 månad innan jag slutade. Efter en månad så bestämde jag mig, då skulle jag bara äta upp det jag redan hade hemma - det tog två veckor.
Sen började jag med lchf, egentligen är det lite tvärtom mot för vad jag har ätit tidigare, jag har levt på kolhydrater (och rent socker). Men det har fungerat förvånansvärt bra.
Första veckan var HEMSK! Helt fruktansvärd, jag var hopplös att bo med och jag mådde så dåligt. Huvudvärk, illamående osv.
Därefter så har det gått bra. Visst, jag har haft mina återfall, genomlider ett just nu - då jag äter massor med ostbågar (trots att jag faktiskt inte ens tycker att dom är speciellt goda längre så har jag svårt att hålla mig ifrån dom). Men för mig så löste sig problemet med att äta för mycket mat också genom att börja med lchf.

hej kära du!

Jag har också bantat o hetsätit i många år och även kräkts i perioder...det är sorgligt. förra sommaren sökte jag hjälp och fick komma till en underbar psykolog. Precis innan jag sökte dit försökte jag gå ner i vikt men gick istället upp 5 kg på en månad, jag mådde piss. Jag fick rekomendation att äta regelbundet enligt "Mat för en dag" som du beskrivit. Jag började också träna 2 gånger per vecka. Det var svårt med allt till en början men jag kom in i det och jag gick ner ett halvt kilo i veckan. Efter ett halvår var jag smal (absolut inte för smal) och fin och hade sunda bra tankar. Men tyvärr har jag slutat gått hos psykologen och i somras började jag äta mer igen, inte hetsäta men överäta.

Nu har jag gått upp i vikt och jag är BESATT av att gå ner igen. Jag tänker konstant på att jag såååå gärna vill vara smal och fin. Samtidigt som jag tycker att det är så gott och äta. När jag äter tränger jag bort tankarna att jag vill gå ner i vikt, jag överätar ofta och sedan får jag sådan ångest och tycker att jag är värdelös.

för att svara på några av dina frågor:

JÄTTEBRA jobbat med maten, fortsätt att äta regelbundet. Mellanmålen kan vara mer än en frukt, tex en smörgås. (så att du inte blir dödshungrig till lunch och middag) Som du skriver själv så är det ju så att du har svällt upp just därför att du har hetsätit och bantat. Kroppen hamstrar på sig när du äter just nu, fortsätt att ät regelbundet och kroppen kommer att anpassa sig. För din del är det nog bra om du inte lägger in för mycket träning utan att du endast vardagsmotionerar!

stor kram till dig, jag håller jättegärna konakten här i tråden så kanske vi kan hjälpa varandra?

hej på er! Jätteintressant läsning! Känner igen mig i det ni skriver så väl. Jag har alltid varit den som tackat nej till saker när jag är ihop med andra, men sen när jag kommit hem ätit i min ensamhet. Tragiskt egentligen. Kan ha varit på en stor fest med massa mat men inte unnat mig särskilt mycket, när jag kommer hem tömmer jag kylen. En gång va det så himla sorgligt, jag va ute o promenerade och gick förbi Lidl där jag köpte chips och choklad, gick in på toaletten och moffade i mig alltihop, efter spydde jag upp allt. Sen gick jag hem till min kompis och frågade vad vi skulle laga för nyttig middag, ja ni hör va sjuk jag va.

KBT: när gjorde du din op? Har du tänjt ut magsäcken för att du har ätit för mycket? Super att du har börjat i terapi nu! Vilka goa och förstående kollegor du har, jag skulle aldrig våga tala om mitt problem på jobbet.

Stor kram till er