Hej,
jag är lite nyfiken på om folk klarar av att ha en älskare/älskarinna vid sidan av, utan att fatta för stora känslor för den personen....
och ni som då är gifta, är äktenskapet urdåligt eller varför har ni en älskare?
kram kram
Känns som kvinnor blir kära men inte män
Jag ligger med unga killar enbart för min egen tillfredsställelses skull och jag blir inte köra i dem. Det är goa fina och härliga killar men någon känslomässig kärlek är det inte på det sättet, även om jag har en av grabbarna som min personliga favorit.
Och när det gäller moralen i sammanhanget så är jag inte otrogen mot min gubbe. Han accepterar mina äventyr och vet om allt jag gör. Det var faktiskt han själv som i början tjatade på mig att ha andra partners för hans tillfredsställa hans egen fantasier.
Fick vänta tills jag var 45 innan förälskelsen drabbade mig. Sökte inte efter den eftersom jag trodde mig vara immun men plötsligt fanns hen där.
Jag är gift kvinna och har en yngre älskare. Har inga planer på att skilja mig. Min älskare kan ge mig det som min man inte kan ge mig. Dvs. en stor, uthållig och hård kuk. Min man har medelstor och är helt ok men ibland vill jag bli ordentligt utfylld och och känna mig som en riktig slampa, bli genomknullad av en yngre och vältränad kille. Den relationen har inget med kärlek att göra. Skulle aldrig umgås med honom utan sex. Han ger mig inget på något annat plan än sex. Vi träffas typ 2-3 ggr/mån.
Jag är kk med en ung man som är i förhållande. Jag själv är singel. När vi inledde vår relation var jag den upptagna. Hade öppet förhållande med min man. Numera exman. Och ja, min kk har en speciell plats i mitt hjärta. Skulle dock inte vilja leva med honom fullt ut pga åldersskillnaden, jag den äldre. Vi ses lite nu och då när han kan komma loss. På gott i många år.
Jag ligger med unga killar enbart för min egen tillfredsställelses skull och jag blir inte köra i dem. Det är goa fina och härliga killar men någon känslomässig kärlek är det inte på det sättet, även om jag har en av grabbarna som min personliga favorit.
Och när det gäller moralen i sammanhanget så är jag inte otrogen mot min gubbe. Han accepterar mina äventyr och vet om allt jag gör. Det var faktiskt han själv som i början tjatade på mig att ha andra partners för hans tillfredsställa hans egen fantasier.
Har haft en del "älskarinnor" genom åren men .... hat väl tyvärr haft lite för lätt till förälskelse också tyvärr.
Jag ska inte vara moraltant men helt ärligt, är det inte bättre att ni gör slut med era respektive om ni nu inte är nöjda i förhållandet. Lever man i ett förhållande så kan man inte få precis allt man vill ha, livet är fullt av kompromisser. Om ni nu vill gå er egna väg är det väl bättre att ni är singlar eller träffar någon som är mogen för ett mer öppet förhållande. Blir inte det bättre? Det är ju också för er egen skull så slipper ni allt det här smygandet som ni pratar om.
Jag var kär i en gift man i över 10 år. Det var rätt bortkastat :) Nu är jag alltså en fullt vuxen kvinna på fakkin 30 och min relationserfarenhet består av att jag förlorade oskulden till en kille som sedan dumpade mig, sedan träffade jag en gift man och var med honom. Det är allt i relationsväg jag vart med om! Kastade dessutom bort vad som nog hade kunnat bli en elitidrottskarriär på att anpassa mig efter hans schema.