Misantrop, eremit, enstöring, ensamvarg.

Jag är exakt som er! 

Skillnaden är att jag inte kan säga att jag har några riktiga vänner kvar. Inte är det riktig vänskap om man träffas en gång varannan månad. Tidigare har jag inbillat mig att "det är så det är och att det är så jag fungerar", men resten av världen lever enligt andra regler. Jag förstår att det har blivit en naturlig utveckling efter att jag aldrig tar intiativ att bjuda tillbaka hem på middag, föreslå möten etc. 

Jag avskyr och föraktar denna sida av mig. Skulle hellre vara socialt lagd, men kan verkligen inte! Jag tycker detta karaktärsdrag är en förbannelse.

Ingen på jobbet tror jag är enstöring eller ensamvarg då jag är mycket utåtriktad, ambitiös och ofta i centrum.