• ALLIEVERDO

    FörlossningsDepression, sjukskrivning, hjälp hemma?

    Hej, jag undrar om det är någon av er som råkat ut för förlossningsdepression i någon slags nivå?
    Hur ni då klarade av tiden själv hemma när sambon gick tillbaka till jobbet?
    Om ni lyckades få någon slags sjukskrivning eller på nåt vis få sambon att kunna ha vård av barn eller liknande?
    Jag är nybliven mamma och har haft väldigt många känslostormar, tankar, oro, tårar mm. hade panik när sambon skulle tillbaka till jobbet..ville verkligen inte det..svårt förklara här.ju mer jag känner dom tankarna när jag eg borde vara glad, ju mer skuldkänslor får jag och mår sämre och sämre..å känner att jag behöver ha honom här för att kunna ta hand om vår dotter när jag mår som värst så..är så rädd att det blir mer och mer sådana känslor och att jag pushar henne ifrån mig ju mer jag "måste" vara med henne.. Jag älskar henne över allt och har längtat hela mitt liv efter henne.. men mina känslor nu slår slint runt mig och inte på det viset jag ville..får panik och oro växer inom mig att det blir värre och värre..speciellt när jag ej får paus.. Att det går för långt innan man inser allvaret.. man vill ju inte riktigt prata om dessa känslor med andra för man inte vill de ska tro man inte älskar henne..tyvärr så har ju väldigt många människor problem att förstå andra människors känslor om de inte känt något liknande..så är rädd för berätta det för någon.. har tagit upp detta med min sambo, men det tog flera dagar av försök till förklaringar och tårar och panik tills han ens kunde ta in att det kan vara något jag verkligen söker hjälp av honom för..först ville han väl inte tro det va nåt utan bara tyckte jag va "jobbig".. men behöver verkligen ha honom hemma lite till..tycker det är alldeles för kort tid..speciellt efter ett snitt..
    Nu har jag väl bara svamlat här..:( men hoppas nån förstår..
    Någon som kan hjälpa mig?

  • Svar på tråden FörlossningsDepression, sjukskrivning, hjälp hemma?
  • Lattemorsa

    Inte förlossningsdepression, men jag drabbades av något som de kallar ptsd (posttraumatiskt stressyndrom) efter en extremt traumatisk förlossning. Jag känner igen mycket av det du skriver, ångesten att bli ensam med barnet, svårdefinierad oro i hela kroppen, plötslig gråt, dåligt samvete, riktiga ångestattacker..paniken över att inte få något andrum eller paus i detta. Dock med den skillnaden att i min problematik fanns aldrig depressiva inslag.

    Jag fick hjälp av min BVC-sköterska, som hjälpte mig få kontakt med både psykolog och psykoterapeut, samt en stödgrupp för mammor som varit med om extremt otäcka och traumatiska förlossningar. Det har gjort hela skillnaden för mig!

    Har du en BVC-sköterska som du kan prata med om detta?
    BVC försöker nu mer jobba extra mycket för att fånga upp mammor som inte mår bra, det finns säkerligen en särskild handlingsplan för detta på just er mottagning. Ta kontakt! Det är första steget, sedan får väl framtiden utvisa om sjukskrivning är den bästa lösningen för just er.

    Det här är inget du är ensam om, många kvinnor drabbas av post-partum depression och det finns hjälp att få.
    Man måste bara våga (och orka!) be om den hjälpen.

    {#emotions_dlg.flower}


    ♥☆° Mamma till ljuvliga prinsessan E - 091208 °☆♥
  • ALLIEVERDO

    Hej, tack för ditt svar. "Skönt" att höra att nån förstår. Får en BVC sköterska nu i veckan. Får se om hon är bra. Men eg verkar de ju inte kolla upp riktigt hur mamman mår förrän efter 2-3månader då man ska få ett formulär och fylla i sina känslor. Fattar inte att de tar det så sent eg. För jag menar, skulle hon fråga mig hur jag mår när jag är där så svarar man ju automatiskt rätt vanligt. Det är ju som om man är arg på någon och skulle kunna skälla ut den, men just då är den inte där och när man väl träffas har man lugnat sig och då låter det inte så farligt. Förstår du? Så är det ju lite med känslor. OM man inte får fram sina känslor då de är som starkst så, känner iaf jag, att det är svårt att förklara och få folk att förstå hur man man verkligen mår, för då "gömmer" man och minskar på känslorna i förklaringar..man skäms lite då och vill inte låta dum osv..man lurar tom sig själv att man mår bättre då..

  • ALLIEVERDO

    Hur tog din sambo och din omgivning dina känslor? kändfe du att du fick tillräckligt med stöd mm?

  • 25April2010

    Känner igen mig så! Min son är nu 4mån och det blir sakta bättre men med en del svackor vissa dagar. Min sambo är fortfarande hemma då han är arbetslös och jag undrar också hur det kommer att gå när han börjar jobba om några månader.

  • idis78

    Jag hade en förlossningsdepression. Jag blev sjukskriven av läkare på VC, så min man var hemma och var föräldraledig. Jag fick kontakt med psykolog via BVC.

  • 25April2010
    idis78 skrev 2010-09-14 17:22:41 följande:
    Jag hade en förlossningsdepression. Jag blev sjukskriven av läkare på VC, så min man var hemma och var föräldraledig. Jag fick kontakt med psykolog via BVC.
    Är du bra idag, hur lång tid tog det innan du blev bättre?
  • ALLIEVERDO
    idis78 skrev 2010-09-14 17:22:41 följande:
    Jag hade en förlossningsdepression. Jag blev sjukskriven av läkare på VC, så min man var hemma och var föräldraledig. Jag fick kontakt med psykolog via BVC.
    Hur lyckades du få sjukskrivning då? Blev det godkänt av försäkringskassan? det känner jag att jag säkert inte skulle få.. hur får man en läkare att förstå att man har förlossningsdepression nog att få sjukskrivning?
  • idis78

    Jag var sjukskriven i 5 veckor. Det var inga problem att få igenom det hos FK. Läkaren fattade att jag inte klarade ta hand om sonen själv.
    Idag är sonen 4 år och har en liten bror på 8 månader. Jag mår bra!

  • idis78

    Kan tillägga att jag inte blev bra på de veckorna, men tillräckligt bra för att kunna vara själv med sonen.

  • 25April2010

    Är så nerväs för hur det ska gå när sambon börjar jobba i vinter. Tror jag är så pass bra att jag klara av att vara hemma men är inte säker. Tror alla dessa kaos känslor är rätt vanliga när man har fått barn,men det är ingen som pratar om detta. Allt blir ju uppp och ner och man tappar bort sig själv helt och hållet. Jag har gått från att vara en stark person till att bli liten och rädd och skulle helst vilja flytta hem till mamma och papoa igen:)


    Det blir ju så konkret att man blir vuxen när man får barn. jag hade också längtat efter barn löänge och "tjatat" och jag känner därför att jag inte har "rätt" att må dåligt om ni förstår vad jag menar.

Svar på tråden FörlossningsDepression, sjukskrivning, hjälp hemma?