Någon som har haft namngivelse istället för dop? Hur går det till?

En gudmor/gudfar har inga juridiska åtaganden alls. Du kan idag inte bestämma lagligt vem som ska ha hand om dina barn om ni dör. Det bestämmer socialtjänsten. De brukar dock ta hänsyn till föräldrarnas önskemål men de bör då föras ner på papper och vidimeras oavsett om barnet har faddrar eller inte.

Humanisterna kan hjälpa er att utforma själva cermonin. De har borgliga begravningar, namngivningar etc.

Vi har namngivning/välkomstfest för båda våra barn. Vi har frågat personen i vår närhet om de vill vara faddrar (gudföräldrar) till våra barn innan namgivningen. Men som Bling 1975 skriver så är det inget juridiskt.

På festen har vi samlat släkt o vänner, bjudit på mat o fika, umgåtts o haft trevlig, berättat om namnens betydelse o varför vi har valt dom.

Vi hade namngivningsceremoni för våra tvillingflickor. Vi valde tre faddrar per barn: varsin syster och varsitt kompispar. Jag gjorde egna fadderbevis till både barnen och faddrarna som minne.
Vi talade om namnen, läste några fina dikter, alla faddrarna fick säga något och sedan åt vi!
Kall buffé, kaffe och tårta och presentöppning och så var kalaset slut. Mycket trevligt och enkelt!

Den juridiska aspekten är en helt annan historia...

Som redan påpekats: gudföräldrar vid dop har ingen juridisk betydelse.

Namngivningen är ju när man anmäler namnet till folkbokföringen. Däremot kan man ju ha en ceremoni där man _tillkännager_ namnen för familj och vänner. Ungefär som att barnet inte får sitt namn vid dopet, men det är ofta första gången släkt och vänner får veta det fullständiga namnet.

Vi hade typ en välkomstceremoni i hemmet, i trädgården, där vi berättade lite kort om vår sons födelseland (han är adopterad) och berättade om namnen vi valt, varför vi valt dem och dess betydelse... Det lästes dikter, sjöngs Gåtfulla Folket och så togs första spadtaget tills hans egna träd som sen planterades där.