Utlandsresa

Jag hade definitivt skrivit på "ledighetsansökan". Kanske är just det han behöver, lite egentid med sina föräldrar?

Jag hade bett att få ett samtal med läraren, den andra föräldern och mig. På samtalet hade jag tagit upp frågan om hur det skulle påverka hans skolarbete med en veckas frånvaro, plus frågat hur vi som föräldrar kunde stötta barnet i att kompensera.

Läraren har säkert koll på om barnet skulle må bra av att komma bort en vecka, eller om det skulle göra barnet mer orolig genom att bryta rutinen. För mig låter det som att det finns en del att jobba med för barnet och jag är inte säker på att "straff och konsekvenser" har någon verkan för det här barnet, det finns många barn som inte klarar av att mentalt förstå konsekvenser även om föräldrarna är duktiga på att dela ut straff.

Hur gamla ska barnen vara tror ni för att börja förstå att det kan bli konsekvenser av sitt agerande? Jag fattar att man inte kan dra alla barn över en kam och att det är väldigt individuellt, men på ett ungefär?

Jag må vara lite knäpp men jag tycker faktiskt inte att ett dåligt uppförande ska uppmuntras med någonting positivt!

Mina två äldsta barn förstod i väldigt låg ålder att vissa handlingar fick vissa konsekvenser, både i teorin och i praktiken. Mitt yngsta barn förstår rent intelligensmässigt att handlingar får konsekvenser MEN i stundens hetta blir det kortslutning i hjärnan och alla logiska tankar är som bortblåsta. När hon blir riktigt frustrerad/arg/ledsen så klarar hennes hjärna inte av att tänka på något annat än det som händer exakt nu, alltså handlar hon utifrån sina känslor i stunden. Några minuter senare när hon har hunnit lugna ner sig är hon väldigt ångerfull, hon förstår vad hennes agerande har ställt till med och hon är ledsen för vad hon har gjort. Det spelar alltså ingen roll hur många gånger jag straffar henne eftersom det inte hjälper henne att förbättra sitt beteende. Istället tränar jag henne på att hantera sina känslor så att det inte ska uppstå någon kortslutning i hjärnan.

Dvs, jag har analyserat vilka konsekvenser mitt agerande mot dottern får, och sedan lärt mig av dessa konsekvenser.

Jag personligen är av uppfattningen att den som inte äter upp maten får heller ingen efterrätt.

Egentid med föräldrar kan man ha utan att behöva åka utomlands. 

Självklart skriva på, jag fattar inte hur man kan överväga att neka. Om hans mamma vill ta med honom på en resa är det inte er sak att vara "domare" och bestämma att han inte får åka.

Om jag vore  den andra vårdnadshavaren hade jag inte skrivit på papperen... varför ska ett barn som är så omöjligt få en belöning när han inte kan sköta sig i skolan?

En utlandsresa är ingen belöning, utan en helt vanlig sak som väldigt många familjer gör varje år.

En utlandsresa är en belöning om man inte skiter pengar.

Om du och din sambo bestämmer er för att åka på utlandssemester med era två gemensamma barn, och sedan så börjar ditt äldsta barn plötsligt att bitas på dagis några veckor före resan. Hur gör du då, låter du det barnet stanna hemma med mormor, eller stannar ni hemma hela familjen, eller får h*n följa med ändå?

Klart mitt barn  får följa med.
Förstår inte liknelsen med TS sits, det barnet TS nämner verkar vara pain som grund, inte en tillfällig svacka.

Men vad har det att göra med att det är en belöning att få resa utomlands?

Om vi/andra verlkligen lyckats spara pengar så är det väl en belöning att kunna lägga det på en utlandsresa?:-0

Liknelsen är att ett barn beter sig respektlöst mot sin omgivning. Om du tycker att barnet i trådstarten inte förtjänar belöningen att få åka med familjen på semester så borde inte heller ditt barn förtjäna att få följa med familjen om ditt barn har betett sig respektlöst på dagis.

Eller är det skillnad på barn och barn?

En belöning för vadå undrar jag ??? Jag känner ingen som skiter pengar men väldigt många som åker utomlands då och då, om inte varje år så vartannat. Det är ingen som har talat om att man måste uppfylla några krav för att få följa med. En utlandsresa är ingen stor grej, det är nåt man gör om man har råd och lust, inte som belöning för gott uppförande.

 Till er alla så vill jag bara meddela att detta var inte en förbeställd resa utan en restresa som man bokar 2 dagar efter att man varit på en EVK där skolan berättar att h*n inte beter sig ordentligt. Jag kan  oxå berätta att h*n åkt iväg på resan och jag kan oxå säga att om mina egna barn hade agerat på detta sätt så Nej då hade vi inte beställt en resa och åkt iväg. Det hade varit lite svårare om det hade varit en resa som hade varit beställd för länge sedan men jag hade verkligen övervägt att inte ta med det barnet som inte skötte sig. Tack för alla tankar och värderingar som ni har det är intressant att läsa och roligt att vi alla tänker olika...

Så om man inte skiter pengar utan behöver spara, är då inte belöningen för att ha lyckats spara själva saken man lägger pengarna på?

Så är det för mig iallafall, sparar man så får man, inom rimliga gränser, det man vill tillslut.
Alltså en belöning för att ha avstått vissa saker för att lyckats spara till det man  vill ha.

Så "vissa krav" är att inte slösa bort pengarna på annat så visst finns "kraven" om man vill uppfylla ett mål.

Och jo, en utlandsresa är en stor grej för många.

Vissa kan inte åka alls eftersom det inte finns pengar att spara. 

Verkade som jag skrev inte vara nån tillfällig svacka och som TS skrev så var det en spontantripp, inte nåt bokat sedan lång tid.

Ser fortfarande inte liknelsen och hur det kan vara relevant. 

Ibland kan det vara svårt att se utanför sin invanda box.

Ja tydligen.

Men lycka till  

En utlandsresa är något extra och speciellt, precis som en utflykt till Liseberg eller Kolmården. ågot mans er fram emot och längtar efter. Kan dock inte barnet "sköta" sig så tycker jag att man gott och väl kan ställa in resan så att barnet får sig en liten tankeställare. Sen tillkommer det ju att resan ska ske under skoltid, ej under ett lov vilket kan innebära att barnet missar en hel del utbildning. Men men, vi tänker och tycker alla olika och bra är väl det