Så jävla arg på min chef!!!

ok, chefen kanske överreagerade, men jag skulle inte vilja vara i hans skor, han tror att han har en personal med delat förädraskap som kan hjälpas åt i sådana situationer, och så visar det sig att ni bara prioriterar ekonomin och inte din arbetsplats och kollegor alls

Jag var en av de första som kommenterade att jag förstår chefen och med all information du nu gett så måste jag backa lite. Så klart att det är skillnad när det är FÖRSTA gången man vabbar och att det inte är något ständigt återkommande. Såklart att det är skillnad när det bara handlar om en period på några månader. Det verkar även som om TS verkligen ställer upp för sitt jobb när hon berättar om hur hon har fixat och trixat för att kunna jobba på sommaren med en nyfödd bebis. Men det var inte den informationen du gav i trådstarten. Orsaken till att många reagrerar som de gör (inklusive jag) är att man är så trött på ställa upp och jobba dubbelt i situationer där mamman (eller pappan) konstant tar ALL vabb i åratal, där det inte finns på kartan att dela och där ingen hänsyn alls tas till kollegorna. I min branch är det inte alls lätt eller självklart att ha vikarier samtidigt som arbetsbördan knappast minskar, det blir för oss andra att täcka upp för den frånvarande.  Jobbar med barn/ung. med handikapp och det går bara inte att bara ringa in en vikarie eller stuva om. Visst vi har vikarier, men det är inte alls säkert att de kan komma och jobba när behovet finns och att kalla in en främling funkar bara inte med "mina" ungar.
   Hade en kollega (kvinna) på mitt gamla jobb som tog all vabb för sina barn, mycket vabb dessutom. Hennes man hade ett kontorsjobb, en annan kollega frågade en gång försynt om inte mannen kunde vabba någon gång, hon bara tittade förskräckt på oss och sa -Nej det går inte, det är ju mitt ansvar, jag är ju MAMMAN! Då blir det dålig stämning på arbetsplatsen och sympatierna för den vabbande mamman blir minimala. På min nuvarnade arbetsplats har jag bara en manlig kollega som har småbarn, de delar lika på vabben och då har man en helt annan förståelse när han är hemma med sjuka barn.

var skrev jag att vi mobbade ut henne? Jag skrev att sympatierna för henne var minimala, man var inte direkt sugen på att ställa upp för henne när hon ville byta tider och så vidare. Hon var verkligen tydlig med all ALDRIG ställa upp för oss, det fanns inte en chans att hon kunde byta tider med oss till exempel, och då var det så när hon kom och ville byta bort en stänging hon hade på schemat att ingen ville byta med henne. Det var inte så att vi mobbade ut henne

och det är klart att det blir dålig stämning på en arbetsplats när man varje vecka får jobba extra, missar sina raster och får ökad arbetsbörda, särskilt som man vet att mamman i fråga inte lyfter ett finger för att underlätta för oss i sådana situationer