Så jävla arg på min chef!!!

Visst förstår jag att det blir problem ibland, min chef var väl inte överlycklig när jag under 2 månader arbetade i snitt en dag i veckan pga VAB (men han å andra sidan hade förståelse att just då var det mest lämpligast att jag var hemma pga ekonomin). Men att bete sig illa på det sättet är ju uruselt.

Jo, det är frustrerande med VAB, en av mina kontakter, som jag periodvis behöver mycket svar från, har ett sjukt barn och emellanåt så kan det dröja veckor emellan (detta är en man, så det behöver inte alltid röra sig om kvinnor). Det som då stör mig, det är att arbetsgivaren vet om detta problem barnet har och då tycker jag att man bör göra en backup, mest för oss runtomkring. Det är en mycket kunnig och kompetent person, så jag tvivlar starkt på att de skulle försöka göra sig av med honom, dessutom är det kompetensbrist.
Men att VAB ger problem, det vet nog de flesta om men ett samarbete mellan chefen och den anställda, så kan mycket fixas.
barnet kunde kanske varit med (öroninflammation är ju itne smittsamt) eller kan man ha telefonkonferens, men att skälla ut, det löser inget.

Hade du betett dig så oproffsigt som TS chef uppenbarligen gjorde, då hade jag nog försökt att få en annan chef. Om en person första gången är hemma och har VAB och utsätts för att bli utskälld och tvingad avlämna en förklaring. Då kan man konstatera direkt, den chefen sitter på helt fel stol.
Jag har haft en del puckade chefer i mina dar, men den där chefen verkar slå alla rekord.
För övrigt så tror jag inte en arbetsgivare skulle ha en chans att få en sparkad efter ett sådant samtal, troligen skulle chefen få vara den som skulle få se efter en ny stol.

Det berpr på, vi var två stycken som fick barn samtidigt, jag och en pappa. När vi båda var i tjänst igen efter ledigheten så upplös chefen om vi numera i gruppen kommer lära oss ett nytt ord VAB (vi var de enda med mindre barn i gruppen). Han sa att det kommer bli tuffa perioder, speciellt för oss föräldrar, men det finns bara en sak vi kan göra, det är att inte bli griniga och sura, för barn blir sjuka och då är det bara att gilla läget. Han var farfar och morfar och tro det eller ej, han tog VAB för sina barnbarn ibland han också. Han blev aldrig sur, men visst ställde det till det ibland. Men inte värre än att det gick att lösa, jag var sällan längre bort en ett telefonsamtal.