Så jävla arg på min chef!!!

Min son har öroninflammation så jag har vabbat från i fredags, idag är det onsdag.
Igår kväll, tisdag, ringde min chef till mig, inget konstigt med det. Han frågade om min man kan vara hemma idag ist för mig. Jag svarar honom att vi har valt att jag ska vara hemma eftersom jag har ganska dålig lön och min man tjänar 8000 kr mer/månad(innan skatt) än vad jag gör, så vi förlorar minst pengar när jag är hemma.

I det läget tycker jag det hade varit helt ok om min chef på ett vänligt sätt hade frågat mig om vi kunde tänka oss att ändra på det idag, eller liknande fråga. 
Istället sätter han igång världens diskussion med mig där jag får försvara och förklara mitt och min mans beslut att jag ska vara hemma när sonen är sjuk.
Han ifrågasätter hur vi kan låta ekonomin styra såna här frågor, om jag alltid kommer att vara den som är hemma, han talar om för mig att man inte kan leva efter hur ekonomin ser ut osv...jag var så upprörd att jag inte ens kommer ihåg allt han sa.
Han avslutade även samtalet med att avbryta mig mitt i en mening men orden - Okej då vet jag, vi hörs, klick!!!

WHAT????!!!

Ska jag verkligen behöva sitta och försvara vårt gemensamma beslut att jag ska ta huvudansvaret när pojken är sjuk? Ska en chef bete sig så?
Nu sitter jag här med en sjuk pojk och har superdåligt samvete inför jobbet. 
Vet egentligen inte vad jag vill med inlägget, är bara så upprörd. Är det vanligt atT arbetsgivare blir sådär när man har sjuka barn? Nån som har liknande erfarenheter? 

Jag är arbetsgivare och hade seriöst funderat på hur jag kunde sparka dig fortast möjligt efter ett sånt svar.

Men allvarligt, tror du verkligen att det är upp till chefen att höja TS lön bara lite sådär appropå med 8000 kr.

Chefen har väl förmodlingen andra hänsyn att ta som innebär att löneläget ligger där det ligger. Sen om jag vore chef hade jag nog haft väldigt svårt att ta argumentet att jag ska höja en anställds lön för annars hotar denne med att ta all VAB och aldrig komma till jobbet. Hade inte fallit i god jord.

och det är klart att det blir dålig stämning på en arbetsplats när man varje vecka får jobba extra, missar sina raster och får ökad arbetsbörda, särskilt som man vet att mamman i fråga inte lyfter ett finger för att underlätta för oss i sådana situationer

Jag är verkligen inte förvånad över att chefens tålamod tröt, mer förvånad över att folk tycker att chefer alltid ska svälja allt och låta anställda hålla på som de vill trots att många anställda endast vill ha lönen och förmånerna ett arbete ger men själva jobbet får kollegorna gärna samsas om.

Visst, TS, det var 4 dagar VAB för ditt barn. Men, allvarligt talat, tror du att det var just det som triggade din chef, d.v.s. just de här 4 dagarna? Eller var det snarare det faktum att det inte är länge sedan du kommit tillbaka från mammaledigheten, är nu borta igen, pga VAB den här gången, plus så kommer du att ta alla VAB dagar som du upplyst om? Och som om inte allt detta räckte för en ansenlig mängd frånvaro så ska du dessutom ha barn i januari igen? Med nya möjligheter till olika sjukskrivningar under graviditet, ny mammaledighet, VAB för 2 barn, etc, etc?

En annan sak jag inte berättat - när jag var på intervjun för detta jobbet för några år sedan så frågade faktiskt chefen mig om vi hade tänkt att skaffa barn för det hade ju inte vart så lämpligt!!Just då hade vi inte dom tankarna så jag svarade nej så klart.
Jag misstänker att det kan vara en del av problemet, han tycker nog att jag "lovat" att inte skaffa barn...?!

Många som tycker jag ska byta jobb, och ska sanningen fram så har jag funderat på det redan innan detta då dety tyvärr inte är nån rolig eller trevlig stämning på jobbet...av olika orsaker som dock inte alls har med detta att göra.

För övrigt så blir säkert några av er glada när jag berättar att chefen och hans flickvän inte har sagt ett ord till mig idag på jobbet....och det är väl rätt åt mig? :D 

Håller med. Tyvärr verkar inte alla chefer ha samma koll på vad som verkligen gäller. By the way så låter du som en jättebra chef.

Hade jag varit som du skulle jag ha tagit upp med chefen vilka planer jag har och hur jag ser på detta. Om du har en dialog med chefen får du en lättare situation på jobbet.

Om er situation är ekonomiskt kärv: är den så kärv att det innebär att det måste vara du som är hemma?
Om svaret är nej: fundera över om din man kan vab:a ibland. Det handlar ju om jämställdhet också, och om din möjlighet att höja din egen lön.
Om svaret är ja: ja, då antar jag att ni inte har något annat val ekonomiskt?

Sedan tycker jag nog att du ska vara rädd om ditt jobb också. Har suttit som facklig företrädare och förhandlat vid uppsägningar, och det förekommer att arbetsgivare undantar anställda från lagen om anställningsskydd om de känner att de anställda inte satsar åtminstone LITE grand på jobbet.

Iofs var det några år sen jag läste arbetsrätt, men då fick jag lära mig att det faktiskt inte är olagligt att fråga om någon är gravid eller planerar att skaffa barn. Å andra sidan har jag rätt att ljuga om jag får en sådan fråga, det är inget arbetsgivaren kan använda emot mig senare (en rättsenlig lögn).

Skrev detta snabbt, eftersom jag prioriterade att svara. Självklart menar jag att "det förekommer att arbetsgivare vill undanta anställda från lagen om anställningsskydd om de känner att de anställda inte satsar åtminstone LITE grand på jobbet."
Arbetsgivaren lyfter självklart inte fram att någon skulle bli uppsagd för att ha vab:at i hög omfattning, men de gör en helhetsbedömning utifrån den situation de har kännedom om. Har man väldigt hög frånvaro, oavsett om det beror på vab, sjukdom eller annat så är det inte helt ovanligt att arbetsgivaren inte är lika positivt inställd.

Att hon har rätt till det är en sak, men är det konstigt att kvinnor generellt har lägre löner när folk resonerar som ts gör? Är det konstigtatt kvinnor får sämre anställningsvillkor när de inte är lojala mot arbetsgivarna och nyttjar dem på det viset?

Nej, inte ett dugg.

Haha, sicken bullshit. Jag gissar dessutom att de inte arbetar inom samma sektor.