Så jävla arg på min chef!!!
Min son har öroninflammation så jag har vabbat från i fredags, idag är det onsdag.
Igår kväll, tisdag, ringde min chef till mig, inget konstigt med det. Han frågade om min man kan vara hemma idag ist för mig. Jag svarar honom att vi har valt att jag ska vara hemma eftersom jag har ganska dålig lön och min man tjänar 8000 kr mer/månad(innan skatt) än vad jag gör, så vi förlorar minst pengar när jag är hemma.
I det läget tycker jag det hade varit helt ok om min chef på ett vänligt sätt hade frågat mig om vi kunde tänka oss att ändra på det idag, eller liknande fråga.
Istället sätter han igång världens diskussion med mig där jag får försvara och förklara mitt och min mans beslut att jag ska vara hemma när sonen är sjuk.
Han ifrågasätter hur vi kan låta ekonomin styra såna här frågor, om jag alltid kommer att vara den som är hemma, han talar om för mig att man inte kan leva efter hur ekonomin ser ut osv...jag var så upprörd att jag inte ens kommer ihåg allt han sa.
Han avslutade även samtalet med att avbryta mig mitt i en mening men orden - Okej då vet jag, vi hörs, klick!!!
WHAT????!!!
Ska jag verkligen behöva sitta och försvara vårt gemensamma beslut att jag ska ta huvudansvaret när pojken är sjuk? Ska en chef bete sig så?
Nu sitter jag här med en sjuk pojk och har superdåligt samvete inför jobbet.
Vet egentligen inte vad jag vill med inlägget, är bara så upprörd. Är det vanligt atT arbetsgivare blir sådär när man har sjuka barn? Nån som har liknande erfarenheter?
