Anonym (¤¤¤) skrev 2010-09-16 09:00:18 följande:
Jag var en av de första som kommenterade att jag förstår chefen och med all information du nu gett så måste jag backa lite. Så klart att det är skillnad när det är FÖRSTA gången man vabbar och att det inte är något ständigt återkommande. Såklart att det är skillnad när det bara handlar om en period på några månader. Det verkar även som om TS verkligen ställer upp för sitt jobb när hon berättar om hur hon har fixat och trixat för att kunna jobba på sommaren med en nyfödd bebis. Men det var inte den informationen du gav i trådstarten. Orsaken till att många reagrerar som de gör (inklusive jag) är att man är så trött på ställa upp och jobba dubbelt i situationer där mamman (eller pappan) konstant tar ALL vabb i åratal, där det inte finns på kartan att dela och där ingen hänsyn alls tas till kollegorna. I min branch är det inte alls lätt eller självklart att ha vikarier samtidigt som arbetsbördan knappast minskar, det blir för oss andra att täcka upp för den frånvarande. Jobbar med barn/ung. med handikapp och det går bara inte att bara ringa in en vikarie eller stuva om. Visst vi har vikarier, men det är inte alls säkert att de kan komma och jobba när behovet finns och att kalla in en främling funkar bara inte med "mina" ungar.
Hade en kollega (kvinna) på mitt gamla jobb som tog all vabb för sina barn, mycket vabb dessutom. Hennes man hade ett kontorsjobb, en annan kollega frågade en gång försynt om inte mannen kunde vabba någon gång, hon bara tittade förskräckt på oss och sa -Nej det går inte, det är ju mitt ansvar, jag är ju MAMMAN! Då blir det dålig stämning på arbetsplatsen och sympatierna för den vabbande mamman blir minimala. På min nuvarnade arbetsplats har jag bara en manlig kollega som har småbarn, de delar lika på vabben och då har man en helt annan förståelse när han är hemma med sjuka barn.
Tycker du verkligen att det är OK att mobba ut en vabbande mamma???
