Så jävla arg på min chef!!!

Men snälla nån! Trådstarten var ju bara ärlig i hennes svar till sin chef och det är väl något som ska uppmuntras. Hur ska vi annars komma fram till lösningar...både på lång och kort sikt. Hon berättade ju bara vad hon och hennes man hade kommit fram till och chefen kan väl inte gå in och styra vad de (och framförallt inte vad han, hennes sambo) har kommit fram till (han är ju inte ens anställd av chefen).

Visst, jag kan förstå båda sidorna men jag tycker nog ändå att det i slutändan är familjen själv som ska bstämma över vem som de tycker ska vara hemma med ett sjukt barn eller inte. Om chefen sedan vill ställa frågan om de skulle kunna tänka sig att ändra på sitt beslut, så är väl det okey. Men en trevlig diskutionsform är väl aldrig helt fel, eller?

Jag är barnlös och arbetar. Jag blir skittrött på att plocka upp andra människors arbetsuppgifter och slita dubbelt för att de väljer att vara hemma och ta hela vabben. Det är ett oskick.

Visst ska man prioritera sin familj, men om man inte är villig att dela vabben med sin man kanske man ska vara hemmafru?

Får man fråg hur ni tänker dela upp föräldraledigheten?

Min man har 50.000 efter skatt. Jag har 20.000 efter skatt. Vi delar på Vabben. Varför? JO för att mitt jobb är lika viktigt som hans (anser jag) och det är viktigt för barnen att också kunna vara med sin pappa när de är sjuka.

Att använda pengarna som argument är bara en dålig ursäkt.

Ja, men då får du helt enkelt acceptera att din chef tycker att du prioriterar fel. Men varför bryr du dig, du ska ju vara borta en väldigt lång tid från jobbet (jag antar att din man inte ska ta så mycket ledigt?).

Men du visar ju inte direkt att ditt jobb betyder något för dig. Att säga att man är hemma för att man har mindre betalt, säger ju att du enbart går och jobbar för pengarna och kan du vara hemma så är du gärna det.

Visst har man rätt att vabba, men jag tycker även att man har en skyldighet att dela lika. Inte konstigt att kvinnor har svårt att få jobb när de har småbarn. Det är ju just av den här anledningen.

Det kan jag förstå. Men det är ett argument som inte är relevant för arbetsgivaren. På samma sätt som man inte ska använda som argument vid en lönerevision att man behöver högre lön för att kunna betala huslånet.

Missförstå mig inte, om vår ekonomi hängde på att jag var hemma och vabbade ca alla gånger så hade vi givetvis gjort så. Men jag hade INTE berättat det för min chef. Jag hade inte förklarat mig alls, utan bara sagt "nej just nu kan maken inte vara hemma" om chefen frågat. Men det är såklart inte lätt att säga precis "rätt" saker alltid, och chefer är ju också människor och resonerar inte alls helt likriktat.

Är det konstigt att han blir upprörd och undrar över om han kan förvänta sig att du kommer vara borta mycket? Så ser ju arbetslivet ut, din arbetsgivare måste ju tänka på sina utgifter och eftersom du kostar pengar när du är borta från jobbet är det väll klart att han nu kommer börja överväga om du verkligen är värd besväret. FÅ arbetsgivare tycker om att ha arbetskraft de måste betala för trots att personen i fråga är borta mycket.
Det är familjer som din som tyvärr gör att kvinnor har sämre ställning på arbetsmarknaden rakt av.

Jag tycker att det är ett väldigt dåligt av din chef att ring upp dig och säga som han gjorde och fram för allt inte vara otrevlig. 
Men samtidigt tycker jag att du bör ta dig en funderare över din inställning till jobbet. Min man tjänar dubbelt så mycket som mig men det betyder inte att jag tar all vab eller all föräldraledighet. På vab delar vi 50/50. Mitt jobb är viktigt för mig trots att jag tjänar dåligt eller i allfall sämre än min man. Du har hamnat i som jag ser det typisk "kvinnofälla". Jag jobbar på en arbetsplats där det bara jobbar kvinnor (på förskola) och många av mina kollegor är alltid hemma när deras barn är sjuka för att deras män inte kan, vilket gör att det alltid fattas folk. Det skulle göra stor skillnad om deras män var hemma någon gång. På vilket jobb kan man inte vara hemma då och då för att ens barn sjukt? Är det ekonomin som styr så anser jag att man har alldedes för små marginaler. Tänk om maken själv blir sjuk och måste vara hemma, då har han ju dessutom karens.

Jag är verkligen inte förvånad över att chefens tålamod tröt, mer förvånad över att folk tycker att chefer alltid ska svälja allt och låta anställda hålla på som de vill trots att många anställda endast vill ha lönen och förmånerna ett arbete ger men själva jobbet får kollegorna gärna samsas om.

Visst, TS, det var 4 dagar VAB för ditt barn. Men, allvarligt talat, tror du att det var just det som triggade din chef, d.v.s. just de här 4 dagarna? Eller var det snarare det faktum att det inte är länge sedan du kommit tillbaka från mammaledigheten, är nu borta igen, pga VAB den här gången, plus så kommer du att ta alla VAB dagar som du upplyst om? Och som om inte allt detta räckte för en ansenlig mängd frånvaro så ska du dessutom ha barn i januari igen? Med nya möjligheter till olika sjukskrivningar under graviditet, ny mammaledighet, VAB för 2 barn, etc, etc?

Jag är verkligen inte förvånad över att chefens tålamod tröt, mer förvånad över att folk tycker att chefer alltid ska svälja allt och låta anställda hålla på som de vill trots att många anställda endast vill ha lönen och förmånerna ett arbete ger men själva jobbet får kollegorna gärna samsas om.

Visst, TS, det var 4 dagar VAB för ditt barn. Men, allvarligt talat, tror du att det var just det som triggade din chef, d.v.s. just de här 4 dagarna? Eller var det snarare det faktum att det inte är länge sedan du kommit tillbaka från mammaledigheten, är nu borta igen, pga VAB den här gången, plus så kommer du att ta alla VAB dagar som du upplyst om? Och som om inte allt detta räckte för en ansenlig mängd frånvaro så ska du dessutom ha barn i januari igen? Med nya möjligheter till olika sjukskrivningar under graviditet, ny mammaledighet, VAB för 2 barn, etc, etc?

Ingen aning om ifall det är vanligt. Din arbetsgivare har helt klart gått över gränsen, MEN samtidigt tycker jag nog att du bör fundera över om det är självklart att det alltid är du som är hemma i första hand. Du riskerar förmodligen att vara den som åker ut om det blir uppsägningar på företaget, och det gynnar inte din löneutveckling...

Hade jag varit som du skulle jag ha tagit upp med chefen vilka planer jag har och hur jag ser på detta. Om du har en dialog med chefen får du en lättare situation på jobbet.

Om er situation är ekonomiskt kärv: är den så kärv att det innebär att det måste vara du som är hemma?
Om svaret är nej: fundera över om din man kan vab:a ibland. Det handlar ju om jämställdhet också, och om din möjlighet att höja din egen lön.
Om svaret är ja: ja, då antar jag att ni inte har något annat val ekonomiskt?

Sedan tycker jag nog att du ska vara rädd om ditt jobb också. Har suttit som facklig företrädare och förhandlat vid uppsägningar, och det förekommer att arbetsgivare undantar anställda från lagen om anställningsskydd om de känner att de anställda inte satsar åtminstone LITE grand på jobbet.