10% inte pappa till barnet?

EXAKT!
Den där siffran brukar komma upp i diverse artiklar osv och jag säger alltid detsamma som du!

Det är ju en ganska stor skillnad på "alla pappor" och "alla pappor som testar".

Frågan är om det är värt kostnaden för alla DNA-test? Jag tycker nog snarare att det är vettigare att göra som det görs idag: för den/de som är tveksamma så görs DNA-test. För den/de som INTE är det så är det ju fullkomligt onödigt.

Jo, det kan jag hålla med om. Men den rättigheten har man ju ändå, även utan obligatorisk DNA-testning. DNA-test kan man ju välja att ta själv om man så vill? ( i regel blir det väl pappan eller i enstaka fall mamman som vill ha denna test - de "för barnets talan" i det fallet får man väl säga).

Även om nu siffran skulle vara så hög som 10% som inte har den biologiska far de tror sig ha så är det ju trots allt 90% som det stämmer för. Därmed skulle ju 90% av DNA-testerna vara en rent onödig kostnad.

Tja, ja, det argumentet kan jag i och för sig köpa/förstå.

Vad menar du att det är då?

Allt (inom vården) handlar ju (till någon del) om kostnader!

Har du svårt att svara på en rak fråga?
Jag provar en gång till:

Vad menar du att det är då?

Att staten inte infört obligatorisk DNA-testning är alltså en arvsfråga?
Kan du utveckla det? Vad skulle agendan vara då menar du?

*har inte läst ikapp tråden ännu*
Ja, jag vet att lagen ser ut så. Men på vilket sätt menar du att det har med en eventuell lag om DNA-testning att göra? Det är väl knappast någon furste idag som lejer in en dräng för att avla barn med dennes hustru?

Jojo, för det är ju givetvis så att råkar jag vara kvinna och tycker obligatorisk DNA-testning inte är så där särdeles viktigt att lägga pengar på så beror det självklart på att jag SJÄLV är en lögnhals som har en annan biologisk far till barnen...
*suck*

Va?
Du menar alltså att det är till nackdel för pappor att ta ut den halva föräldraledigheten som han enligt lag har rätt till?

Grejen är väl att utan underskrift av sambopar så finns liksom ingen människa alls att registrera som fader hos myndigheten.  Eftersom sambos inte registreras som par någonstans så kan ju inte myndigheterna veta vem som är min partner (och därmed (förmodligen) pappa) förrän vi båda kommer och säger att det är så.

Alternativen skulle ju vara att mamman själv bara uppger namnet på fadern, men det kanske inte är så bra att inte denne OCKSÅ får säga "ja" eller "nej" till uppgiften?
Eller så skulle myndigheterna bara gissa vem som är pappa - vilket blir ganska svårt när det på samma adress som modern finns registrerat kanske 5, 7 eller 14 män (-- alla som bor i en trappuppgång i lägenheter har ju samma adress) eller om jag som mamma kanske är särbo med pappan och har en inneboende kompis som är man.

Själv är jag just sambo och förstår INTE att det är så många som tycker det är konstigt att man måste registrera far för barnen när man är just sambo. Hur skulle annars fadern registreras?

Det är troligen ett mycket litet antal pappor som blir just förda bakom ljuset. Meningen ovan får det att låta som att det är mer regel än undantag.

Jag tycker/tror nog inte att kostnaden för obligatoriska dna-tester är värd det fåtal gånger som någon verkligen blir lurad. Men visst, det kan man tycka olika om.

Kanske obligatoriska tester som pappan (om han vill) kan säga "nejtack" till?
Så slipper de pappor (som t ex min sambo) som redan är mer än 100% säkra på sitt faderskap att göra ett test som ändå är totalt överflödigt.