Jag har inte samma ork som innan..

Hej!

Jag sitter i en liknande situation och känner också frustration över att orken tryter. Känner din chef till att du är gravid och att du förlorat barn tidigare? Vad säger din barnmorska? Kanske finns det möjlighet att bli sjukskriven ett par veckor för att vila lite för att orka? Hur ser dina järnvärden ut? Inte bara Hb utan även dina järndepåer? S-ferritin till exempel? Jag har själv dåliga järnvärden och fick vara hemma heltid i två veckor på grund av det och att vi tidigare förlorat barn och provar nu att jobba 50% (arbetade heltid innan). Jag har ökat mitt järnintag och det hjälper lite, för kroppen i alla fall. Själen och hjärtat vet jag inte vad man skall göra åt. Kommer du på något så säg till!

Detta är min tredje graviditet, vi har en 4 åring hemma, man är orolig, fokuserar allt mer innåt och i alla fall jag blir allt oroligare, särskilt under perioden då jag väntar på att känna fosterrörelser som ännu inte blivit tydliga (placenta i bukvägg dessutom). Jag vill verkligen jobba, älskar mina arbetsuppgifter men just nu glider koncentrationen mig ur händerna och det måste nog få vara så.

Jag tycker det låter som att du inte borde jobba med det jobb du gör just nu. Det måste ju vara otroligt jobbigt att förlora ett barn så sent i graviditeten och sedan gå igenom en ny graviditet, klart att man blir orolig och kanske inte mår så bra. Alternativet till att fortsätta som du gör nu är att bli förflyttad/ få andra arbetsuppgifter om det finns en möjlighet, så du inte behöver stressa och göra så mycket fysiskt. Eller om du mår så dåligt och det inte finns möjlighet till annat arbete så måste du ju få bli sjukskriven. Så här ska du ju inte må.

Prata först och främst med chefen om hur du upplever det och hur du har det, berätta om ditt förlorade barn och den nya graviditeten, och sedan om det finns en möjlighet till förflyttning/byte av uppgifter. Chefen borde ju vilja lösa detta på ett bra sätt för dig så det blir bra för alla.

En kram!
Lycka till - och du försök fokusera på det positiva och gör roliga saker när du inte jobbar.

Tack för era svar! Det gör mig glad att jag inte är koko.

Ja, min chef vet om det som hänt.. Och jag tror hon fattar mer än vissa av mina kollegor.. Hon har sagt via mail att jag gör det jag orkar, och att jag inte ska stressa osv. Så jag har hennes "tillåtelse" att ta det lugnt,men det vet ju inte mina kollegor. Och hur fan säger man det utan att verka knäpp?
 
Ang järn så ja, det har jag testat en gång och det var så pass bra så de tar dom inte om förren vecka 25. Men då var de bara blodprov i fingret.

Att byta arbetsuppgifter går nog inte. Det finns liksom inte så mkt annat att göra den tiden på dygnet. Jag vill inte skriva vad jag jobbar med, men alternativet som finns är inte bättre för mig.

Sjukskriven är ju APSVÅRT när man är gravid har jag hört.. Jag törs inte ens försöka.

Jag ska maila henne idag, och se vad hon säger.. Jag vill bara att dom låter mig vara om dom inte har ngt positivt att säga. Eller om jag gör ngt fel som är värt att påpeka, tex om jag tror jag gör rätt men så är det fel. Det är ju en annan sak. Då är det mer information om hur jag ska göra rätt.

Jag är dessutom hungrig konstant! Jag har en hel del fruktpauser.. Men det handlar om kanske tio min på min totala dag. Men det kan dom fan inte gnälla över.. Äter jag inte så kan jag deffinitivt inte jobba. ;) 

Blackbelt: Jag ska säga till dig om jag kommer på ngt, men tyvärr tror jag det är ngt man får "härda" ut.. Det finns inget bot för den saknaden och sorgen. 

Jag har även fått en remiss till psykolog. Men sånt tar ju tid.. Men hoppas det snart hör av sig.

Mår mitt barn dåligt om jag är ledsen? Jag försöker vara glad, men ibland så går det inte..  

Tror du att dina kollegors förståelse och hänsyn skulle öka om du berättade om hela din situation? Skulle du orka berätta för dem?

Vår dotter är ledsen ibland för sin lillasyster men just nu är hon mest glad över att hon skall få ett nytt syskon. Det är faktiskt lite skönt att se henne så glad och hoppfull, man kan inte låta bli att ryckas med lite. Samtidigt så känns det svårt att lova henne att allt kommer att gå bra så det blir mycket "Ja, ditt syskon kommer efter jul, om allt går bra...". Men, att jobba heltid och ha en 4 åring hemma är svårt som gravid även utan bagage.

Kanske kan du kontakta din gamla förlossningsläkare om du känner att du behöver sjukskrivning? Det utlåtandet borde väga tungt.

Mina kollegor vet om det som hänt. Alla på jobbet vet.. Det var två år sen den 1 okt. Jag gick ju hem på mamma ledighet o kom tillbaka 3 månader senare.. 
Men jag skulle inte orka be dom om lite förståelse på grund av det jag varit med om.. det orkar jag inte. Men det är kanske där min chef kommer in.

Jag är dessutom rädd för att de ska tycka jag är asfjantig o att jag spelar på det som hänt för att få jobba långsammare.. du vet, jag tror inte att de förstår fullt ut..

Klart man ska vara glad! Även du, man måste våga hoppas. Säger jag som böla för en stund sen.. hehe.
Förstår att det är lite tungt med en 4 årig, bagage o ny graviditet..
Kram! 

Det är ju jättebra att chefen vet och förstår. Kan du inte prata med henne och be att hon pratar med arbetskamraterna om dig (om du inte vill/orkar göra det själv) Att gå och må dåligt för att arbets"kamrater" behandlar en illa ska man inte göra (vet då jag gjort det själv). Man måste hitta något sätt att säga ifrån... Vet de om din graviditet??

Dessutom så orkar man mindre när man är gravid, man blir tankspridd och smått omotiverad. Det finns ju liksom annat som är viktigare och som måste få vara det!!

Kram på dig!!!

Tack Grodan81. 

Jo de vet om min graviditet...
Som sagt, jag trodde jag skulle få mer stöd än jag får.. Mer förståelse för att det jag går igenom är inte en vanlig graviditet, utan ett stort orosmoln som inte kommer försvinna förrens bebis är ute och lever! Samtidigt som jag är så jävla glad för det här barnet! =)

Jag ska maila min chef men jag vet inte hur jag ska ta upp det.. Känns lite pinsamt. Men samtdigt inte. =( 
 

Gör det!!!
Jag klarade inte av att reda upp min situation på jobbet (hade iofs inget mad grav att göra, har nämligen inte tordats berätta nåt än, till stor del pga deras attityder...). Jag försökte prata med min arbets"kamrat" men det gick inte. Hon var taskig och tillslut blev jag så ledsen att jag stack hem. Senare på kvällen ringde chefen som hade semester... Fick prata med henne nästa dag och hon pratade i sin tur med min kollega. Efter det har hon varit väldigt snäll, men ingen har efter det frågat hur jag mår Ingen bra arbetsplats och jag gör vad jag kan för att komma därifrån...

Lycka till!!!