Borde vara i 6+3, hade en mindre brunröd blödning i lördags. Hcg i måndags 2500 och idag 2700. Kan det vara utomkveds tror ni? Gjorde VUL idag och läkaren sa att hon såg ett foster/hinnsäck. Borde hon inte ha sett om det var ett utomkveds?
Jag la en tråd under IVF men det kanske passar bättre här? Hoppas att jag får svar, jag vet inte vad jag ska tro
www.familjeliv.se/Forum-7-134/m54539784.html
Nej jag har inte ont, bara vanlig molvärk och så en del ryggvärk. Ja jag tycker också att läkaren borde ha sett om det var ett X. Hinnsäck kan det tydligen finnas i livmodern även om det är X, men då ska den vara tom, och det borde hon väl ha sett hoppas jag.
Jag beklagar ditt X. Jag hade en äggstock som vred sig en gång vid överstimulering, då fick jag morfin för det gjorde så ont, men jag kan bara tänka mig smärtan av en sprucken äggledare, huh det måste ha gjort fruktansvärt ont
Tack så mycket! Jag ska till IVF-kliniken i em för att göra VUL. Först fick jag en tid på fredag men jag klarar inte av att vänta så länge. Min man ska med också. Jag är så förtvivlat ledsen nu! Men hoppet finns där såklart, så länge jag inte vet till 100% att det är kört så hoppas jag. Tänk om det ändå är en liten mirakelbebis därinne.
Oavsett vad det är så hoppas jag ialla fall att jag får ett säkert besked idag, att läkaren kan säga till 100% om det är ett MA eller vad det nu är. Det går liksom inte att börja bearbeta förrän man vet säkert, nu är det bara en känslomässig bergodalbana.
Uppdaterade i IVF-tråden nyss, gör det här också. Jag fick Missed Abortion konstaterat i torsdags. Läkaren gjorde VUL och sa att hon skulle beskriva det hon såg. Hon berättade att det fanns en fostersäck, som var ca 7 mm (tror jag, minns inte så bra). Hon sa att vid den här tiden (6+4) borde man ha sett något av fostret. Och sen tog hon ut ultraljudsapparaten och sa att jag kunde gå ner. Det gick så fort! Jag väntade på nästa steg, att hon skulle peka ut det lilla tickande hjärtat - men det kom aldrig! Jag hoppades verkligen in i det sista men det var inget mirakelbarn därinne.
Men det känns ändå "bra" att vi fick ett säkert besked. Det hade varit ännu jobbigare att behöva gå en vecka till utan att veta, att slitas mellan hopp och förtvivlan.