Downs syndrom - Vi gjorde abort

Nu tycker jag att tråden tystnat lite, så vi får väl liva upp litegrand.

Hoppas allt går bra för er andra, själv har jag fått plus och gått igenom Mkp o allt är bra :) går in i vecka 15 denna vecka och nu börjar det på allvar kännas som om det är på riktigt.
Enda trösklen kvar nu är RUL som förhoppningsvis sker inom en månads tid.

Förresten har ni andra tänkt på hur tolerant o annorlunda man ser på barn och vuxna med handikapp såklart DS men även andra handikapp, jag tyckte jag var tolerant och ödmjuk tidigare men kan ärligt säga att nu känns det helt annorlunda i hjärtat när man ser o pratar med dessa personer vuxna/barn.

Å så till sist, vilket underbart väder vi har fått, fortsätt och njut av ett underbart Sverige o alla tummar o tår hålls för oss alla oavsett var vi befinner oss i cykeln.

Stor kram Lise

Lise W: Skönt att allt går bra i graviditeten! RUL kommer säkert att gå finfint.

Jag inväntar BIM som troligen är på söndag eller måndag. Tycker att jag har lite känningar, bl a håll och lite hård mage, men det kan lika gärna vara inbillning men hoppas såklart att det är nåt på gång därinne.

Jag känner också att jag tänker annorlunda på barn med DS. När jag sett något barn med DS så har jag nästan börjat gråta och tänkt att det kunde ha varit mitt. Hade allt gått bra så hade jag ju varit mamma nu.

Hur går det för dig Lindis? Snart dax för att sätta in nya ägg?

Millan 

På något plan tycker jag ändå att du gjorde rätt. Man måste ju ändå tänka på barnets bästa, jag hade inte velat ha downs syndrom! Jag hoppas att din sorg kommer gå över och att du kan fortsätta med livet.

Hello alla

Hoppas ni mår bra:)
Jag var i Rom under påsken, det var härligt att komma i väg ett tag.
17:e maj ska vi tillbaka till klinikenoch planera nästa FET försök. Blir förmodligen mitten av juni.

Kram

Bara bra med mig :)

Lise W: vad skönt att allt ser bra ut. Kul att du är gravid igen!

Millan: Spännande med BIM snart! Du får hålla oss uppdaterade!

Kram

Hej!
Första gången för mig här inne men jag är glad att jag hittade hit och läste tråden.

Det är idag två veckor sedan jag och min man förlorade vår lille i magen pga ett avbrytande. Beslutet tog vi i ett slags chocktillstånd där vi försökte ta in all information om DS och risker för hjärtfel, njurfel, tarmförträngningar, leukemi, autism och alla andra komplikationer som DS kan innebära. Om det var "rätt" beslut för vår lille kommer vi aldrig att få reda på och att jag ska kunna gå vidare med alla tvivel, skuldkänslor och sorg känns just nu omöjligt. Finns inget annat än tårar och mörker. Vi har som tur är en solstråle sen tidigare och det är för hennes skull jag går upp på morgonen.

Att läsa era inlägg idag har ändå gett mig en känsla av att jag faktiskt har rätt att sörja, att jag har förlorat ett barn och att det trots allt finns en möjlighet att hitta fram till någon slag ljusare tillvaro igen.

Tack för att ni delar med er!

AlidaC: Beklagar verkligen! Självklart har du all rätt att sörja. Vi vet hur jobbigt det är att fatta beslutet om att avbryta graviditeten och det är mängder av tankar man har. Förstår att det känns mörkt nu, men det kommer att kännas lättare med tiden! Jag tänker ofta fortfarande på min dotter och aborten men jag blir inte alltid ledsen längre. 

Det är omöjligt att veta om man fattade rätt beslut eller inte, det vet nog bäst ni själva. Jag har iallafall inte ångrat mitt beslut, men däremot sörjt barnet mycket.

Ta er tid att vara ledsna! Jag tror man kan komma tillbaka fortare då.

Kramar!

Millan 

AlidaC: Ja denna tråden har varit min räddning. Här vet vi precis hur det känns och vi har alla gått igenom samma sak.
Jag tänker också mycket på min lilla pojke och undrar hur det hade blivit. han skulle ha varit här nu. Men varje gång så slutar det med att jag ändå tänker att vi tog rätt beslut. Vi gjorde det som kändes bäst för oss. Men visst hamnar man i chock! Tror inte att det ska kunna hända en själv.

Sörj, var ledsen, prata mycket om det och hur ni känner. Det kommer bli bättre. Man kommer nog alltid att sörja det barnet man aldrig fick. Men du kommer att se ljusare på framtiden och hitta krafter igen.

Fråga precis vad du vill och skriv av dig här inne!

Stor kram

AlidaC: Ja vilken tur att du hittade denna tråd, läs o finn tröst o se att det du känner och sörjer är så som det är, vi tänker ganska lika alla här, beklagar verkligen er förlust.

Som skrivet tidigare, här får du fråga tycka känna precis det du vill.

Stor styrkekram

AlidaC: Beklagar verkligen det ni behöver gå igen nu. Dom andra har redan skrivit precis det jag tänkte...