• Anonym (30 år i dag!)

    Idag fyller jag 30 år, men jag känner mig så ledsen...

    Idag fyller jag 30 år! Vad kul och grattis till mig kan tyckas. Men just nu känner jag mig bara väldigt ledsen.

    Jag tycker synd om mig själv...
    Snälla DU sluta inte att läsa bara för det.
    Jag vill så gärna att ni läser hela min text och tycker till om saken. Ge mig bara några tankar.. kanske om vad ni tänker.. om något.. om mig, om er, om min text. Det skulle göra mig lite lättare i sinnet.

    Jag och maken väntar vårt första barn som är beräknad att komma den 1 okt. Så det är snart med andra ord. Känner mig ängslig och osäker.

    Just nu omger jag mig av nyfunna vänner som jag har träffat inreal från olika forum på nätet. Himla gulliga männsikor som gör min vardag mindre ensam och mer glädjefull. Men jag saknar så klart mina gamla vänner och jag tänker speciellt på en särskild vän. Hon har mer eller mindre gått under jorden och hör av sig allt mer sällan, sedan snart 9 månader tillbaka. Jag har funderat många gånger över vad det är som har gjort att hon har lämnat mig så i sticket.

    Mina nyfunna vänner påminner mig ständigt om hur lätt utbytbar jag är, utan att de ens tänker på det eller menar något illa med det. Men så är det ju, easy come, easy go.. Det finns så klart en sanning i det talesättet.

    Min mamma har nyligen kommit hem från psyket efter att ha varit där i 3 veckor. Ingenting vi gör (Jag och min syster) duger.  Min mamma ställer dumma frågor om vårt barn i magen är friskt och liknande. Så ingen stöttning där ifrån inte. Utan tvärtom, hon ger mig ständigt en påminnelse över hur mycket hon skiter i mig.

    Jag har hela tiden varit medveten om att hon inte har noterat att jag snart skall fylla år. Med tanke på omständigheterna och så och det har heller inte varit viktigt för mig att göra henne medveten om det.

    Idag blev det solklart för mig att min make lider lite av hela grejen över att jag inte har velat ha något riktigt kalas. Utan min pappa och min syster + hennes pojk skall titta förbi på en bit tårta i dag. Sedan skall jag och maken gå ut och äta en middag därefter blir det 2 st filmer på bio i ett svep.

    För mig känns det helt okey att inte ha någon "bjudning" trots min 30 års dag. Det har varit så mycket det här året ändå. I början fyllde min make jämna år och vi hyrde en resturang och bjöd 50 personer. Sedan gifte vi oss i april och det var ett fint och dyrt bröllop. Sedan väntar vi ju trots allt barn nu och min födelsedag ligger väldigt nära i tiden. Så för mig kändes det naturligt att dra ned på ambitionerna kring min STORA dag.

    Men jag är ledsen över många saker, över de elaka kommentarerna som jag har fått höra under min graviditet. Jag är ledsen över att min svärmor nyligen sade till mig att hon önskade att min man hade varit singel längre än vad han var. För sedan träffade han ju mig, men det sa hon inte dock inte högt.

    Jag känner mig ledsen över att jag känner mig ensam, övergiven och som att jag inte är värd någonting i min omgivning.
    Jag är ledsen över att min historia, familj påverkar min make som aldrig själv har haft några liknande bekymmer.


    Jag är ledsen...

  • Svar på tråden Idag fyller jag 30 år, men jag känner mig så ledsen...
  • Anonym

    Tänk på att alla hormoner gör dig ledsen.

    Du kommer vara ledsen för allt möjligt även efter barnet är fött.

    Jag grät för ALLT.

    Om det är någon tröst visste INGEN då jag fyllde 30.

    Vid den åldern hade jag inte kille, släktingar eller några vänner.

    Den dagen var som vilken dag som helst och även om jag inte var gravid då så var man självklart nedstämd över att få ett kvitto på att inte ha NÅN.

    Det går över, tänk på att man alltid kommer starkare ur sånt här och rätt som det är är hormonerna väck och då ser man på allt på ett HELT annat sätt.

  • Anonym (jag...)

    Håller med inlägg 1. Gravhormonerna gör att man blir ledsen för allt och inget i princip. Jag firade inte heller min 30årsdag, tror det är fler än man tror som inte firar så mycket när de fyller jämt.

    På vilket vis får dina nyfunna vänner dig att känna dig utbytbar? Är du säker på att det inte bara är hjärnspöken?

    Tråkigt med din nära vän som inte hört av sig på 9 månader, kan det ha med din graviditet att göra månne? Har hon egna barn? Annars kan sånt vara lite känsligt.. 

  • Sooofiet

    Jättetråkigt, TS!
    Det är aldrig roligt att känna sig bortglömd.
    Jag var oxå bortglömd förra året. Av min pappa.
    Fyllde år en torsdag. På måndagen veckan efter ringde jag honom och frågade om det var nåt han glömt.
    Men tänk på att du har en underbar man och en fin, alldeles egen, liten bebis i magen, som snart tittar ut.
    Det blir tyvärr ofta så när man får barn.
    Gamla vänner försvinner, men vipps så dyker nya vänner upp, som är i samma livssituation.

    Detta talesättet säger så mycket, och får mig ofta på bättre humör, när jag känner som du:

    "Det är ingen idé att sörja det man en gång hade, utan glädjas åt det man har."

    En stor kram till dig, TS, på din födelsedag!
    HURRA!

  • Samsmamma

    Det låter tufft TS! Grattis på din dag, hur du än väljer att fira den! Förstår faktiskt att du inte har lust med en bjudning, som du säger har ni haft flera stora fester under året och du är ju höggravid! Ta det du lugnt med ditt beslut att bara ta det lugnt... det blir mycket att göra tids nog :)

    Försök att inte låta mamma och svärmor dra ner ditt humör. Var glad över ditt barn i magen, ta hand om dig själv och din man och se till att NI har det bra ihop. Blivande mor- och farföräldrar kan bete sig märkligt, låt det stå för dem och försök att inte ta åt dig.

    Har du anmält dig till någon mammagrupp? Det kan ju vara en idé, på så sätt träffade jag flera nya vänner varav en känns vara en vän för livet. När det händer stora saker i livet så visar det sig vilka vänner som är riktiga. EN vän som jag verkligen trodde skulle komma tillbaka har inte ens gratulerat mig till min nya mammaroll, inte ens nu 8 månader efter förlossningen. Andra vänner har visat sig vara bättre vänner än jag trott. Ge din vän en chans, bjud in henne innan det är dags för barnet att komma, och vill hon inte komma så lägg ner det. Lägg inte energi på människor som bara tar energi och inte ger, det är mitt största råd.

    Lycka till nu ts med barnet, och ha så roligt ikväll med bio! Det låter jättemysigt, själv har jag inte varit på bio sedan jag var i vecka 41! Så passa på!

  • nenwood

    Först o främst, grattis på 30-årsdagen! {#emotions_dlg.flower}
    Klart man kan fira och uppmärksamma det trots att man inte har en stor fest. Jag fyllde 30 i augusti och har bf 28 september - så vi har ju lite samma situation.
    Folk tjatade på mig att jag "borde" ha en fest och "borde" bjuda in till fika men det hade jag inte så mycket lust med - det var däromkring det blev tungt och jobbigt för mig.
    Önskade mig spa-helg av min man och det fick jag, en övernattning på spa-hotell med middag och en massage dagen efter - jättehärligt och nu såhär nån månad i efterhand så var det den perfekta 30-årspresenten för en gravid Tror inte du kommer fundera så mycket på detta om ett par dagar - eller när bebisen är ute
    Om andra tycker att du ska ha fest, strunta i det, det är ju din födelsedag och du ska ha det som du vill ha det.

    Förstår att du känner dig lite bortglömd, jättetrist när folk inte hör av sig, särskilt när det är en jämn födelsedag! och det var en rätt knepig kommentar av din svärmor, har du pratat med din man om detta?

    tror som de ovanför här att dina gravid-hormoner spökar en del också - man ÄR mer känslig och funderar så mycket mer, läser in konstiga tankar i olika situationer.
    Kanske din kompis inte tänkt på att hon inte hört av sig så mycket, jag har också vänner som tagit avstånd sedan vi blev gravida.. kanske de inte tänker på det, kanske det beror på egna problem att bli med barn?

    Kram på dig TS, njut av din 30-årsdag, middag och bio låter ju kanon!!

  • Anonym

    Grattis på 30-årsdagen TS! Prata med sambon, tänk på hormonerna och glöm inte att andas så tror jag det går bra!

  • Anonym

    Grattis!
    Det är din dag och du väljer hur du  vill fira eller inte fira den. Det som känns rätt är rätt för dig.

    Ni ska ju fira låter som ni får en mysig dag tillsammans.

  • Anonym (Snart 52)

    När jag skulle fylla 30 sa min gamla farmor att "det är bästa åldern". Jag tyckte inte det. Hade ett litet barn, ville ha ett till, men det gick inte. Jag var så sjuk sen länge. Inget funkade, depression, ont, fick aldrig sova. Kan inte minnas nåt kalas. Jag fick en fin cykel, som stals nyligen. Betalade den säkert själv till hälften.
    Men vet du, nu är allt mycket bättre. ( Förutom cykelstölden)Jag fick ett till barn, jag är fortfarande sjuk, men inte deprimerad. och jag tänker nog inte fira min nästa födelsedag heller. Hade inte ens femtioårskalas. Risken är så stor att jag är däckad i migrän, så ingen idé att planera stora grejer.
    Min mamma brydde sig aldrig om mig heller. Men du, jag tor det blir bra för dig. Och grattis till bebisen, som också din svärmor säkert kommer älska.
    Och vad bra att du hittar vänner lätt, några kommer kanske bli långvariga.
    Grattis! 

Svar på tråden Idag fyller jag 30 år, men jag känner mig så ledsen...