• identitet

    Hemmaföräldrar och barns språkliga och sociala utveckling

    Hej!

    Jag avslutar strax min kanditatuppsats i pedagogik och ämnet är hemmaföräldrar. De frågor som behandlats och som också använts i intervjuer med hemmaföräldrar berör hemmaföräldrars inställning till barnens språkliga och sociala utveckling, samt hur hemmaföräldrar uppfattar att de blir bemötta av omgivningen. Jag tänkte därför lägga ut samma frågor här för att möjligen få några svar!

    Detta vänder sig alltså till dig som har barn över 1,5-2 år och som inte avser placera barnet/barnen i förskola/hos dagmamma etc under de närmsta åren. För mitt eget intresse och möjligen något att framföra avslutningsvis i uppsatsen (givetvis som anonyma svar), här kommer frågorna:

    1. Beskriv dig och din yrkesroll! Varför är du hemmaförälder?

    2. Hur arbetar du med barnens språk? Berätta och beskriv. Exempel!

    3. Hur arbetar du med barnens sociala förmåga? Berätta och beskriv. Exempel!

    4. Vilka reaktioner från omgivningen får du när du berättar om ditt val att
    vara hemmaförälder?

    Stort tack för din medverkan!


    alwin och maja
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-09-21 21:43
    Med "yrkesroll" menar jag rollen som hemmaförälder eftersom jag i min studie kallar det yrke.
  • Svar på tråden Hemmaföräldrar och barns språkliga och sociala utveckling
  • lövet2

    1. Jag har varit hemmaförälder i drygt 20 år. Anledningarna har växlat under åren. Först var det för att det enda dagis som fanns att välja på inte var bra. Det var rentutsagt uselt. Därför sköt vi upp dagisstarten.
    Ett par barn senare var det tal om dagis igen, men då räknade vi ut att vi faktiskt inte hade råd. Maxtaxa fanns inte och kostnaden för 3 barn plus alla andra merkostnader om jag jobbade skulle bli för mycket.
    Efter 5:e barnet skulle jag definitivt börja jobba, för vår ekonomi var i kris. Dessutom började jag vara lite sugen på att jobba. Men - 2 av barnen blev sjuka samma år i barnreumatism. Läkaren och sjukgymnasten ställde vissa krav på medicinering, massage och vila, och kommunen gick inte med på att barnen skulle få någon speciell behandling på dagis/fritids. Därför ville läkaren att vi skulle hålla barnen hemma.

    (det blir långa svar, så jag får återkomma senare)




  • Ova

    Kan bara en i familjen vara hemmaförälder? Vad hamnar man i för kategori om man delar på föräldraledighet? Har du någon kategori för det eller har du bara tänkt på att en förälder är hemma.

  • pigglet

    1. Menar du yrkesroll som förvärvsarbetande? Förskollärare.
    Eller rollen som hemmaförälder? Jag tar hand om barnen, ger dem trygghet och omvårdnad, stimulans och är med dem hela dagarna under olika aktiviteter. Dessutom sköter jag en del uppgifter i hemmet i mån av tid. Ordnar praktiskt runt barnen, tex ser till att de har kläder, bvc-besök, skjutsar till aktiviteter...

    2. Vi pratar hela dagarna. Om allt vi gör, ska göra, vill göra... Barnen hjälper till ganska mycket, och då tränas att uppfatta instruktioner, lägesbegrepp osv. Tex "hämta den rosa trasan som vi torkar toaletterna med. Den hänger under tvättstället".Läser böcker, sjunger, ramsar, tramsar, rimmar, pratar i telefonen, leker, spelar spel tex ballongspelet som tränar färger, eller tårtspelet som tränar "grupperingar". Samlingar på öppna förskolan.
    När den andra föräldern kommer hem så berättar barnen vad vi gjort under dagen. Vem vi träffat, vad vi sett, gjort och upplevt inne och ute.

    3. Vi träffar andra människor många gånger/vecka. Hälsar på släkt/vänner, en del med barn i samma ålder. Går till öppna förskolan. Träffar dessutom många trevliga människor på biblioteket, badhuset, affärer, vårdcentralen, frisören, skolor och vart vi nu råkar hamna. Hundägare är ofta pratsamma, i lekparkerna finns både barn och vuxna. När barnen blivit lite äldre så kan de ringa hem kompisar, eller gå hem till någon. De leker också ute med barnen på gatan, och rör sig fritt mellan gårdarna. Vi har turen att ha fått 3 barn, så de leker MASSOR med varandra. Syskonkärlek blandat med turtagning, skratt, tårar, tindrande stjärnögon, fantasi och bråk...

    4. De har pendlat mellan lite avundsjukt "den som ändå hade möjlighet att vara hemma så länge!", till "du förstör dina barn". De flesta verkar tycka att det är onödigt och att barnen kanske skulle få det jobbigt senare.

    Vet inte ens om jag egentligen ska svara i tråden, då barnen nu blivit så stora att de går på förskola/skola. De har börjat 15 timmar när de varit ca 4 år.

  • pigglet

    Glömde resten av 1. Jag har alltid tänkt att om jag får barn så vill jag vara hemma med dem. Tiden är så kort, jag vill ta vara på den. Jag är också helt övertygad om att ingen tar hand om våra barn bättre än vi föräldrar. Och eftersom inte maken velat vara ledig längre perioder så har jag gladerligen stannat hemma mesta tiden. När jag jobbat har han varit hemma, eller han har varit hemma 1 dag/vecka i 8 år.
    Dessutom tycker jag att förskolegrupperna är alldeles för stora, det är för många relationer för små barn. Lugnt och tryggt att få vara hemma med föräldern.

  • identitet

    Tack för era svar!

    Med "yrkesroll" menar jag rollen som hemmaförälder eftersom jag kallar det yrke :)

    Som svar på frågan om delad föräldraledighet: Jag menar allt hemmavarande med barnen utöver just föräldraledigheten med föräldrapenning. Sedan om det är en eller två som tar rollen/delar på rollen som hemmaförälder har mindre betydelse.

    Ser fram emot fler svar!


    alwin och maja
  • lövet2

    2. Jag har aldrig sett det som att jag arbetat med deras språk. Vi har helt enkelt pratat med varandra; kommunicerat. Innan de kunnat pratat själva, så har jag haft en aldrig sinande monolog, typ "Så där ja, nu ska mamma ta fram mjölken också och ställa den på bordet. Lite mjölk i gröten, så ska Lillan strax få äta!".
    När barnen börjat kunna tala, så har det blivit mycket frågor: "Ser du den där blå bilen? Tror du det är någon vi känner?" eller "Oj, vad det blåser ute. Känner du? Det blir lite kallt när det blåser så här, eller hur?".
    Färger, siffror, veckodagar och allt sådant har kommit naturligt när vi pratat om det vi hållit på med eller det vi sett. På affären har barnen hjälpt mig att räkna mjölktetror och kassar, hemma har vi räknat tallrikar, vi har pratat om färgerna på saker och så har vi haft en ganska strukturerad vardag där måndag betyder ÖF, onsdag betyder bibblan, torsdag kommer pappa hem från jobbet osv.




  • Hemmaföräldern

    1. För att min magkänsla sa mig att det jag kan ge mina barn är mycket bättre än det dagis kan erbjuda. Jag tror att små barn har helt andra behov än större barn och att för ett litet barn är det viktigare att få tid att knyta an med sina föräldrar, få chansen att upptäcka världen tillsammans och under vägledning av en vuxen och så tror jag att små barn behöver väldigt mycket närhet, kärlek och god omsorg för att bli trygga vuxna. Min yrkesroll som hemmaförälder går ut på att ge barnen vad de behöver så att de utvecklas maximalt efter sin förmåga och får en trygg grund att stå på.

    2. Vi upptäcker världen där ute genom att delta i den. Vi har dagarna indelade i olika typer av aktiviteter där de ska få sina behov tillgodosedda. Bra hemlagad mat, mycket ute aktiviteter samt möten med andra barn och hemmaföräldrar i olika åldrar (möten både hemma hos oss och hos andra samt i parken) ska tillgodose att de lär sig socialt samspel och hur man är mot varandra. De får lära sig att dela med sig av sina saker men de får också leka i lugn och ro och får då en chans att utveckla sin kreativitet. Min erfarenhet är att hemmabarn är otroligt duktiga på att leka själva, de har ett otroligt rikt inre liv och livlig fantasi där de lätt hittar på lekar.

    Många barn idag verkar inte kunna starta egna lekar eller leka själva. De är så vana vid att bli sysselsatta.

    Språket utvecklar vi genom att jag hela tiden "konverserar" med dem, pratar, ställer frågor, vi läser böcker varje dag, lyssnar till musik och sjunger och dansar. Sjunger många gamla barnsånger och leker språklekar, ett skepp kommer lastat osv.

    3. För att utveckla deras sociala förmåga ser jag till att först och främst föregå med gott exempel. Barn hör och ser mer än man tror. Här kommenterar vi inte andras utseende eller använder negativa omdömen. Ser barnen någon i rullstol och kommenterar det så pratar vi om det när vi kommer hem, varför de kanske hamnat där och varför det inte är ok att peka eller säga något. "De är nog så vana vid det och blir ledsna då osv".
    Barnen får ta hem kompisar och leka men jag finns hela tiden i närheten och hjälper barnen med hur man är mot varandra. Ska vi bort någonstans eller hem till någon så pratar vi igenom innan lite vad som gäller.

    4. Jaha ja. Ja det finns ju dem som VILL jobba.
    Oj, jag tycker det är mycket bättre att barnen får vara på dagis och träffa andra barn.
    Oj, stackarna hur ska det gå när de börjar skolan.

    Men jag har även mött en del som är positiva och som berömmer barnen för att de är så socialt välfungerande, framåt och snälla mot andra barn. De får också mycket beröm för att de är så kreativa och duktiga på att starta lekar och få in flera barn i leken. Dessutom har de fått beröm för att de är så trevliga när det kommer hem nya barn. De tar de snällt i handen och frågar om barnet vill se deras rum. Isen bryts snabbt och så är leken igång. De är duktiga på att dela med sig och låna ut saker.
    Jag känner mig nöjd men jag känner att jag aldrig kan berätta om att det fungerar bra eller någonsin säga ett positivt ord om mina barn, det kan ta hus i helvete. Det gäller att ha låg profil och lyssna på andra bara..... 

Svar på tråden Hemmaföräldrar och barns språkliga och sociala utveckling