vad kan man kräva av en 2 åring?

****** puff***

Jag tycker absolut att barn kan hjalpa till att stada, men att de sjalva skall klara av att plocka upp nagot vid 2 ars alder tycker jag ar lite for mycket. Eller for mycket ar det val inte, men min 4-aring tar typ tre timmar pa sig att stada sitt rum sjalv. Plus att jag maste tjata pa henne konstant for att det skall handa. Det kanns som att det ar ratt sa bortslosad energi for bade henne och mig om vi skall spendera varje dag med att gora det.

 

Vad det galler maten sa ar min familj ratt sa komplicerad, sa jag kan inte riktigt saga nagot om det. Mina barn ater frukost, lunch och middag och sa nat mellanmal ibland. Ater de inte maten som serveras sa far de en macka eller frukt i stallet, eller sa far de vanta tills nasta mal. Om de sager att de ar hungriga da kan de fa en frukt om det inte ar for nara inpa middagen.

Jag tycker egentligen inte att man kan krava en massa av barn over huvud taget, och i var familj sa beror trots oftast pa att jag och barnens pappa ar trotta, eller stressade eller vad det nu ar. Det ar alltsa inte nagot som behover fixas hos barnetm utan det ar jag och min man som behover skarpa oss. Jag forsoker overlag leva sa friktionsfritt som mojligt. Man far inte gora illa folk eller sig sjalv, (bade fysiskt och psykist), man maste borsta tanderna och tvatta sig efter toalettbesok, och sa maste sakerhetsbaltena vara pa i bilen. That's it ungefar. Allt annat ar forhandlingsbart beroende pa situationen.

Okej alltså nu så  är ju min 2 åring så att hon leker inte sitt rum utan sprider leksaker å grejor överallt i hela lägenheten. Jag plockar ju det mesta men sen brukar jag säga åt henne att: plocka in i lådan i ditt rum leksakerna som är på golvet!
 å det handlar det om ett rum. DÅ tittar hon på mig å säger nej!  eller så gör hon det. Säger hon nej! Då brukar jag köra med att plockar du inte in leksakerna i lådan i ditt rum så kastar jag dom i soporna! DÅ blir det fart å hon bär in alla leksakerna fort. Ibland har jag sagt att efter du plockat in leksakerna i ditt rum , så får du välling/kvällsmål... gör hon inte det så säger jag DÅ får du gå å sova utan  t.e.x välling Då plockar hon in grejorna.

 Men sen vid matbordet denna sessa äter nästan aldrig då jag gör mat. Å jag blir stressad i bordet.. Men då kanske man emellan om hon inte äter lunch ger henne en macka. Men då är väl risken stor att hon så fort maten inte duger tror hon kan få macka istället??

Jag tycker stadningen later helt pa ratt niva for er alla. Vem vill stada egentligen?? Inte jag i alla fall.

 

Vad det galler maten sa ar mat jobbigt. Jag har tva barn. Det ena ar superpetigt. Hon ater nastan ingenting, medans lillebrorsan ater det mesta och lite till, (han knaprade sand hela eftermiddagen i dag t.ex. ). Sen sa ar min man uberpetig han med, (stortjejen bras pa honom), och ater inte fisk och en hel massa andra grejer, och jag ater inte kott. SA i var familj ater vi det vi vill ata, (aven om det ar samma sak tre kvallar i rad, och olika for varje person), men det ats nar maten serveras. Vill nagon inte ata nar det serveras sa ar det inget tvang, men det blir inte nagot annat forutom frukt eller kanske mojligtsvis en macka om vi inte har atit sarskilt bra under dagen.

 

Sa vi kan sitta ner fyra personer och ata tre olika saker, (lillkillen brukar alltid ata nagot av det som vi andra krangliga tre ater), men det ar OK. Vi brakar inte om hur mycket som skall atas, alla ar glada och middagen ar allt som oftast en trevlig stund. Jag tycker att det ar viktigare att vi alla ar glada och har trevligt nar vi ater an att min 4-aring lar sig att gilla broccoli. Men det ar var familj, och det funkar for oss.

Om du blir stressad vid middagen forsok att se vad det ar som stressar dig. Att hon inte ater det ni erbjuder, att hon inte ater alls, sjalva vagrandet etc. etc. etc. Barn svalter inte sig sjalva, men en hungrig unge ar ju inte direkt den roligaste personen pa jorden.

Hjälpa till att städa undan kan du absolut kräva, men gör det lekfullt!

Att tvinga barnet att äta upp meten ser jag ingen mening med! Är det inte bättre att barnet lär sig att sluta ät när den är mätt? Jag skulle aldrig tvinga mina barn att äta upp! Hur går det till? Tvingar du henne att sitta kvar vid bordet tills maten är slut? Om hon äter lite mat så kan du ju ge frukt lite senare, att ge mackor när man inte äter är ju inte så bra men lite frukt till mellenmål är bra!

Tycker inte du ska sätta henne ensam i sitt rum, följ med istället och börja leka med något!

Städningen låter väl helt ok, men att kräva att barn ska äta upp sin mat eller skicka upp dem på sitt rum tycker jag är tokigt. Jag har ett barn som äter allt och ett där maten är en kamp.....tvång och svältmetoder är ingen genväg utan skapar mest frustration på alla håll och kanter.....är min personliga erfarenhet. Barn i åldern 2-3 år har ofta sin värsta matperiod. Det är biologisk, det ska inte våga prova sådant de inte känner igen (från urminnes tider då de inte skulle stoppa i sig giftiga saker), så de är ofta väldigt kräsna och vill gärna äta en och samma sak typ jämnt. Vår snart 3-åring äter potatismos,pasta, lax i gräddsås, stekt makrill, broccoli och ärtor (om vi har tur köttfärs i ugn).......punkt. Bra mat om än inte så många olika saker . Skickar iväg barn ensamma till sitt rumför att de är arga, frustrerade, ledsna etc. tycker jag aldrig att man ska göra. Däremot kan det vara bra att bryta vad man håller på med och sätta sig tillsammans tills känslorna lugnat ner sig.

Middagen brukar jag värma upp igen innan läggdags om pojken inte åt nästan något av den. Ofta är han helt enkelt inte hungrig vid middagsdags, då de har ett ganska sent mellanmål på dagis. Oftast äter han lite mera andra gången det serveras, men vill han inte ha det då heller brukar det få bli en youghurt istället. Ibland blir det en yoghurt också, i tillägg till den mat han äter. Mest for att mamma inte vill vakna av ett hungrigt barns gnällande mitt i natten :) Ibland funkar det att hjälpa till lite med maten och t ex säga for varje matbit på gaffeln "men då får hunden äta det istället", vilket han inte vill, och då tar han tuggan.

Krav på lite städning tycker jag är helt ok. Min dotter som är ungefär lika gammal är superkräsen just nu men jag resonerar som så att det finns inget barn som svälter ihjäl sig självt. Vill hon inte ha så serveras inget annat. Dock kan jag för att hålla hennes humör uppe tidigarelägga nästa mål något. Men det är helt hopplöst nu när favoritmaten ena dagen vägras ätas veckan efter.

Tycker du är på tok för sträng, det är en 2-åring du har att göra med! Ett mycket litet barn.

1. En 2-åring har sällan ork att plocka undan alla leksaker helt själv, särskilt inte om man som många idag har berg av leksaker. Vi har som rutin att alltid plocka undan innan kvällsgröten, men vi gör det tillsammans. Hon är mycket duktig idag och städar ofta självmant undan när hon är färdig med en sysselsättning, innan hon börjar med nästa. Men orkar hon inte så orkar hon inte, då hjälps vi åt! Hon är 3 år nu.

2. Det är rent vansinne att tvinga barn att äta upp maten, ibland är de inte hungriga, och ibland är det faktiskt så att de ogillar maten! Det är då fruktansvärt kränkande att bli serverad samma gamla mat även till middag! Skulle du vilja ha gammal lunch som du vägrat äta upp serverad även till middag?! Snacka om att skapa taskig relation till mat och kost... vi har tidigare haft en hel del problem med maten för äldsta tjejen, särskilt då hon var mellan 1-2 år. Det som hjälpte oss var att sluta tvinga, truga och acceptera hennes vilja och hennes behov av att faktiskt styra över sin kropp själv! Det borde alla föräldrar göra! Har hon tillväxtproblem, är mycket mager, eller har särskilda behov som gör att hon måste äta vissa maträtter? Om inte, så varför tvinga?!

3. Det du utövar på din stackars 2-åring är en time-out metod, det skapar ingen som helst förståelse hos henne för rätt och fel, det skapar bara ett underläge där hon förr eller senare tvingas lära sig att du är makthavaren och hon är förloraren, alltid. Det är du som har rätt, hon har fel. Varför vill man lära ett barn något sådant?! Istället bör man ha en dialog med sina barn och lära dem hänsyn och respekt, det gör man givetvis bäst genom att själv visa respekt och hänsyn! En 2-åring har massor med känslor som de ännu inte lärt sig kontrollera, om du säger nej till något hon vill måste du väl själv inse att hon blir arg, ledsen, frustrerad? Hon vill ju detta, men får inte. Det måste hon lära sig, men är det inte jäkligt idiotiskt då att stänga in henne på sitt rum för att hon visar sina känslor?? Det lär henne att det inte är ok att känna. Det lär henne inte att hon inte får det hon vill, för det förstod hon ju redan, eller hur? Det var ju därför hon började skrika. Vill du lära ett barn att man inte får ha känslor? Jag hoppas inte det... istället bör man bemöta den känslan och bekräfta den, tex genom att säga "jag ser att du är arg för att mamma inte vill att du ska göra/få det".

Man måste faktiskt låta även små barn ha känslor, och de måste få ha en vilja. Fostran handlar inte om att kväva barnets nyfunna vilja och dess känslor... faktiskt.

Bra skrivet, så ser jag på "trotsen" hos oss också (åtminstone den sortens trots det handlar om här).