Adoptera äldre barn?

Tack så mycket för att du berättar om din erfarenhet.
Roligt att höra dina positiva tongångar trots att det har varit tufft för er.
Får jag fråga mer? Jag hoppas att det inte är för personligt, men min man och jag funderar verkligen på ett äldre syskonpar och har många frågor.

Hur har det varit med skolan - fick han först lära sig svenska innan han började skolan? Har han fått vänner i skolan? Hur länge var ni hemma med honom innan han började skolan?

Har han uttryckt att han helst vill vara tillbaka där han kom från istället för att vara hos er, eller är han glad att ha er som sina föräldrar?

 Hur är det med släktingar - känner han sig som en del av familjen? Känner dom att han är en del av familjen?

Vad intressant att höra din öppna berättelse och din glädje över att ha fått er efterlängtade son. Tack för att du delar med dig av din erfarenhet och dina insikter! Du verkar ha en sund inställning och vara klarsynt över de möjligheter och begränsningar som adoptionen innebär.

Det är verkligen många aspekter som man måste ta hänsyn till med ett äldre barn. Vi tror att vi är både beredda och mogna att tackla svårigheter som kan dyka upp med adoption och förväntar oss nästan att det stundvis kommer att vara jättetufft. Men det är omöjligt att veta hur det kommer att bli innan man själv står mitt uppe i det.

Hoppas att det går vägen med de nya polarna i skolan - vänner är ovärderliga.

Tips om anknytningen tar jag mer än gärna emot!!!

Många bra tips! Jag har beställt boken attching in adoption nu också, så det blir lite läsning framöver :)

Har du någonsin känt att du överanalyserar din sons beteende, är överbeskyddande, bortförklarar med att han är adopterad, tänkt att det skulle vara skönt att känna att han "bara" är ett helt vanligt barn. Missförstå mig inte - jag menar självklart inte att du gör det utan undrar bara om du har haft sådana tankar/känslor någon gång. 

mira - tack för ditt inlägg. får jag fråga mer? förstår jag rätt att du adopterades från polen? hur uppfattade du dina föräldrar - kunde du prata med dem om det du kände? har du varit tillbaka till polen eller har du någon anknytning kvar till landet? ursäkta om jag frågar för mycket - du får svara om du vill... jag är bara mest undrande om vad som är bra och vad som är mindre bra i samband med adoption av äldre barn.

anonym - haha, du är uppfriskande ärlig! jo, jag skulle kanske också ha tendenser att överanylsera... som tur ä min man oftast min motvikt som drar ner mig på marken igen...

förstår vad du menar med att känna sig som varken eller - jag kom tillbaka till sverige för 9 år sedan efter att ha bott utomlands i 25 år och har inget "hemma" förutom där jag bor nu- när jag var lite yngre var jag ibland avundsjuk på andra som hade växt upp på samma ställe med sin familj och vännerna nära, men nu inser jag har fått andra erfarenheter som också är värda mycket.

jag tror och hoppas att vi har kapaciteten att ta emot ett äldre syskonpar - din berättelse har gett mig en del att tänka på, med lite fler konkreta exempel på  hur det kan vara som förälder. tack för det!