Anknytningen med ett äldre barn som dessutom inte pratar samma språk som "vuxen" person i omgivningen är mycket svår.
Jag skulle nog tänka på att:
- barnet kommer att ha svårt att knyta an till två personner samtidigt, oftast väljer barnet antigen mamma eller pappa, om det är två barn som kommer in i familjen, brukar de välja var sitt förälder :)
- barnet har varit sviken förut och man måste vara förberedd att han (hon) inte vet hur en "normal" relation borde se ut, resultatet blir att barnet inte vet hur man kramas och blir agressiv när man försöker skapa närhet, eller att man observerar beteenden som är nästan sexuella: kyssar på munnen på mamma och pappa osv.
- umgås så mycket som möjligt med barnet, göra saker tillsammans, leka, bygga, testa nya grejer, strunta i kompisarna i början, de är viktiga, med det är med er som barnet ska knyta an, strunta i släktingarna, begränsa umgänge för att barnet ska ha er så mycket som möjligt
- lyssna på barnets behov, tillåt retrahera, det var ett kort period i vårt liv där jag matade en 11-åring :)
- hur ska man skapa förtroende? barnets hjärna är programmerat så att man ska vara rädd för vuxna. Det bästa sättet är nog att skapa "lagom farliga" situationer där mamma eller pappa kommer som räddare. Ett barn som inte klarar av att kramas tycker säkert att det är skönt att ha pappan bakom sig som håller när man ska åka pulka från ett väldigt brand backe. Ett barn som skriker, är förbannat och sur och vill klara sig själv i skogen, tycker säkert att det är ok om mamma kommer och hjälper när man inte vet hur man ska hitta hem. Man som vuxen ska skapa en farlig (så att barn tycker att det är farligt) situation och sen komma som "räddare". Barnet börjar så småningom tycka: ok, det är kanske inte så dumt med mamma, pappa.
- slösa inte bort tiden på detaljer, tjata inte om att det är viktigt att städa på sitt rum, hjälpa till hemma, fixa läxor, ha rena kläder, koncentrera er på viktiga saker. I princip alla barn som bodde på ett barnhem ljuger. På alla möjliga sätt. Det tar extremt mycket tid att visa för barnet att man inte blir förbannat om någonting händer, att de ska lära sig att ha förtroende och inte ljuga. Ibland ljuger de för att undvika "straff", ibland ljuger de för att de är vana att göra det, utan en anledning, det blir ganska löjligt ibland
- straffa aldrig
- skrik aldrig
- vara förberedd att barnet ganska snabbt kommer att hitta era svaga sidor. Situationer där ni kan bli sura, någonting som irriterar er väldigt mycket, osv. Det en naturlig försvars mekanism.
- försök ligga bredvid och känna vad barnet känner...
- om barnet börjar vara annorlunda, vill ta över kontrollen, vill bestämma allt, kämpar mot er, säger att han, hon hatar er, sedan kommer gråtande och säger att han, hon älskar er, slår er, skriker och hittar på massa andra saker, det betyder att anknytningen går jättebra! Att hjärnan börjar ställa om och nya nervceller uppstår, nya banor att tänka och det är bara att jobba på :)