Aktiv dödshjälp - anhörigas känslor bland annat

Ingen som kan hjälpa mig?

jag kan säga att jag är för dödshjälp och jag kan berätta lite om när min son dog så kan du utifrån det använda en del kanske?

Vi fick veta när Max va en månad gammal att han haft så massiva hjärnblödningar att det inte fanns något kvar. Att han inte skulle få nåt liv och antagligen dö väldigt snart. Jag och min man sa med en gång att vi inte vill ha livsuppehållande medel om så skulle behövas. Vi fick också lägga fram önskemål om att stänga av den hjälp han hade och sitta med honom tills det tog slut. Läkarna va helt eniga i vårt önskemål vilket de inte skulle vart om det fanns minsta lilla chans att han skulle klara sig. Däremot fick de inte aktivt hjälpa honom att somna in. Det va en pina att sitta i 25 timmar och sakta se honom dö av sig själv. Han led inte, han fick morfin när vi sa ifrån.

Men jag och min man kände i denna stund att när vi alla vet hur det ska sluta, varför inte hjälpa till? Vi vet ju inte med all säkerhet att han inte lider det minsta.

Vi valde detta för att slippa gå på nålar de dagar det handlade om, att Max skulle ha oss hos sig hela tiden. Att han inte skulle ligga själv och må dåligt med personal som väntar in i det sista med att hämta oss. Att istället för att va uppkopplad till en massa apparater och ligga själv, få ligga i min och sin pappas famn hela tiden. Hans mormor va också med oss och fick hålla Max. Det va värdefullt för oss att få avsluta på detta sättet och jag hoppas att vi gav Max det absolut bästa in i det sista. Att det också va så han skulle velat avsluta sitt liv om han hade kunnat bestämma själv.

Dödshjälp i övrigt handlar ju om vuxna människor som kan ta ett eget besut...det är inget som är överilat och förhastat...det är genomtänkt och den sista utvägen. Det är det som väntar oavsett och man förkortar ett lidande. Man får en chans att styra över sitt slut här i livet. Jag ser inget fel idetta alls, och jag jobbar själv inom vården. Många gånger ber de gamla om hjälp men de ligger istället och pinas och mår dåligt...

Efter att ha sett mina föräldrar dö i obotlig cancer med 7 mån mellanrum så är jag så in i helvete för!

Det är så sjukt ohumant att ligga där o vänta på döden!
Jag hade så gärna sett att de hade fått somna in med hjälp av nån medicin eller nåt så att de slapp ligga så där som kollin.
Jag hoppas att de var så pass nerdrogade att de inte behövde tänka på döden.

Vi satt vid deras sida i flera månader o låg livet rinna ur de.....
Såg hur deras kroppar stängde av mer o mer....
Såg hur de förändrades kroppsmässigt....

Jag vet inte vad jag ska skriva.....
Sjuka djur avlivar man men människor ska behöva ligga där o självdö.....fy fan.

det där sista är så sant! Djur avlivar man för att det är humant men människor ska plågas?? Jag ser inte skillnaden

Nä, jag ser inte skillnaden jag heller.....finns det inget botemedel så finns det ju inte....det kan bara gå åt ett håll så varför förlänga lidandet för alla?

precis. Och det är ju inte som att man en dag bara tänker...nu vill jag dö och jag vill ha hjälp. SÅ lätt är det ju inte och läkarna ska ju också va med på att det är ju åt det hållet det går ändå, varför förlänga?

Vår läkare som va med oss när Max dog höll med oss...men han sa också att läkare i dagens läge är livrädda för att yttra sig

Problemet är ju att du ska be någon göra det också.

Ska en läkare som svurit sin ed att alltid rädda liv osv göra det?
Det är lätt att tycka si och så, men vem ska göra det och vart ska man dra gränsen?

Många fall är ju rätt luddiga.
Det är skitsvårt, men jag är abslout för!

luddiga fall ska granskas innan det tas nåt beslut. Men det jag menar är där döden är oundviklig...det är det enda man väntar på men ingen vet hur lång tid man ska vänta och vilket lidande det för med sig? Visst kan man lindra med morfin och liknande...men jag har vart med när många dött och jag kan säga att trots morfin finns där mkt ångest och lidande...ska man då inte våga ge mer lindring för att det kanske blir den dödliga dosen...ska man då hellre låta bli och låta patienten lida? Där tycker jag att det ska komma klarare riktlinjer. Handlar det om att döden ligger nåt år eller längre fram i tiden kan man fundera på dödsönskan. Men där det ligger i nära framtid ska det vara helt ok. De läkare jag pratat med är för, men de är rädda om sin licens eftersom det ännu inte finns klara riktlinjer och trots att läkare bara gett lindring så kan det ha blivit en dödlig dos och de har blivit anmälda...det ska de inte behöva bli

Jag hade kunnat göra det själv.

Jernny

Jag har också varit med när många dött eller legat för döden oc har inte alls uppfattat det som speciellt ångestladdat. snarare tvärtom.
Men det är nog väldigt olika så klart.
Observera att jag är för dödshjälp, Jag säger bara att det är svårt att veta när och vem och hur.

La Lola,
Men ska du göra det hemma då? Vad händer om något går fel? För du som anhörig kan ju inte börja medicinera på ett sjukhus eller hospice.