Varför ätstörningar?

Jag skulle vilja säga att bulimi oftast handlar om mat, utlöses av (bristen på) mat, vidmaktshålls med (fel/för lite/oregelbunden) mat och botas med hjälp av mat. Håller med den som ovan rekommenderade "Mattillåtet" av Gisela van der Ster. Självklart kan hetsätningsattacker utlösas av psykiska orsaker, men en mycket större del än man kan tro har rent fysiologiska orsaker. En svältande kropp "kräver" hetsätningar, ångesten efter hetsätningen "kräver" att du kräks och efter att du kräkts kommer kroppen åter "kräva" kompensation. Att börja sammarbeta med kroppen och ge den vad den behöver när den behöver det är svårt, men fullt möjligt.

Jag var sjuk under 10 års tid. Gravt underviktig i perioder, bulimisk i perioder. Totalt isolerad av min sjukdom under flera år och trodde att det var något fel på mig som inte kunde bryta mig loss ur ätstörningsträsket. Idag, med hjälp av bland annat Mattillåtet, äter jag regelbundet, utan förbud och utan ångest. Jag känner mig verkligen 100% frisk och njuter fullt ut av ett liv där jag kan äta, träna och må bra utan att ständigt räkna kalorierer.
För mig var det en befrielse att inse att jag inte var något "pucko" som inte kunde sluta med mina matorgier eller svältsessioner. Jag var i stället en människa som misshandlat sin kropp och när jag slutade med det blev jag till sist frisk. Det var inte lätt, det var inte så roligt alla gånger, men det var värt det. Idag är jag normalviktig, men behöver inte väga mig för att veta det. Vågen har jag slängt ut för länge sen.

Det var bland det dummaste jag hört. Det handlar en hel del om mat och KBT-behandling har betydligt bättre resultat än långvarig psykodynamisk terapi vid ätstörningar. Visst kan man ha en inre smärta som man dövar med mat, men det effektivaste sättet att bota en ätstörning för de allra flesta är att ta tag i maten först och främst. Med regelbundna, (lagom) sunda mat- och motionsvanor kan de allra flesta bli betydligt friskare eller helt friska. När kropp och hjärna får tillgång till nödvändig näring i lagom dos och med rätt mellanrum löser sig en stor del av den tvångsmässighet som kännetecknar en ätstörd persons liv.