Hårdare straff att döda en förälder?

Hur blir det då med att alla ska vara lika inför lagen? Det är alltså mer fördelaktigt för en mördare att mörda mig, än att mörda mina bror som har barn? Nej, det låter märkligt.

Ja hur värderar man vems liv som är värt mest?
Alla har ju en anhörig som drabbas.
Nej, funkar nog inte.
Men jag tycker också det är avskyvärt! 

Alla är någons barn och alla är lika värda. En förälder är inte mer värd en någon utan barn.
Det är hemskt oavsett vem som mördas för i de allra flesta fall är det alltid någon som sörjer sitt barn, syster, bror, barnbarn, mamma osv osv osv.

Jag förstår tanken men det är knappast rimligt att värdera liv på det viset. Men visst kan jag också tycka det blir extra hemskt om en liten  förlorar sin/sina föräldrar. Även om känslan i sig kanske inte är helt rumsren.

Känslomässigt kan det nog kännas som om det är värre när en förälder mördas men alla är lika inför lagen och då går det inte att göra sådana skillnader.

Människans värde sitter inte i om den har barn eller inte.
Lika inför lagen, om än att det är fruktansvärt för ett litet barn att förlora sin förälder.
Om jag blir mördad, ska då straffet vara högre för att mina föräldrar lider än och jag har barn själv, och kollegan då som bara har katter; Ska straffet vara lägre för hennes mördare då, för det är ju "bara" hennes föräldrar som lider närmast?

Skulle den som dödat någon även kunna åtalas för misshandel av de dödes anhöriga!?

Håller med, å andra sidan oavsett o personen som mördats är barnlös har ju säkerligen även han/hon föräldrar.

Att förlora sina barn tror jag kan vara en lika stor sorg som att förlora sina föräldrar.
De allra flesta har någon anhörig som livet aldrig blir sig likt för.

Nej, ett liv är ett liv och de ska värderas lika. Oavsett hur många barn man har, vilket kön man har, hur rik man är etc.

Däremot kan man säkert mickla med lagen så att även barnen blir brottsoffer och kan utdömas skadestånd el dyl.

Varken etiskt eller juridiskt försvarbart. Känslorna som du beskriver är naturliga men ska inte styra den primära straffpåföljden vad gäller fängelse t ex. Däremot är det rätt naturligt att det vägs in när eventuell storlek på skadestånd t ex ska bestämmas.

Det blir svårt att dra gänserna där. Vad händer om man tar hand om sk "bonus"barn? Eller om man har ett handikappat barn som kräver mer omvårdnad, då bör ju straffet vara värre? Likaså om barnet bara har en förälder, värre straff då också.

Eller hur har du tänkt om man inte har barn, men tar hand om sina gamla föräldrar? Det är ju också lite samma sak som att man har barn.

Sen kan vi ju kategorisera folk efter yrke. Poliser, brandmän, läkare etc ger längre straff än en simpel grafiker som jag. Är man sjukskriven gör man ju inte mycket nytta heller, då kanske inte straffet behöver bli så högt om man mördas?

Och är man förälder och mördar någon, ja då är det ju synd om barnet. Kanske kan man skjuta på straffet? Lätta lite på det? Det är ju ändå en förälder det handlar om...

Som sagt, var drar DU gränsen? Räknas bara föräldrar? De brukar ju vilja sättas på pidestal, så varför inte inom rättssystemet också?

Nä, lagen ska vara lika för alla!

Alla ska vara lika inför lagen. Alla är någons barn; jag tror att en förälder sörjer sitt barn mer än ett barn sörjer sin förälder, om nu sorg går att mäta.