Jag röstade på två trots att det egentligen handlar om ett mellan- och ett efternamn, förstod vad du menade ändå. 
Det är yngsta sonen som har mitt gamla "flicknamn" som mellannamn och makens som efternamn, samma kombination tog jag när vi gifte oss. Jag har en alldeles för stor del av min identitet i mitt gamla namn och ville inte att det skulle försvinna. Maken kände likadant för _sitt_ och då blev det som det blev.
Äldsta sonen har enbart sin pappas efternamn. Vi funderade och försöket få ihop en kombo på våra respektive namn men det lät inte riktigt klokt!
Eftersom det var viktigare för mitt ex att hans släktnamn levde vidare så gav jag med mig på den punkten. Sonen vet däremot att han, när han vill, kan ansöka om namnbyte eller lägga till det som numera är mitt mellannamn men det tror jag inte att han gör.
Jag tycker det är hyfsat vanligt med två namn, minst en 4-5 stycken ser jag i mina barns respektive klasser iaf. Eller vanligt, inte ovanligt kanske är ett bättre uttryck.