Förtvivlade föräldrar till arg 3-åring
Idag har varit en helt utmattande dag. Vi har en 3-årig tjej som beter sig väldigt argt. Hon lyssnar inte på det vi säger, hon skriker som en vettvilling när hon inte får som hon vill eller när saker inte blir som hon tänkt sig. Hon kan skrika så att hon är alldeles hes efteråt och medan hon skriker så är hon knappt kontaktbar. Hon stampar hårt i golvet och får något slags panik.
Det känns som att hon är frustrerad över något som hon inte förstår själv. Som att det hon känner i kroppen gör att hon måste skrika och vara alldeles galen.
Stundtals kan det vara bra och hon är lugn och det rullar på men humöret växlar väldigt fort.
Hon har sedan hon var bebis varit en envis och bestämd tjej och haft ett visst humör men det har inte tagit över hennes personlighet. Nu ser jag sällan den lilla tjej som är min dotter, detta arga humör har helt tagit över.
I januari fick hon en lillasyster och i juni slutade hon hos sin dagmamma och i augusti började hon på dagis. Sedan hon slutade hos dagmamman har hon varit arg och fått utbrott nästan varje dag. De hade en fin kontakt men kan detta bara vara saknad och ska det då pågår hur länge som helst? Det känns som att det blir värre och värre, men det har väl antaligen också att göra med att vi orkar mindre eftersom detta pågått flera månader.
Har någon något råd att ge eller tröstande ord?