• Anonym (mamma)

    Förtvivlade föräldrar till arg 3-åring

    Idag har varit en helt utmattande dag. Vi har en 3-årig tjej som beter sig väldigt argt. Hon lyssnar inte på det vi säger, hon skriker som en vettvilling när hon inte får som hon vill eller när saker inte blir som hon tänkt sig. Hon kan skrika så att hon är alldeles hes efteråt och medan hon skriker så är hon knappt kontaktbar. Hon stampar hårt i golvet och får något slags panik.
    Det känns som att hon är frustrerad över något som hon inte förstår själv. Som att det hon känner i kroppen gör att hon måste skrika och vara alldeles galen.
    Stundtals kan det vara bra och hon är lugn och det rullar på men humöret växlar väldigt fort.
    Hon har sedan hon var bebis varit en envis och bestämd tjej och haft ett visst humör men det har inte tagit över hennes personlighet. Nu ser jag sällan den lilla tjej som är min dotter, detta arga humör har helt tagit över.


    I januari fick hon en lillasyster och i juni slutade hon hos sin dagmamma och i augusti började hon på dagis. Sedan hon slutade hos dagmamman har hon varit arg och fått utbrott nästan varje dag. De hade en fin kontakt men kan detta bara vara saknad och ska det då pågår hur länge som helst? Det känns som att det blir värre och värre, men det har väl antaligen också att göra med att vi orkar mindre eftersom detta pågått flera månader.


    Har någon något råd att ge eller tröstande ord?

  • Svar på tråden Förtvivlade föräldrar till arg 3-åring
  • lövet2

    1. Hon har bytt miljö från trygga dagmamman till nytt dagis.
    2. Hon har fått småsyskon vilket medfört att det blivit förändringar i familjen och hemmet.
    3. Hon är mitt i trotsåldern.

    Bara en av de här sakerna skulle räcka för att göra en unge förvirrad och argsint! Hon har det antagligen väldigt jobbigt just nu, och det hon bäst behöver är er förståelse och så små krav som möjligt. Inrikta er på de viktigaste sakerna och håll fast vid dem lugnt och bestämt. Sedan skjuter ni upp det där med städning, bordsskick och andra mindre viktiga saker ett tag tills hon orkar med lite högre krav ...




  • Anonym (mamma)

    Tack för ditt svar, tråkigt att inte få svar från flera.
    Det känns ofta som att ingen förutom jag själv och min sambo förstår denna frustration över hennes beteende. När hon var mindre visade hon aldrig sin arga sida för någon annan, ingen släkting men nu sedan i somras får även släktingarna se humöret när de är här eller när vi hälsar på dem. Men trots detta är det få av dem i våra familjer som vill prata om det eller försöka ge oss stöd. Det är som att de inte tror det är någon stor grej även fast de har fått se humöret.

    Vi vill inget hellre än att hon ska börja bli gladare och inte vara så arg längre och vi behöver någon väg som kan ta oss dit. Det kan ju inte vara menat att detta är hennes nya personlighet som ska ta över helt. Hon har haft bråkiga perioder förut men de har gått över på några veckor. Detta nya humör med utbrott varje dag har pågått i 3 månader. Vi är helt slut för det mesta och ingenting verkar fungera.

    Just ni försöker vi hitta böcker som kan hjälpa oss med hur vi ska tänka. Typiskt att den vi tror kan hjälpa oss som handlar om explosiva barn är slut överallt..

  • lövet2
    Anonym (mamma) skrev 2010-10-05 13:31:25 följande:
    Vi vill inget hellre än att hon ska börja bli gladare och inte vara så arg längre och vi behöver någon väg som kan ta oss dit. Det kan ju inte vara menat att detta är hennes nya personlighet som ska ta över helt. Hon har haft bråkiga perioder förut men de har gått över på några veckor. Detta nya humör med utbrott varje dag har pågått i 3 månader. Vi är helt slut för det mesta och ingenting verkar fungera.
    Trotsåldern brukar vara i ca ett år. Hennes utbrott beror inte på att personligheten har ändrats, utan det funkar ungefär som med tonåringars utbrott. De har helt enkelt jobbigt med sig själva och vet inte vad de själva vill; bara att de vill bli självständiga - kanske - fast inte ens det är de helt säkra på ...
  • memlan

    Syskon, sluta hos dagmamma och börja förskola är stora förändringar för barn. Dessutom är er dotter mitt i en av sina frigörelse perioder.
    Min dotter var precis lika dan. Det höll på länge (mins ej, men många månader) för att bli lugnare och sedan börja storma igen. Hon är nästan alltid nöjd och tillfreds men korta stunder (nästan varje dag) exploderar hon. Nu är hon 6år och jag tycker att hennes humör stormat i flera år, om än inte lika häftigt de sista två.

    Jesper Juul skriver mycket bra om barn. Bla "Ditt kompetenta barn" tar upp detta med trots  osv.

    Det är bara att andas djupt, skaffa barnvakt, turas om med konflikterna och njuta av de gosiga stunderna som faktiskt finns. Skriv upp varje mysig stund/situation ni har så ska du se att de säkert är många fler än vad det känns som.

Svar på tråden Förtvivlade föräldrar till arg 3-åring