Inlägg från: Anonym (ORKAR INTE MER) |Visa alla inlägg
  • Anonym (ORKAR INTE MER)

    kan man kräva en igångsättning i v.37-38?

    Jag lider av svår ångest och står verkligen inte ut med att vara gravid längre.
    Tankarna över att något ska gå fel och att mitt barn ska dö i magen har förföljt mig under hela graviditeten vilket resulterat i ett 20 tal ultraljud, massa extra barnmorske-samtal samt diverse kuratorkontakt och ett flertal undersökningar på specialist mvc.

    Nu sover jag nästan ingenting längre, och jag gråter i stort sätt dygnet runt samtidigt som jag våndas om nätterna, jag kan inte sova pga ångesten och smärtorna i kroppen.

    Jag är LIVRÄDD att något ska gå fel.
    Jag vet inte vad mina känslor bottnar i, kanske är det att jag har vänner som förlorat sina barn sent i graviditeten.
    Allt har sett bra ut på ultraljuden, men för mig känns det som att om hon inte kommer ut snart (om 2-3 veckor) kommer jag att förlora henne.
    GÅR det att kräva en igångsättning i i v 37+0 eller 38+0?
    Jag mår verkligen jättedåligt nu och hur egoistiskt det här än låter, så vill jag att bebisen kommer ut när jag är fullgången.

    Jag VET att barnen mår bäst av att komma ut när de är redo, men jag mår verkligen sämre än sämst, snart är jag helt på bottnen och då vet jag inte vad som händer.
    Och ja, jag vet att en igångsatt förlossning kan bli både smärtsam och långdragen men det får jag ta.

    Vågar inte prata med min barnmorska om att jag vill bli igångsatt, då hon gång på gång bara dumförklarar mig och säger att jag är onormal.
    Jag ska däremot prata med en läkare på förlossningen och hoppas att de kan hjälpa mig,

    Jag är i vecka 35+4 och detta är första barnet. OBSERVERA ATT JAG INTE PRATAR OM EN IGÅNGSÄTTNING INNAN VECKA 37+0

  • Svar på tråden kan man kräva en igångsättning i v.37-38?
  • Anonym (ORKAR INTE MER)
    Mamma till V och E :  Oron handlar ju om att jag är rädd för att hon ska dö i magen, jag har provat att gå till olika psykologer osv men det HJÄLPER ju inte. Jag är rädd för att hon ska dö i magen. 
    Då kan inga samtal i världen hjälpa.

    Anonym: Har bara ett möte kvar hos henne och det är på Fredag, sen var min tanke att jag hoppades på att bli igångsatt. Har lidit tillräckligt nu..
    De kan ju inte bara strunta i mig?? Klarar verkligen inte det längre
  • Anonym (ORKAR INTE MER)

    Vet att med föräldrarskapet kommer oro.
    Det är mycket möjligt jag kommer behöva fortsätta prata med någon/medicinera.
    Men det stora problemet är nu detta.

    Går läkarna med på att sätta igång en tidigare pga psykisk-ohälsa?

  • Anonym (ORKAR INTE MER)

    Minst: Menar du att det är olika från läkare till läkare?
    Om jag talar med en läkare som nekar, kan jag då gå till en annan veckan där på?

  • Anonym (ORKAR INTE MER)

    Känns ju hemskt...
    Om de inte sätter igång pga min oro för henne, vilket i sin tur leder till massa panikattacker varje dag och att jag inte längre orkar någonting, när sätter de då igång en?

    Någon som lyckats med en igångsättning i Malmö/Lund regionen?

  • Anonym (ORKAR INTE MER)

    Tack för alla svar....
    Känns inte längre meningsfullt att ens försöka prata med läkaren..
    Det känns som att jag är lämnad till ödet och ingen vill hjälpa mig.
    Löjligt, jag vet.  Har ju inte ens försökt.
    Men de har inte ringt upp än trots att jag sa att det var akut.

    Vad händer om man säger att man är så nära bristningsgränsen att man nästan tar livet av sig?
    Kan det inte ge problem efter självaste förlossningen?
    Jag menar att socialen eller några andra "tränger sig på".

Svar på tråden kan man kräva en igångsättning i v.37-38?