Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

Äntligen ett riktigt vettigt inlägg :=)))))))))))))))

INTE! De äter inte om de så får svälta det är ju det som är problemet....och det handlar inte om att var bortskämd.

Nä man blir inte kränkt om man inte får bestämma maten, men man blir kränkt om man blir tvingad att göra ngt man inte vill, dvs att äta mat som man inte vill äta.

MIna barn kör med perioder av att ALLT ÄR ÄCKLIGT och det fenomenet har något okänt ursprung och det sker i båda hemmen (hos mamma och pappa) periodvis. Och mat som har varit gott blir plötsligt äckligt, och det är ett "bara för att" betende utan någon speciell vettig orsak kan börja i så enkelt så som att de slipper äta en maträtt som faktiskt är äcklig enligt dem och den får iden att "JAG KAN HA JULAFTON VARJE DAG PÅ BORDET".. Och jag tror absolut att ts har försökt prata normalt med ungen..

Hon kör med att styvmammansmat är äckligt oavsett vad det handlar om, och ts har skrivit att de har god kontakt för övrigt... Så det är nog inte något större fel i kommunikation där utan att det är mer av att ungen har snöat in sig i något och varför får inte styvmammor köra med lite okjysta metoder för att få fram en påäng... För alla gånger funkar inte resonemang och fin komunikaton när ungen är insnöad på en linje till den grad att hon har skygglappar och selektiv hörsel...

Och nej, det är ingen fel på ungen... fullkomligt normal unge med alla dess friskhetnstecken där barn spelar ut föräldar och andra vuxna om de får chansen... framförallt sklilsmässobarn får denna unika läge och kör stenhårt på den linjen om de får chansen...

Lite kyclig på bordet med  valmöjlighet till mickrade köttbullar och makaroner som man har micka i tre dagar ger nog resultat...

TACK!
Ja jag tror också det är någon slags uppmärksamhetsgrej, protestaktion eller liknande. Men hade det varit mitt eget barn hade jag aldrig någonsin accepterat eller låtit det gå så långt som det gjort nu. Är ju lätt att säga när man inte har egna barn...   Men jag hade aldrig tolererat att mitt barn skulle bete sig så mot någon annan som står och försöker koka ihop hennes favoriträtt. Oavsett vem det är.
Och du har nog rätt i att det funkar inte att hålla på med grillade kycklingar, även om det låter lockande, utan jag måste snarare ta tag i problemet, det mår alla bättre av.

Satte mig ner igår kväll med sambon och pratade igenom alltihopa. Förklarade återigen att jag tycker det är så tråkigt när hon reagerar som hon gör på min mat men att jag hade ett förslag hur vi kanske kan råda bot på det.. Jag föreslog att vi skulle göra en meny (för nästa vecka hon kommer vara hos oss) där hon får bestämma vad vi ska äta två dagar, jag två dagar och sambon två dagar, sjunde dagen äter vi ute eller beställer hem. Och de två dagarna hon bestämmer skall hon också vara med och hjälpa till och laga maten. Sambon lagar med henne en dag, jag den andra. Vi pratade också om att HON får göra en sallad ibland, blir intressant att se vad den innehåller.. Men det blir ju liksom hennes puck. Ibland kanske vi gör grönsaksstavar som någon föreslog osv. Idag berättade vi detta förslag för henne och hon tyckte att det lät kul och bra och såg glad ut! 
Jag håller med er som skriver att hon är bortskämd och att man normalt sett äter det som serveras. Problemet är ju bara att hon är "lärd" att i hennes hem fungerar det¨på det här andra sättet och det är ju inte riktigt hennes fel även om man tycker att det är hon som är dryg och ouppfostrad.
Har också tänkt på det här som ni skriver om såser och grytor och dylikt. Man kan ju ta ur lite falukorv innan man gör stroganoffen, eller kyckling innan man gör grytan osv. Jag hoppas att vi möts någonstans på halva vägen, att hon kanske tar för sig mer och mer efterhand vartefter hennes smaklökar utvecklas. Nåväl, wish me luck! TUSEN TACK för alla råd och inlägg!!