Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

Fast jag är inte alls inne på din linje. JAG kommer inte stå och koka snabbmakaroner varje dag för att det ska bli lugnt i stugan, inte en chans. Särskilt när jag är rätt övertygad om att pudelns kärna inte sitter i maten, utan något annat underliggande. Antingen så får jag ta ett rejält snack med henne för att reda ut vad det egentligen handlar om, eller så får hon vara med och laga maten tillsammans med mig eller kanske ibland själv, vilket borde lösa attitydproblemet, men frågan är om det löser det underliggande problemet vilket jag mer tror handlar om en slags makt eller protestbeteende. Genom att låta henne vara med och laga maten själv, tar jag som någon skrev, vapnet ur hennes hand, och hon kan till och med känna att det blir riktat mot henne själv.
Och nej, det är faktiskt inte jag som sabbar vår relation, för att jag inte låter mig hunsas, eller köras med, det är pappan som låter dottern göra det. Man uppför sig inte så när man är 11 år oavsett om man gillar maten eller inte. Det finns barn som är hälften så gamla som kan uttrycka sig mer finkänsligt. Men som sagt tror jag inte det handlar så mycket om maten, och är det så att det handlar om just maten, så får det bli mammans och pappans problem att utreda det. Jag studerar på heltid och har kvällarna fulla med studier och andra aktiviteter, än att hålla på och tramsa med unge om mat, laga dubbla rätter hit och dit.