Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

Hahaha.. dina tips är helt underbara! Tack! Ska med glädje testa det Nej jag känner också att skulle det varit hennes riktiga mamma så hade det aldrig varit ok, men just för att jag är bonusmamma så ska jag liksom gilla att dalta med henne. Har varken tid eller lust till. Och det är som du skriver, vilken unge som helst vill ju styra bara de får chansen. Hos oss är det fritt fram genom att pappan godkänner det.

Många fina idéer!! Tack!! Ja men det är klart det blir lite personligt, när det ständigt ratas det som bjuds. Vi har ju känt varandra i bara ett och ett halvt år, och jag tycker att hon är "så stor" att hon skulle förstå att jag blir ledsen när hon uppför sig så. Men men.. det kan ju vara så att det bara handlar om maten, fast jag tycker liksom inte att det är konsekvent utan mer just mot min mat och att det är lite av maktutövande. Och det är ju sant att jag bara tjatar om "min mat".. kanske ska bjuda in henne till att laga med oss. Då är det nog lite svårare för henne att klaga, just om hon är delaktig. Bra där!

Det är så jag har reagerat hela tiden också, ouppfostrade unge, oansvariga och fega pappa som inte säger ifrån. Men det kan ligga en massa annat bakom också. Jag ska fundera lite på hur jag ska gå vidare här, kommer nog att hålla mig från köket ett tag och sen får vi se hur det blir. Fått många fina tips! Men jag tycker som du, man spottar inte ut maten när man är elva år gammal, verkligen inte.
Jag jag är nog också rätt barnslig och sårbar ... då är vi två

Men det finns ju olika grader av barnslighet kan jag tycka...
Sen angående min kryddning, jag försöker att göra det så smakneutralt som möjligt men det serveras ju även stroganoff och lasagne i skolan. Min är inte starkare kryddat. Jag undviker lök och vitlök för jag vet att hon inte gillar det osv... Som någon skrev så kan jag försöka i all oändlighet, hon skulle aldrig gilla det ändå. Enda sättet är att jag äter själv eller integrerar henne i matlagningen... haha... det lät som att jag skulle göra mat av henne. Det ska jag inte om någon nu uppfattade det så.

Ja jag tycker ju det är roligt att laga mat, gillar att testa nya saker och laga efter recept, sambon älskar min mat, nu har jag ju försökt med i mitt tycke "barnsäkra" maträtter, men det har ju gått helt åt pipsvängen. Jag vill ju också kunna bidra och kunna vara en avlastning till sambon men den dörren har han snart stängt, eftersom jag fullkomligen tappar sugen. Däremot kvarstår ju problemet då jag är ensam med henne och pappan jobbar (vilket händer rätt ofta), vem lagar maten då? Och vad ska lagas...

Men jag förstod nog aldrig vad ditt råd var lokisse, mer än att jag skulle förstå att hon inte var van vid mina rätter och mina kryddningar. Jag har försökt att anpassa mig TOTALT efter hennes önskemål, förutom då att laga snabbmakaroner och köp-köttbullar vareviga dag. Om jag då väljer att backa att pappan får ta över, så är det jag som är barnslig? Nej jag kommer knappast äta ute varje dag, det har jag varken råd eller lust till. Däremot så kanske jag äter när jag vill och vad jag känner för.
Barnsligt vore att låta henne laga maten en dag och sätta mig vid bordet och spotta ut det, skaka på huvudet och skricka "ÄCKLIGT"... fast det hade varit ganska roligt....erkänn
Sen tycker ivf inte jag att man gör barnen en tjänst när man ska ta hänsyn in i det oändliga för att man är ny i familjen, vad är det för trygghet. Vad är jag för person då om jag inte kan få stå för den jag är? Jag kommer aldrig kunna vara som hennes mamma då är det ju bättre att jag är som jag är och inte sänder en massa dubbla budskap. Nej jag tror inte på det där med och trippa på tå, möjligtvis i början. Ungarna blir bara osäkra och försöker ta en kontroll det ändå inte vill eller kan förvalta.

Nej det handlar ju inte om maten, tror inte det heller. Visst är hon kräsen, men hon drar det så mycket längre när det handlar om min mat. Ja jag tror hon ser mig som en konkurrent trots att hon gillar mig, men jag håller mig tillbaka så mycket jag bara kan. Gör jättemycket saker för mig själv när hon är där, för att hon ska få egentid med pappan. Ändå blir hon som lite svartsjuk om han ger mig en puss eller kram. Då springer hon fram och kramar honom och säger "åhhh pappa.."  Men en buffé är också en bra idé! Särskilt så att hon får ta själv och ingen tvingar henne. Smart! Får massa bra idéer här. Tack!

Fast jag blir ju retad av det... Jag blir ju vansinnigt förbannad rent ut sagt (fast det vet hon inte), men jag förstår hur du menar. Det är ju också ett sätt att handskas med det, att inte bry sig så mycket. Men jag tycker liksom att jag anstränger livet ur mig för att hon ska få mat som barn normalt sett gillar och så får man bara ovett.. Ja det här blir intressant framöver.

Jo det är sant, men enligt skolpersonalen och flickan själv så äter hon bra. Det som jag ser som "problemet" är ju att beteendet inte är konsekvent, utan mer riktat mot min mat. Hade det varit så här överallt så hade jag nog inte tagit det lika personligt. Men vad gör man om hon har konstistens och smakproblem?

Perfekt!!!