Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

Fast jag är inte alls inne på din linje. JAG kommer inte stå och koka snabbmakaroner varje dag för att det ska bli lugnt i stugan, inte en chans. Särskilt när jag är rätt övertygad om att pudelns kärna inte sitter i maten, utan något annat underliggande. Antingen så får jag ta ett rejält snack med henne för att reda ut vad det egentligen handlar om, eller så får hon vara med och laga maten tillsammans med mig eller kanske ibland själv, vilket borde lösa attitydproblemet, men frågan är om det löser det underliggande problemet vilket jag mer tror handlar om en slags makt eller protestbeteende. Genom att låta henne vara med och laga maten själv, tar jag som någon skrev, vapnet ur hennes hand, och hon kan till och med känna att det blir riktat mot henne själv.
Och nej, det är faktiskt inte jag som sabbar vår relation, för att jag inte låter mig hunsas, eller köras med, det är pappan som låter dottern göra det. Man uppför sig inte så när man är 11 år oavsett om man gillar maten eller inte. Det finns barn som är hälften så gamla som kan uttrycka sig mer finkänsligt. Men som sagt tror jag inte det handlar så mycket om maten, och är det så att det handlar om just maten, så får det bli mammans och pappans problem att utreda det. Jag studerar på heltid och har kvällarna fulla med studier och andra aktiviteter, än att hålla på och tramsa med unge om mat, laga dubbla rätter hit och dit.

Ja jag är också inne på den linjen, ska prata ihop mig med sambon först och höra vad han tycker. Jag tror egentligen inte att han tycker att det här beteendet är ok som är nu. Bra idé att hon får välja, tack!

Jag har fått massor av bra och vettiga, konkreta tips som faktiskt kan lösa problemet. Ditt råd håller ju bara problemet vid liv och jag får dubbelt så mycket att göra. Curling är inte min gren, sorry!

Det är ju beteendet som gör att jag inte tror att det handlar om maten, att hon verkligen måste demonstrera hur äckligt det är innan hon över huvd taget ens tagit en tugga. Hade hon suttit och försökt truga i sig maten, försökt visa god min, så hade jag kunnat köpa mer att hon inte gillar just min matlagning men ändå försöker uppföra sig. Sen är hon ganska dubbelmoralisk, förklarar hur äckligt vitlök är och i nästa sekund sitter hon och äter vitlöksbröd med massa vitlöksmör. Fast så tror jag iofs många ungar gör.
Men tvinga henne, det har du helt rätt i, det fungerar inte. Har fått jättemånga bra tips här som jag tror kan hjälpa vår relation. Ska prata med sambon ikväll! 

Nej jag var inte jätteglad i maten heller när jag var liten så jag kan relatera till henne och förstå om hon inte tycker att ALLT är gott, däremot köper jag inte att hon inte tycker om någonting öht och särskilt då jag försökt mig på att göra hennes s.k favoriträtter i 87 olika varianter och recept. Däremot vet jag att jag försökte hålla god min även fast jag inte alltid tyckte om det jag fick, och då var jag ganska mycket yngre än henne.
 

TACK!
Ja jag tror också det är någon slags uppmärksamhetsgrej, protestaktion eller liknande. Men hade det varit mitt eget barn hade jag aldrig någonsin accepterat eller låtit det gå så långt som det gjort nu. Är ju lätt att säga när man inte har egna barn...   Men jag hade aldrig tolererat att mitt barn skulle bete sig så mot någon annan som står och försöker koka ihop hennes favoriträtt. Oavsett vem det är.
Och du har nog rätt i att det funkar inte att hålla på med grillade kycklingar, även om det låter lockande, utan jag måste snarare ta tag i problemet, det mår alla bättre av.

Ja kanske det...
Fast lite konstigt är det ju att jag aldrig fått höra det förr (klart man misslyckats någon gång), och lagar man ofta från recept så kan man knappast misslyckas ALLTID. Det i sig vore ju en bedrift

Tack för ditt stöd Satakatse! Tänk om alla resonerade som du!

Vad tråkigt och jobbigt att du också har det som mig. Ett sätt är ju som du skriver att sluta laga mat de dagarna som barnen är där. Men det känns på ett sätt som att kapitulera totalt. En sista utväg om inget annat fungerar. Jättetråkigt när man anstränger sig för deras skull. Hoppas det löser sig för dig!

Tack!! Jag tror också det kommer att reda ut sig, jag får försöka mig fram helt enkelt. Det som jag är lite rädd för är att jag upplever att den här tjejen har ganska dålig självkänsla och har jättesvårt att ta kritik och jag har ju aldrig någonsin sagt något som kan upplevas som negativt innan till henne. Nu menar jag inte att jag ska kritisera henne men jag är rädd att hon tar det så.

Tack! Tror också att det kommer ordna sig. Känner mig faktiskt uppiggad och motiverad till att testa en massa tips här, och så har jag fått skriva av mig lite agg. Nu börjar vi om på ny kula med nya glasögon..

Det här med uppfostran, alltså jag finner inget som helst värde i att hon äter mat hon inte tycker om, vill ju inte att flickan ska komma ihåg den här tiden som jobbig, tvärtom, det var mer så att jag tvivlade på att hon verkligen kunde tycka att ALLT var äckligt oavsett om det var såser, hamburgare, spagetti eller vad jag än gjort. Men nu försöker vi med annan taktik, det här kommer gå bra! 

Jättebra tips här, tack! Har testat denna diskussion med innehållsförtekningen på min sambo tidigare och vi blev så himla osams. Han menar att det är bättre att flickan äter onyttigt än att hon inte äter alls och det i sak är ju sant. Men hade hon inte alternativet att bara äta det onyttiga så tror jag att hon hade ätit av det andra också. Nu menar jag inte att man ska utrota snabbmakaroner och mamma scans, utan variera kosten lite mer. Hans argument är att flickan inte är tjock utan att hon är smal, på gränsen till för smal vilket jag anser vara ett uselt argument, vilket tom kan tyda på att hon faktiskt inte får den näring hon behöver av maten hon äter idag.
Hur som helst, kommer jag prata med sambon, skulle gjort det igår kväll men saker kom emellan så det får bli ikväll istället och höra om mina tips härifrån får gehör. Alltså att hon får hjälpa till att utforma menyn i viss utsträckning och även hjälpa till vid matlagningen. Är hon med och tar besluten blir det svårare för henne att senare kritisera dem (maten i detta fallet).

Grattis!!!  Vi kommer förhoppningsvis också vara där snart

Tyvärr så är det skönt att höra att man inte är själv, men hoppas det löser sig för er! Problemet är ju att man som bonusförälder (som redan har betydligt mindre mandat) kommer in i ett redan förstört matföhållande, att börja styra och ställa och få barnet som är van att få som hon vill och som inte förstår sitt eget bästa, att äta nyttigt, är tamejtusan inte det lättaste.

Skönt att det blivit bättre hos er! Förutsättningen för att din metod ska fungera är ju givetvis att pappan är med på det, annars är det ett ovinnbart krig. I mitt fall så ger pappan hellre med sig och lagar fler rätter. Curlingpappa som lider av ständigt dåligt samvete och försöker kompensera på det här sättet.

Satte mig ner igår kväll med sambon och pratade igenom alltihopa. Förklarade återigen att jag tycker det är så tråkigt när hon reagerar som hon gör på min mat men att jag hade ett förslag hur vi kanske kan råda bot på det.. Jag föreslog att vi skulle göra en meny (för nästa vecka hon kommer vara hos oss) där hon får bestämma vad vi ska äta två dagar, jag två dagar och sambon två dagar, sjunde dagen äter vi ute eller beställer hem. Och de två dagarna hon bestämmer skall hon också vara med och hjälpa till och laga maten. Sambon lagar med henne en dag, jag den andra. Vi pratade också om att HON får göra en sallad ibland, blir intressant att se vad den innehåller.. Men det blir ju liksom hennes puck. Ibland kanske vi gör grönsaksstavar som någon föreslog osv. Idag berättade vi detta förslag för henne och hon tyckte att det lät kul och bra och såg glad ut! 
Jag håller med er som skriver att hon är bortskämd och att man normalt sett äter det som serveras. Problemet är ju bara att hon är "lärd" att i hennes hem fungerar det¨på det här andra sättet och det är ju inte riktigt hennes fel även om man tycker att det är hon som är dryg och ouppfostrad.
Har också tänkt på det här som ni skriver om såser och grytor och dylikt. Man kan ju ta ur lite falukorv innan man gör stroganoffen, eller kyckling innan man gör grytan osv. Jag hoppas att vi möts någonstans på halva vägen, att hon kanske tar för sig mer och mer efterhand vartefter hennes smaklökar utvecklas. Nåväl, wish me luck! TUSEN TACK för alla råd och inlägg!!