Svärmor "tar över"

Jag blir galen på min svärmor!

Sen hon för ca 4 veckor sedan fick reda på att hon skulle bli farmor så har hon blivit värsta "grandmazilla". Hon springer och köper bebiskläder varje dag, springer på babyproffsen och kollar spjälsängar, skötbord, sängkläder osv. En dag hade svärföräldrarna kommit förbi och hälsat på sambon när jag jobbade och hade med sig bilbroschyrer, för vi måste ha en ny, större bil med högsta betyg i säkerhet nu när vi ska köra runt med deras barnbarn. Barnvagnen insisterar svärmor på att de ska betala också, modell kan vi välja själva (tack typ..). Nu låter det som att jag är sjukt otacksam, men jag vill inte att de ska köpa allting till vårt barn och blir så oerhört trött på, framförallt, svärmors "snälla" beteende, för jag känner att det tar bort mycket av min egen glädje över att vara gravid. Det här är första barnet för mig och sambon och han kanske inte bryr sig så mycket om vilken typ av inköp vi gör till bebisen, men jag har länge sett fram emot att kunna gå i affärer och köpa kläder och annat när jag blir gravid, nu finns det redan en hel plastback kläder hemma hos svärföräldrarna, hon har tom köpt åkpåse till vagnen! Vi har ju inte precis samma uppfattning om vad som är fint heller, vilket inte direkt underlättar situationen. Både sambon och jag har bett henne att lugna ner sig med handlandet, det är några månader kvar till BF och att vi också vill kunna handla, sådant vi gillar och vill ha. Detta har hon dock bara fnyst åt och slagit dövörat till..

Förutom det här så har hon och jag en bra relation, men det känns verkligen som att hon inkräktar "på mitt revir" och jag blir både besviken och ledsen för att hon inte tycks vilja förstå varför vi ber henne sluta, eller åtminstone lugna ner sig. Självklart är det kul att hon är så glad för att få barnbarn, det kunde lika gärna varit tvärtom. Men hon borde visa lite mer hänsyn till våra önskemål..

Miss Obsessive

Äldre 29 Sep 20:49

#2

Lena skrev 2010-09-29 20:42:44 följande:

Ni behöver inte använda det de handlar ni kan låta det ligga oanvänt och sen sälja det på tradera eller skänka bort det

Jodå, vi har också tänkt på det. Det är mer själva inställningen som stör mig (oss), att hon vägrar respektera våra önskemål. Och tänk om beteendet kommer fortsätta när barnet blir äldre? Ska jag/vi behöva ha den här diskussionen så fort det är något hon inte håller med oss om? Jag gillar svärmor, men hon är en väldigt speciell person och har svårt för att ta nej och förstår inte alltid saker och ting ur andras perspektiv..

Miss Obsessive

Äldre 29 Sep 21:21

#6

Scarlett77 skrev 2010-09-29 20:52:40 följande:

Jag förstår verkligen det besvärliga med din situaton, är inte i närheten av samma situation själv då min svärmor inte verkar bry sig nämnvärt och min mamma har ganska dåligt ställt så vi har köpt allt själva och förväntar oss inte få nått heller. Men hade jag varit du hade jag tänkt som så att att det är ju din svärmors pengar, vill hon slösa dom på prylar ni inte kommer använda får hon skylla sig själv. Hade hon inte köpt grejjer hade ni ju ändå fått köpa grejjer själva så ni kan ju likaväl handla det ni vill ha så får hon ha grejjerna hon handlat hemma hos sig. Får ni en vagn av henne som ni får välja själva är det ju bara ett plus och resten kan ni ju strunta i om det tex är ryschpyschiga kläder som ni aldrig skulle ta på bebisen :)

Men jag måste säga att jag är lite glad över att vi inte fått nått till bebisen så slipper man "låtsas" tycka om det och kanske framstå som otacksam och istället bara ha saker man gillar till bebisen. Men vagn va dyrt så den hade jag inte tackat nej till om någon velat betala

Egentligen vet jag att du har rätt och jag försöker börja tänka mer så, att svärmors handlande och betalningsvilja kanske inte enbart är "av ondo". Jag tror att det största problemet för mig är att jag är en oerhört stolt och självständig person som alltid satt stort värde på att kunna klara mig själv och därför har det här blivit till en jobbig situation. Jag är glad för att mitt/mina barn kommer få lyckan att ha engagerade farföräldrar och jag vill inte verka otacksam, men det här är en ny situation för mig och jag behöver lite tid att smälta hennes sätt att uttrycka sin glädje..

Miss Obsessive

Äldre 7 Oct 00:18

#10

Åja81 skrev 2010-10-06 00:04:32 följande:

ja urk, nu har jag inte vart med om så extremt alls men det kändes lite så när det närmade sej bf med mitt första barn att hon gärna ville kolla upp så jag hade allt, i efterhand så här så handlade hon ju faktiskt inte direkt nåt, inte innan bf, det kom små presenter med tiden osv som störde mej nåt enormt då eftersom jag fick så grymt mycket kläder när barnet föddes så jag handlade knappt nåt själv på hela första halvåret..., för det var mitt första barn och det kändes som att jag ville planera och införskaffa allt själv.Jag ljög ibland för att slippa få saker innan...Allt var så på överhuvud taget när vi skulle ha /fick första barnet, det blev mer än jag klarade av...
Nu när jag har 2 barn tar jag faktiskt gärna emot kläder och små saker, för det händer inte ofta alls längre, däremot är hon toppen som insett att om hon ger mej presentkort på Lindex så får jag ju välja själv men hon bidrar....sånt är jobbigt i början men det avvtar ju mer barn man får och ju äldre dom blir

Ja men precis! Mycket av att jag retat mig så är ju för att det här är mitt första barn och det får jag ju aldrig igen. Efter att ha gått och trånat och längtat och väntat på att själv en dag kunna handla söta barnsaker så känner jag mig faktiskt "snuvad på konfektern", hur löjligt och oförståeligt det än kan låta för andra. Självklart så får svärmor köpa vad hon vill, det är inte det som är problemet. Jag vet inte.. Efter jag hade startat den här tråden så bestämde jag mig för att låta henne hållas och hoppas att hon lugnar ner sig så småningom. Inget hindrar ju egentligen att jag köper det jag vill ha, eller att jag låter bli att använda allt hon köpt..

Miss Obsessive

Äldre 25 Jun 22:55

#15

Min svärmor har lugnat sig lite sen vår lilla kom (hon är 4,5 månad nu), hon är inte lika mycket "in our face". Men visst märker jag att hon ibland tvivlar på min/vår förmåga att ta hand om hennes barnbarn. Det är dock en åsikt jag ger blanka fasen i, hon har redan uppfostrat sina barn och oavsett hur mycket hon tror sig veta om hur barn "funkar", så känner hon inte mitt barn bäst, det gör jag. Nu har vi ett annat "problem", nämligen att dottern vägrar vara hos farmor, hon blir hysterisk varje gång farmor är i närheten och ibland räcker det att hon hör hennes röst. Det är visserligen farmors eget fel, men det förstår hon inte själv. Hon pratar ofta med hög röst, använder ironi och låter arg när hon "skämtar" med tösen. Gör också grimaser och konstiga ljud, så liten blir rädd och orolig och farmor är gärna där och "rycker" henne ur famnen på andra när hon är lugn. Annars är tösen social och glad för de flesta.

Det är oerhört viktigt att ha en partner som förstår att det blir ett problem när svärmor inkräktar på något så heligt som ens barn och ens föräldraskap och som är vuxen nog att säga ifrån sina mamma, "Vi är glada att du bryr dig så mycket om NN, men du går för långt och det är inte okej". För det är inte DITT krig som du ska behöva utkämpa själv. Jag har tur, min sambo känner precis som jag (även om han älskar och respekterar sin mamma) och han har inga problem att ryta ifrån/säga till när hon "pinkar på vårt revir". När vi kom hem från BB, två dagar efter dottern föddes så var allt vi såg fram emot lugn och ro och att få landa lite. Jag hade varit inlagd sista två veckorna av graviditeten pga havandeskapsförgiftning, blev igångsatt och hade en jättejobbig förlossning, varpå jag fick stanna kvar två dagar för att mitt blodtryck skulle gå ner. Första natten hemma blev katastrof! Vi fick inte till amningen och bebisen grät nästan oavbrutet i 8-9 timmar. Andra dagen var vi helt utmattade, men fixade måltiderna bla med tillägg som vi fått från sjukhuset. Tredje dagen hemma så kom farmor och farfar och skulle hälsa på, då kunde de inte vänta längre (fast de hade sett henne på sjukhuset, visserligen genom en glasruta, men ändå..). Vi var så trötta och ville bara vara ifred och det blev ett fruktansvärt stelt besök. När svärmor pratade med sambon dagen efter, så uttryckte hon sin missnöjdhet, att svärfar grät lite på vägen hem och att de aldrig hade känt sig så ovälkomna någon gång..

Du kanske behöver trampa svärmor på fötterna några gånger, men om du låter henne "pissa på ditt revir" så kommer det aldrig att sluta! DU är barnets mor, DU bestämmer vad som är bäst för honom/henne. Tråkigt att din man inte klippt navelsträngen än, men du ska inte behöva känna dig överkörd när det gäller ditt barn! Jättekul att farmor vill engagera sig så i sitt barnbarn, men hon har ingen rätt att köra över dig och dina känslor.

Svärmor "tar över"

INNEHÅLL