"Mammig" bebis, hur kan man hantera det?

Vi lät barnet bestämma, det går liksom i perioder, dottern var väldigt pappig i perioder också. Nu är hon mammig igen 1½år gammal.

Le, och någon kanske ler tillbaka

Vi har haft det "mammigt" och det har gått i perioder (dottern är nu 11 månader) och det där kommer väl och går, likväl som det kan (ska) bli "pappigt" också.

Hur som helst,
Om vår dotter blivit ledsen och sträcker sig mot mig när hon är i sin pappas famn - då har hon fått komma till mig (om hon verkligen inte kommit till ro hos maken).
Tror verkligen inte att man gör det värre på sikt! - snarare tvärtom, bebisen vet att man responderar och trygghet/tillit grundläggs.

Jag vet inget om hästar och vad det innebär i jobb - kan hon följa med? Sitta i selen hos sin pappa?

Det bästa kanske är att göra som det känns - alltså låta henne vara med den hon är mest nöjd hos (mig just nu). Det gör ju ont i hela kroppen på mig när hon gråter , även om jag vet att hon är hos sin pappa. Just nu sitter hon i hans knä och är nöjd och glad iallafall .

Vi har hästarna hemma och min sambo sköter också om dem en hel del men om jag ska ut och rida så måste det ju ske på kvällstid, när han är hemma och då kan hon inte vara med. Nåja, kanske får jag pausa lite med ridningen och se om det går över. Det är ju liksom ingen vits att ge sig ut på en tur och känna sig döstressad för att jag är rädd för att hon är ledsen här hemma.

Om hon blir ledsen hos honom brukar jag vänta ett tag för att se om han kan trösta henne men ofta är det ju amningströst hon vill ha och det kan han ju inte stå till tjänst med. Hon är besvärad i munnen nu så det kanske förvärrar saken.

Om hon inte somnade för natten så tidigt hade jag kunnat ha med henne och sambon i stallet men hon är ju så himla kvällstrött .

Det är i den åldern anknytningen börjar synas "utåt" , du är hennes primära anknytningsobjekt, alltså är det dig hon vill ha när hon är trött, hungrig och rädd. närmare ett år kommer hon att kunna knyta an till flera personer, då får du lite vila. håll ut

I kväll var hon vaken längre än vanligt så när jag tog min kvällsmacka satt hon hos sin pappa. Underläppen började darra lite men då satte jag mig nära  i soffan och då gick det bra.

Om det ska fortsätta så här blir det inte mycket ridning i höst och vinter...nåja, det är ju inte så lång tid de är så här små och pluttiga .

Men anknytningen till sin pappa då? Har du något tips på var man kan läsa om anknytningen? Kan man "hjälpa till" med anknytningen genom att göra så som vi tänkt - att han är med henne mycket när hon är pigg och "på gott humör" tex bär henne i sjal, byter på henne....eller är det alltid så att så små barn är mammiga i perioder?

Det kan gå över rätt fort om pappan spenderar tid med henne när du är med så det behöver inte betyda att du inte kan hitta på något själv hela vintern. Jag tycker som Marlene att det låter som om ni gör helt rätt.

Vår son har också haft mammiga perioden. Extra tydligt blev det när han var 4-5 månader och pappan varit bortrest en vecka. Då dög bara jag men det gick över efter ca 2 veckor vill jag minnas. Lite jobbigt för min man att sonen började gråta när han var hos pappa men som sagt, det gick över.

Ni kan ju också testa lite hur hon funkar om bara pappan är där. Om du tar en prommenad i närområdet en kväll och han får ta hand om henne en stund. Accepterar hon det? Han kanske lyckas trösta henne bättre om du inte är där och det kan stärka deras band. Om du inte går för långt bort är du ju snart hemma igen om det inte funkar.

Tack för svar!

Vi ska låta henne vara mycket med pappa på helgdagarna på hennes villkor, vara lite mer noggranna med att han har hand om henne mer. Det blir lätt så att jag gör det även när han är hemma, vet inte varför det har bara blivit så. Nu ligger hon och pratar med pappa i soffan och är väldigt nöjd .

Det är nog en övergående period. Det är ju vårt första barn så varje liten förändring är ju ny för oss. Tidigare har ju andra kunnat hålla henne utan att hon reagerat (mormor, farmor ...). Igår var jag tvungen att flytta på hästarna innan sambon hade kommit hem, jag hade tänkt göra det när hon sov, men hon somnade inte (det tar ca 2 minuter). Grannen kom förbi och drog henne i vagnen medan jag skyndade iväg och flyttade dem. När jag kom tillbaka grät hon och han hade lyft upp henne. När jag tog henne så tittade hon på honom flera gånger, grät och gömde huvudet vid min hals. Så det var inte ok att bli "bortlämnad"! För bara någon vecka sen tror jag inte att hon hade reagerat så starkt. Nåja, det var väl dumt att lämna bort henne men jag var så illa tvungen. Jag vågar inte ha med henne i sjalen eller vagnen när jag leder hästarna.

Som andra redan skrivit och som du själv uppmärksammat så är det bästa att låta henne vara med pappan med dig vid sin sida, tex i soffan. Så länge du är närvarande och det är ok för henne att vara med pappan kan hon ju vara det, för att stärka anknytningen till honom. Anknytning bygger man ju inte genom att lämnas själva med någon, den skapas utifrån den grundtrygghet hon redan har hos dig.